Extremism – inte ett hot mot demokratin?

I dagarna har det rapporterats i media om den undersökning som SÄPÅ och BRÅ, på uppdrag av demokratiminister Nyamko Sabuni (fp),  har gjort om det politiska våldet i Sverige. Jag kan inte säga att det är glädjande att se resultatet, men det är ändå nyttigt att man tar upp problemet och även belyser problematiken med de vänsterextrema.  Utan att gå in på detta alltför djup vill jag dock ge min reaktion på en formulering i DN.

”Rapporten visar att grupperna inte utgör något realistiskt hot mot demokratin i Sverige. Inte heller hotar de grundläggande funktioner som politiskt beslutsfattande eller den fria debatten.”

Jag har inte läst själva rapporten, så jag vet inte om det är DN som gjort denna slutsats eller om det står i rapporten. Dock är det ju uppenbart att såväl höger- som vänsterextremism är ett allvarligt hot mot vår svenska demokrati och frihet. Att man riskerar att bli misshandlad eller mördad pga. etnicitet, sexualitet eller politisk åsikt är väl ett enormt hot mot demokratin?

Bara tre dagar senare rapporterar DN, som enda tidning, att Sverigedemokraternas pressekreterare Martin Kinnunen funderar på att sluta med sitt politiska arbete efter den misshandel som han och hans sambo utsattes för under nationaldagsnatten.

Själv vågar jag inte gå ut offentligt ens med mina sympatier eller ungdomsförbundsmedlemskap och jag har haft tvivel om jag gör rätt som flyttar till annan ort för att plugga just för att jag vet att det finns risk för att utsättas för våld. Jag har ett politiskt intresse som jag skulle vilja överföra till handling, men jag vet inte om jag vågar. Även det faktum att jag bara timmar innan misshandeln såg på fotboll med tillsammans med bl.a. Kinnunen är ju lite skrämmande. Hade jag synts tillsammans med dem på stan kanske jag också hade blivit misshandlad? Jag vet redan att jag antagligen blivit fotograferad i samband med ett SDU-möte. Frågan är om de lyckats få reda på min identitet. Jag hoppas verkligen inte det.

Förhoppningsvis blir det väl bättre i framtiden dock, men man kan inte vara säker. Tur i oturen är att många borgerliga har insett problemet med extremistvåld efter att även de har utsatts. SDU, eller snarare personer i SDU, har redan fört samtal med företrädare för borgerliga ungdomsförbund om gemensamma kampanjer mot extremistvåldet. Tyvärr lär detta knappast bli verklighet, då jag antar att borgarna inte vågar ställa upp tillsammans med Sverigedemokraterna eller SDU. Möjligtvis om Sd blir regeringsparti eller stödparti till en Alliansregering efter nästa års riksdagsval. Den som lever får se…

Hade det varit så att de höger- och vänsterextrema bara hade slagits med varandra så hade det väl varit förståeligt om man inte hade brytt sig så mycket, men så ser det inte ut. Ibland gör man t.o.m. gemensam sak och vädrar sin antisemitism (exempelvis vid Davis Cup-matchen mot Israel).

Nåja, man får hoppas att folk öppnar ögonen och ser att även vänstern brukar våld mot oskyldiga. Tyvärr är det som Nyamko Sabuni säger i Rapport att man ofta förmildrar vänstervåldet. Bara en sån sak som att man kallar dem antifascister, trots att de i mångt och mycket är fascister själva talar ju för sig självt.

“Vi har länge tagit avstånd från vit makt-rörelsens aktiviteter och våldsamheter med tanke på historiska erfarenheter, men lika länge har vi romantiserat, ibland bagetelliserat, det våld som vänsterextremister utför.”

Jag får be om ursäkt om inlägget blev lite rörigt, men det är fredagskväll och jag har lite bråttom. Andra intressanta inlägg om det politiska våldet: Niklas Hallenfur, Politiskt Inkorrekt.

Uppdatering: Ett nyhetsinslag med bl.a. bilder från en övervakningskamera finns upplagt på Youtube.