”En röst på SD är inte i första hand en röst på hundralappen i din plånbok, eller det ytterligare steget i en tvångskvotering av föräldraförsäkringen. En röst på SD är en röst för betydande och nödvändig förändring av samhället.” Det skriver Erik Almqvist, ordförande för Sverigedemokratisk Ungdom, på debattsajten Sourze.se

”I en skoldebatt med SSU och MUF kring ungdomsarbetslöshet igår hävdade jag att Sverigedemokraterna är det enda parti som har en samhällsbärande politik. Resonemanget tycktes nytt för de flesta åhörarna och det finns antagligen ett behov av att utveckla det.

I den klassiska blockpolitiken finns det två alternativ: liberal höger och socialistisk vänster. Den ideologiska utgångspunkten för regeringen och den liberala högern är att gemensamma åtaganden initierade genom politik är av ondo. Utopin är en stat där individens möjlighet till välmående och framgång är helt avhängig på privata kontaktnät och egen förmåga.

För den socialistiska vänstern är istället utgångspunkten att alla enskilt skapade framgångar och fördelar är av ondo. Utopin är en stat där politiken styr och äger även näringslivet. Inget Spotify, IKEA eller kullager utan att en socialistisk minister först trott på idén, med andra ord.

I praktiken har dock båda blocken tvingats inse att deras utopier inte är hållbara. Den nuvarande regeringen måste förhålla sig till det faktum att solidariskt finansierad välfärd skapar de lyckligaste och mest välmående medborgare och samhällen i världen. Vänsteroppositionen måste förhålla sig till det faktum att det fria entreprenörskapet och de enskilda innovatörerna har visat sig överlägsna i att skapa ekonomisk tillväxt och därmed utgöra en motor i samhället som bland annat kan finansiera välfärd.

Men frågan är om en i praktiken icke-fungerande ideologi kan anses samhällsbärande? Trovärdig? Eller ens relevant? Min uppfattning är att ideologin aldrig får bli ett självändamål. Ideologier bör ses som teorier och om de inte visar sig vara kompatibla med verklighetens karta så är det dags att ompröva dem. För min del har detta inneburit två omprövanden i livet: först av socialismen som jag trodde på i min tidiga ungdom och sedan av liberalismen som jag fann senare i tonåren. Varför dessa ideologier inte höll har jag redan förklarat.

Låt oss, innan vi testar nästa ideologi, ta och titta på förutsättningarna. Genom vedertagna statsvetenskapliga sanningar, uppenbara slutsatser genom observationer av vår historia och samtid samt genom en enkel komparativ omvärldsanalys kan vi konstatera följande:

1. Stor politisk styrning av näringsliv och medborgares livsval försämrar ekonomisk tillväxt och strukturell dynamik på arbetsmarknaden
2. Liten politisk styrning av regelverk för näringsliv och medborgares livsval skapar socioekonomiska klyftor och otrygghet
3. Samhällelig heterogenitet ger upphov till de flesta konflikter
4. Samhällelig heterogenitet försvagar och försvårar utövandet av representativ demokrati
5. Samhällelig heterogenitet minskar det sociala kapitalet, det vill säga människors benägenhet att känna tillit till, och solidaritet med, varandra

Så hur, utifrån ovan givna förutsättningar, bör en ideologi vara utformad för att inte bara vara utopisk utan också praktiskt tillämpbar och samhällsbärande? Jag menar att Sverigedemokraterna har svaret. Genom ett pragmatiskt förhållningssätt, med målsättning i varje enskild bedömning att uppnå maximal total samhällsnytta, hanterar SD på ett utilitaristiskt vis frågor kring statlig/privat ägandeform, höga/låga skatter, reglering av näringsliv och så vidare. Ska sjukhus drivas privat? Om det ger bättre vård. Ska skolor drivas privat? Om det ger bättre skolor. Ska skatten sänkas? Om det skapar mervärde i förhållande till vad skattemedlen annars kan åstadkomma. Och så vidare och så vidare.

Nu verkar det kanske som att den sverigedemokratiska ideologin är föränderlig och svår att följa. Så är dock inte alls fallet. När de två etablerade blockens ideologier är ideologiskt låsta i realpolitiska frågor kring skatter och ägandeformer så är de samtidigt mycket otydliga när det kommer till en mer grundläggande syn på hur man bygger ett bra samhälle. Sverigedemokratin skulle man kunna beskriva som en motsats. Om det är svårare att förutse hur SD kommer att hantera en viss skattesats (av logiska skäl: det är aldrig givet på förhand vilket håll som är mest gynnsamt för samhället att justera en skattesats), så är det desto enklare att följa sverigedemokratin i dess vision om hur vi skapar ett gott samhälle.

När riksdagspartierna förnekar att något majoritetsfolk och kulturell gemenskap existerar i Sverige (Vem är svensk? Vad är svensk kultur?) samtidigt som man driver en aktiv segregationspolitik genom massinvandring och mångkulturalism, så blir det praktiskt taget omöjligt att veta vart de vill föra samhället. Det enda vi vet är att vi ska bort från det som Sverige och svenskhet har varit. Till vad vet vi inte men av det samhälle vi successivt ser växa fram kan vi få vissa föraningar när vi ser hur segregationen gradvis urholkar det sociala kapitalet, ekonomin och själva grunden för samhällsrepresentativ demokrati och välfärd.

Sverigedemokraterna är i detta avseende det enda parti i Sverige med en tydlig politisk agenda. Och som jag skrev i inledningen är vår ideologi samhällsbärande. Det är idén om en samhällelig gemenskap som, likt i folkhemmets historia, ligger till grund för solidaritet, engagemang och vilja till gemensamma projekt, satsningar och välfärd. Vi vill stärka gemenskapen genom att värna och framhålla den svenska identiteten, stärka språket och motverka framväxten av segregativa minoritetskulturella enklaver i Sverige.

På så vis är vi också det enda parti om har en lösning på segregationen – vi bryter den och ersätter det utanförskap som invandrare i andra och tredje generationen känner med svenskhet. Vi stänger de etniska friskolorna och daghemmen och drar in skattemedlen till segregerande kulturföreningar. Bromsar nyinflyttningen till segregerade områden och placerar dess barn och ungdomar i svenska sammanhang.

Elakt att motverka ”deras kultur”? Kanske lite mot dessa barns föräldrar som trott att Sverige är ett land där man kan ”leva som hemma” fast med svensk välfärd. Men man ska komma ihåg att kultur är inget man föds med – det är något man formas in i under uppväxten. Och det är vår fasta övertygelse att de allra flesta som växer upp i Sverige också vill växa upp som en del av Sverige hellre än i utanförskap. Om det inte gillas av föräldrarna i de segregerade områdena så står det en såklart fritt att återvandra.

Vi går nu åter in i en valrörelse där de etablerade blocken tjafsar om RUT, ROT och någon hundralapp mer eller mindre i plånboken. Samtidigt ser vi hur samhällsgemenskapen och grunden för framgångssagan Sverige urholkas, utan notis från något av blocken. Men i detta val finns ett alternativ. En röst på Sverigedemokraterna är inte i första hand en röst på hundralappen i din plånbok, eller det ytterligare steget i en tvångskvotering av föräldraförsäkringen. En röst på Sverigedemokraterna är en röst för betydande och nödvändig förändring av samhället. Vårt alternativ är samhällsbärande och vi är beredda att axla ansvaret för nationen. Och vi är villiga att förvalta ditt förtroende.”

Annonser

Expressenkrönikören Lotta Gröning skrev i dagarna ett blogginlägg om medias särbehandling av Sverigedemokraterna. Det känns skönt att det åtminstone finns några meningsmotståndare med lite vett innanför pannan. Annat är det med Jan Helin som jag helst ser kryper tillbaks till sandlådan. Det passar hans nivå bättre än att vara chefreddaktör för Sveriges största kvällstidning.

När vi i media ska bedöma hur vi behandlar Sverigedemokraterna då väger vi överväger v i varje ord de säger. Vi är livrädda för partiet. Vi stämplar dem som främlingsfientliga och högerextremister trots att deras partiprogram har helt andra signaler. De tar väldigt mycket av den socialdemokratiska gamla retoriken.

I Danmark till exempel hävdar forskare att Danskt Folkeparti är ett arbetarklassparti. Jag vet att Jan Helin på Aftonbladet fick frågan om hur han kunde hävda att de var rasister eftersom det inte är något som står i partiprogrammet. Då sa han bara, att det vet han att dom är.

Jan Helin är inte ensam. Vi i media bestämmer oss för vad sverigedemokraterna är och så förmedlar vi den bilden. Vi gör aldrig på samma sätt med de etablerade partierna. Jag frågar mig är det medias roll att stämpla sverigedemokraterna?

Inlägget på Grönings blogg.

Lotta har tidigare skrivit en läsvärd artikel på Newsmill.

Bloggen Politiskt Inkorrekt har även de kommenterat Grönings blogginlägg.

Följande text är tagen från Kent Ekeroths artikel på Newsmill.

Lissabonfördraget, det vill säga EU:s nya grundlag, kommer effektivt göra slut på Sveriges självständighet och suveränitet. När fördraget går igenom kommer EU:s lagar vara överordnade svenska lagar på precis alla områden. Sverige blir en provins i EU-staten.När nu irländarna tvingades rösta ”rätt” forsätter arbetet med att driva igenom denna odemokratiska grundlag som inte har någon förankring hos Europas folk. Men det finns en person som ensamt kan hindra att denna grundlag pådyvlas Sverige och Europa – hans namn är Vaclav Klaus – Tjeckiens president.

Redan 2005 röstade både Holland och Frankrike nej till det som då kallades EU Konstitutionen. Efter att grundlagen blev nerröstad kunde man trott att förslaget skulle fallit, men istället beslutades det att grundlagen skulle döpas om till något mjukare som väcker mindre anstöt hos Europas folk.

Så denna EU-grundlag lanserades igen, men nu under namnet ”Lissabonfördraget”. Symboliskt laddade aspekter som en EU-nationalsång och EU-nationaldag togs bort – dock visar det sig att EU ändå införde sin nationaldag som är den 9 maj och nationalsången spelades dessutom upp när EU:s statschefer skrev under avtalet den 13 december 2007. Titlar som ”utrikesminister” döptes om till krystade benämningar som ”Unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik”. Allt detta och mer därtill gjordes för att föra Europas folk bakom ljuset och på så sätt slippa ställa denna grundlag inför ytterliggare folkomröstningar, där förslaget skulle blivit nerröstat.

Lissabonfördraget är i princip identiskt med den EU grundlag som lanserades 2004 och som blev nerröstad 2005. Annat namn – samma innehåll.

I opinionsundersökningar har det även visat sig att denna grundlag inte åtnjuter något stöd ute i Europa. DN skrev den 9 juli 2007 att en Sifo-undersökning visat att sju av tio svenskar vill rösta om Lissabonfördraget. Enligt svensk lag måste folket tillfrågas för att Sveriges grundlag ska kunna ändras och eftersom Lissabonfördraget gör EU:s grundlag överordnad svensk, innebär det i praktiken att svensk grundlag ändras. Men Reinfeldt har inte frågat svenska folket om detta.

Fransmännens röster ignorerades. Holländarnas röster ignorerades. Irländarnas röster ignorerades (tills de tingades att rösta rätt i fredags). Endast Spanien röstade ”ja” till denna grundlag år 2005. Resten av Europas länder blev inte ens tillfrågade och rörande ”Lissabonfördraget” är det endast Irland som fått chansen att säga sitt.

Frågan alla bör ställa sig är; vad ska vi behöva göra för att denna grundlag inte ska gå igenom?

Anthony Coughlan, professor emeritus vid Trinity College Dublin Irland, menade 2005 att:

– EU-konstitutionen ersätter medlemsländernas egna konstitutioner och blir den juridiska grunden för EU-länderna. EU-konstitutionen blir en del av vår egen konstitution och den kan inte ändras utan godkännande av andra länder. Det är det mest betydande steget någonsin i den europeiska integrationens sextioåriga historia, när det gäller strävan mot en europeisk stat.

– Inte på något område ger konstitutionen permanent undantag för vad som kan ställas under EU-kontroll. Det enda område av betydelse där makten kommer att ligga kvar hos medlemsländerna är rätten att beskatta, men även där öppnar konstitutionen för en förändring.

Alltså en grundlag som gör att EU:s lagar står över svenska lagar. En grundlag som gör att alla politiska områden i Sverige berörs av EU:s makt.

I och med Irlands ”ja” den 2 oktober 2009 står endast en person mellan oss och denna odemokratiska och folkligt oförankrade grundlag – Vaclav Klaus, tjeckiens president.

Han har redan visat prov på stor mod och övertygelse i sin vägran att skriva under Lissabonfördraget, trots intensiva påtryckningar från EU-eliten och dess byråkrater. För detta har herr Klaus min och miljoner europeers tacksamhet.

Om Vaclav Klaus fortsättningsvis inte heller skriver under på Lissabonfördraget kommer han gå till historien som en otroligt modig man som räddade Europa, dess folk och nationer, från att falla i armarna på ett EU som blir allt mer odemokratiskt och totalitärt. För genom att skjuta upp Lissabonfödragets införande ger han tid för det engelska Conservative Party att ta makten i England våren 2010 och utlysa en folkomröstning om Lissabonfödraget, vilket deras partiledare David Cameron lovat. En sådan folkomröstning skulle högst troligen resultera i ytterliggare ett ”nej” och slutligen slänga detta fördrag på soptippen och därmed rädda Europa och dess nationer.

Vaclav Klaus kommer av miljoner och åter miljoner européer betraktas som en hjälte och en av de stora statsmännen i vår tid om han står fast vid sin övertygelse och motstånd mot Lissabonfördraget.

Med anledning av detta har jag startat en kampanj till stöd för Vaclav Klaus och emot Lissabonfördraget. Jag uppmanar alla frihetsälskande europeer att gå med i denna kampanj och att skriva under det upprop som ska presenteras för Klaus när tillräckligt många namn skrivit under.

Med lite tur men framförallt engagemang kan uppropet och den kampanj som är startad bidra till att Vaclav Klaus inte skriver under på Lissabonfördraget!

Kent Ekeroth

”Kampanjsida”

Facebookgrupp

Namninsamling

Har ej tid att skriva något utförligt ännu, men lägger upp detta så att folk kan ta del av och sprida vidare.

Tre av övervakningsfilmerna från misshandeln avMartin Kinnunens sambo är upplagda på youtube. Fler filmer kommer senare, även förundersökningsprotokollet.

Får bli ett kort inlägg, eftersom jag inte har tid att skriva en längre text.

Expressen debattsida idag skriver Martin Kinnunen om misshandeln och politiskt våld.

Svenska Dagbladets ledarsida frågar man sig om det hade varit lika tyst om det vore en moderat pressekreterare som blev misshandlad. Intressant, med tanke på att SvD om några har knipit käft ordentligt om händelsen. Exempelvis lade man upp notisen om misshandel först på valdagens eftermiddag, och det efter att läsare hört av sig och frågat varför de inte hade skrivit något. De enda som skrivit någorlunda om händelsen är Dagen Nyheter.

TV4s Nyhetsmorgon tog upp händelsen och intervjuade Anna-Lena Lodenius

TV4-Nyheterna visade igår ett inslag med bilber från flera olika övervakningskameror.

Gårdagens inlägg.

Idag avkunnades domen mot de tre kvinnor som natten mot den sjunde juli misshandlade Sverigedemokraternas pressekreterare Martin Kinnunen och hans sambo.  Samtliga dömdes till fängelse, dock i min mening alltför korta straff. De döms endast för misshandeln av sambon. Att det generellt sett är för korta straff vid våldsbrott är en sak, men politiskt motiverade och ur demokratisynpunkt mycket farliga brott bör bestraffas hårdare. Troligtvis har ett av vittnena dessutom hotats, och därmed ”glömt” sitt tidigare vittnesmål.

Enligt tingsrätten råder det inga tvivel om att det rörde sig om en ”planlagd misshandel med politiska motiv”.

De dömda är:

Rebecka Roos, 20 år. Döms tills  10 månaders fängelse. Hon är även misstänkt för förberedelse till grov misshandel eftersom hon befann sig i den vapengömma som upptäcktes efter att en man misshandlades i Alvik efter att ha visat civilkurage och sagt åt ett par män att sluta klottra.

Hanna Susan Brown, 21 år. Döms till ett år och två månaders fängelse.

Nathalie Nikadon, 25 år. Döms till ett år och åtta månaders fängelse.

De ska även betala drygt 23 000 kronor i skadestånd till Kinnunens sambo. Kinnunen själv, som pga. attacken vill lämna sina politiska uppdrag, får däremot inget skadestånd eftersom rätten inte anser att det är bevisat att det var de tre kvinnorna som utförde misshandeln mot honom och därför frias för misshandeln mot honom.

Nu återstår väl bara att se om det går vidare till hovrätten, samt vilka påföljder som väntar för Alviksmisshandeln och vapengömman. Det krävs att man kan bevisa att vapnen tänkts användas mot någon, och med tanke på att man redan har knivhuggit en man för att han visat civilkurage och planerat och genomfört en misshandel av Kinnunen och hans sambo med tillhyggen så borde det inte vara alltför svårt att tänka sig vilka de skulle kunna tänkas attackera.

Tidigare inlägg om ämnet:

Är det mindre brottsligt att misshandla vissa personer?
Extremism – inte ett hot mot demokratin?
Vänstern visar återigen sitt fula tryne

Andra bloggar:

Politiskt Inkorrekt
I mitt Sverige
SpikHarry avslöjar

Tidningsartiklar om ämnet:

Fängelse efter attack mot SD-sekreterare (Aftonbladet)
Vänsterextremister planerade attentat (DN)
Fängelse för SD-attack (DN)
Vapengömma kopplad till SD-misshandel (DN)
Häktade utreds för extremistkoppling (DN)
Knivmän fastnade på film (DN)
Vapengömma upptäckt vid gripande (DN)
Fängelse för SD-misshandel (SvD)

På grund av tidsbrist hinner jag inte skriva något utförligt på ett par veckor. Jag tänkte dock länka till Jan Guillous kolumn i Aftonbladet. Där tar han bland annat upp misshandeln av Sverigedemokraternas pressekreterare Martin Kinnunen och den tigande mediekåren. Detta har jag tagit upp i tidigare inlägg (1, 2)

Nyligen åtalades tre unga kvinnor med anknytning till ”Revolutionära fronten” för en rå och grov misshandel mot Sverigedemokraternas pressekreterare och hans flickvän i Stockholms tunnelbana. Saken har väckt förvånansvärt lite uppmärksamhet. Gör bara tankeexperimentet att samma brottslighet riktar sig mot moderaternas presssekreterare.

/…/. Det är ett bakomliggande tankefel, att det är mindre brottsligt att misshandla en sverigedemokratisk än en moderat politiker, som förklarar bristen på upprörda reaktioner. Och så har det nu sett ut i flera år.

Här handlar det alltså om ytterst allvarlig brottslighet som riktar sig mot demokratins hjärtpunkt, rätten att fritt framföra sin politiska uppfattning och att utan hinder eller sabotage delta i fria val.

Även i Expressen har detta tagits upp:

Att SD inte kan demonstrera och hålla torgmöten utan risk för attacker, nästan någonstans i Sverige, och att partiets politiker och tjänstemän lever i ständig skräck för ett knytnävsslag, ett knivhugg, en brandbomb – det är inte bara ett problem för Sverigedemokraterna själva.
Det är ett första klassens demokratiproblem.

Under valdagen fick Sverigedemokraterna Haninge in en rapport från en medlem om att det saknades valsedlar för i valdistrikt Haninge 1 Vendelsö-Gudö, Förskolan Talgoxen Tistelvägen 68. Medlemmen åkte runt för att kolla vallokalena på valdagen och i en av dessa upptäckte denne att det saknades valsedlar, vilka enligt lag skall vara utlagda eftersom Sverigedemokraterna fick 1,1% i EP-valet 2004. Därefter har han gått ut för att hämta mobilen för filma när han konfronterar den ansvarige för lokalen (Ulf Zetterstedt) som, uppbackad av en kvinnlig röstmottagare, påstår att de inte har skyldighet att placera ut Sverigedemokraternas valsedlar.

Är man röstmottagare måste man veta vad det är som gäller. Det går inte att komma med bortförklaringar. Förhoppningsvis har valresultatet inte påverkats, men man vet ju aldrig. Det kan alltid finnas någon som inte vet om att man kan ta en blank valsedel och skriva partinamnet, eller som tror att man kan personrösta på dessa (=ogiltig röst). Det återstå att se om fler rapporter än denna och de från Uppsala som jag tog upp i mitt senaste inlägg kommer. Dessutom har långt ifrån alla vallokaler kontrollerats och mörkertalet kan vara stort. De ansvariga bör ställas till svars. Det får inte gå till så här!

Den filmande medlemmens beskrivning av händelsen på Sverigedemokratisk Ungdoms forum.

Sverigedemokraternas pressekreterare Martin Kinnunen och hans sambo misshandlades natten till idag. Fem  vänsterextremister hoppade på dem och slog med bl.a. knogjärn tills ett par väktare avbröt misshandeln. Jag har inte hört något mer än det som står i media, men jag hoppas att paret Kinnunen inte får några bestående men av detta.

Nationaldagen och valkampanjen kunde inte ha slutat värre. Bara ett par timmar innan satt jag själv och kollade på fotboll med dem. Två personer är gripna och förhoppningsvis fälls de (och de tre andra). Media verkar inte bry sig nämnvärt, såklart. Svenska Dagbladet skrev om detta först efter klockan tre, vilket innebär at man haft rätt gott om tid på sig. Eftersom det är valdag tog man väl lite extra tid på sig. Ve och fasa om vi skulle få några sympatiröster…

Det är konstigt detta, om en moderat träffar en person i ett garage som säger något till sagde moderat blir det löpsedlar och förstasidor om hur dåligt skydd politikerna har. Misshandlas en sverigedemokrat så publicerar man eventuellt något först efter att sympatisörer hört av sig och klagat på den dåliga nyhetsbevakningen.

Nåja, förhoppningsvis får vi något att glädja oss åt ikväll. Själv tror jag dock inte att vi får något mandat, men vi får över tre procent åtminstone.

Uppdatering:

Tydligen var det värre än vad som tidigare rapporterades i SvD. Enligt SVT var det 15-20 personer som angrepp paret. Våld är alltid fel, men ska man ge sig på någon kan man väl göra det en mot en? 15-20 delvis beväpnade personer ger sig alltså på två personer? Fega odemokratiska kräk!

Dessutom kommer, som väntat, rapporter om valfusk. Sverigedemokraternas valsedlar stals på flera håll i Uppsala. I en lokal skedde det inte bara en, utan två gånger. Vid ena tillfället ersattes dem med valsedlar för miljöpartiet.

Delar man inte någons åsikter så ska man antingen hålla tyst eller argumentera mot denne. Man ska inte samla hela kompisgänget och slå ner folk eller stjäla valsedlar. I Sverige har vi något som kallas demokrati. Det innebär att man får tycka vad man vill och rösta på vad man vill. Gillar ni inte läget så kan ni ju flytta till Nordkorea eller Kuba.