Följande text är skriven av Morten Perregaard på Tidsskriftet Sappho. Den svenska översättningen är gjord av Fröken Sverige. Stort tack till er båda!

Våldsamt tumult i rättsalen i Kolding efter att domen var fastställd

13 augusti 2009

Morten Perregaard

Fyra irakier blev igår utvisade på livstid från Danmark av Vestre Landsret i Kolding. Männen är dömda för att ha våldtagit en 14-årig dansk flicka upprepade gånger på Vorbasse Marked i juli förra året.

Saken var överklagad från en tidigare dom i februari i år, då de fyra fick en villkorlig utvisningsdom.

Åklagarmyndigheten överklagade den villkorade utvisningsdomen med krav om ovillkorad livstids utvisning, samt en skärpning av straffen. Efter att domen var avkunnad, så bröt det ut bråk.

Straffen

De fyra irakierna blev dömda till två år och nio månaders fängelse var.

För tre av irakierna, Hussein Maayuf Al-Badri, Abdullaziz Khazar Jebir och Fahud Maziad Massaad, var straffen en stadsfästelse av domen från Byretten.

För den fjärde irakiern, Abdullah Maayuf Al-Badri, innebar domen att straffet sattes ner med sex månader, då han blev frikänt för en av de två våldtäkter som han hade genomfört.

Männen blev dömda för att tillsammans ha våldtagit flickan vaginalt och oralt. Flickan hade fyllt 14 år två veckor innan övergreppet.

Åtalet gällde också analt samlag, men både ”By- och Landsretten” fann att det inte var tillräckligt med bevisning för att detta hade skett.

De rättsmedicinska undersökningarna har inte kunnat genomföras ordentligt på grund av flickans fysiska och psykiska tillstånd, samt hennes unga ålder, under timmarna efter övergreppet.

Alla fyra var åtalade för samlag och och annat könsligt umgänge med en person under 15 år.

De fyra irakierna blev också fällda för detta.

I sitt avslustande anförande, så sa Fahud Maziad Massaads advokat att hans klient trodde att offret var 16 år, ”då hon hade druckit alkohol”. ”Man får ju först köpa öl, när man är 16 år”.

Åklagarens replikerade: ”Alltså så kan den åtalade kanske tro att hon var över 18 år, då Vorbasse Marked är ett offentligt utskänkningsställe. Så logiskt, enligt den åtalades uppfattelse, så måste hon vara över 18 år. Men det sa han inte.”

Likaså nämnde Hussein Maayuf Al-Badri, att flickan var längre än honom, så därför måste hon vara äldre.

Abdullah Maayuf Al-Badri var dessutom åtalad för två tillfällen av våldtäkt och två tillfällen av samlag med en person under 15 år. Landsretten fann det till motsats mot Byretten, inte tillräckligt bevisat, att det första tillfället av våldtäkt var skett under tvång. Därför fick han sitt straff nersatt med sex månader.

Alla fyra stod också åtalade för att ha stulit flickans telefon, samt 50 kronor.

Detta blev alla dömda för.

Motstidiga förklaringar

Generellt kom de fyra dömda med mycket motstridiga förklaringar. Dessutom förekom det direkta osanningar, vilket de heller inte hade några förklaringar på utom som exempel dessa: ”När man ljuger en gång så får man lust att ljuga mer” Eller från rättens anteckningar: ”Ljög under första förhöret”, som det står om en av de åtalade.

Den enda förklaring, som stämde någorlunda med vad de sagt vid första polisförhöret, kom från Abdullaziz Khazar Jebir.

Utvisning

Enligt den danska utlänningslagen, som gäller från 2008, ska en utlänning utvisas om denne blir dömd för våldtäkt. Detta gäller också för samlag med en person som är under 15 år.

Därför sa åklagaren i sitt avslutande anförande att det ”inte ha varit lagskaparnas avsikt, att villkorlig dom skulle användas, när en ovillkorlig utvisning automatisk var gällande”, med en tydlig hänvisning till Byrettens första dom om den villkorliga utvisningen.

Varefter åklagaren preciserade, att poängen nämligen var att folk som inte tidigare skulle blivit utvisade, idag kan bli det villkorligt. Med andra ord är villkorlig utvisning en utvidgad möjlighet för utvisning och inte det motsatta.

Det enda som kan tala avgörande emot en utvisning är en anknytning till Danmark, sjukdom, familjära förhållande etc. Detta ska dock fortfarande jämföras med förbrytelsens grovhet.

Socialt förståndshandikappad

Försvararen för 17-årige Abdullaziz Khazar Jebir nämnde i sitt avslutande anförande en psykologs värdering av sin klients mentala tillstånd.Enligt psykologen befann den åtalade sig på ett ”sjunkande stadie”, var ”socialt förståndshandikappad” och under medicinering.

Landsretten fann att det att vara dåligt begåvad inte diskvalificerar någon för att utvisas.

Abdullaziz Khazar Jebir har varit i Danmark sedan december 2005. Under rättssaken måste han ofta använda sig av tolk. I Irak har han 27-29 halvsyskon, då hans pappa har tre fruar. Innan han kom till Danmark, så bodde han två till tre år i Syrien.

I sitt avslutande avslutande anförande sa Johnny Norup, Fahud Maziad Massaads försvarare, att en utvisning till Irak av hans klient skulle vara detsamma som om att han (advokaten) skulle bli utvisad ”till en avlägsen provins i Kina, utan möjlighet för att återvända, och så skulle han tvingas stanna kvar där”. På det svarade åklagaren att ”om ni Norup kunde språket och hade bott halva sitt liv i en avlägsen del av Kina, så hade nog Norup klarat av det.”

21-årige Fahud Maziad Massaad har uppehållit sig i Danmark sedan år 2000, då han blev familjesammanförd med sin far efter de dåvarande reglerna. Han behövde bara tolk några få gånger under rättssaken. Dessutom var han på gång att söka danskt medborgarskap, men hade inte nått att göra testen, innan han blev anhållen.

Landsretten följde åklagarens linje om livstids utvisning.

20-årige Abdullah och 22-årige Hussein Maayuf Al-Badri, är bröder, och har uppehållit sig i Danmark sen i april 2004. Storebrodern, som under de första dagarna i rätten, satte sin tilltro till en muslimsk bönekrans, tasbih, har diabetes och är sjukskriven. Han pratar i stort sett inte danska alls, och var

beroende av tolk under hela rättssaken. Lillebroderns danska var lite bättre, men han var fortfarande beroende av tolk. Brödernas föräldrar och fem syskon bor i Danmark.

Landsretten dömde båda bröderna till livstids utvisning.

Luderland och en krossad ruta

Då det var jubel och segerstämning i Byretten efter den villkorliga utvisningsdomen, så utbröt det bråk efter att rättens ordförande hade läst upp domen med den ovillkorliga livstidsutvisningen i Landsretten.

Abdullah Maayuf Al-Badri skrek mot åkagarbänken: ”Jag ska döda dig” Och en av papporna reste sig, kastade sin jacka och tog rättning mot domarna som var på väg ut. En av de åtta poliser som var där samt tolken lyckades stoppa honom, varefter han la sig ner på golvet och skrek högt, innan han blev eskorterad ut. Golvet fick också en rejäl dos av spottloskor.

Flera reste sig och uttryckte på en blandning av arabiska och danska deras förakt för landet, som de kallade ”luderland” och ”rasistiska Danmark”.

Abdullah Maayuf Al-Badri kastade en stol efter åklagare och två poliser var därefter tvunga att hålla fast honom. Ett par av de cirka 25 närvarnade anhöriga närmade sig också åklagare, och denna måtte ta en annan utgång än han skulle. Allt detta medan stolar, bord och dörrkarmar fick både knytnävslag, slag med handflator och sparkar, tillsammans med höga rop, skrik och gråt.

En ruta i rätten fick smaka på en irakisk armbåge, och ljudet av krossat glas tillkallade sig ytterliggare tre poliser. De kastade ut de sista anhöriga medan rätten ljöd av eder och förbannelser som sedan fortsatte ut på parkeringsplatsen, där cirka sex poliser blev stående tills bilarna hade kört iväg.

Offret och hennes familj på hemlig adress

Den nu 15-åriga flickan lider idag av posttraumatiskt stressyndrom. Samtidigt har hon fått diagnosen djup depression. Idag ligger räkningen för hennes psykologsamtal på ett femsiffrigt belopp för en ännu inte avslutad psykologbehandling. Därtill kommer ett behov för ytterliggare behandling hos psykiatriker. Hennes familj lever idag på hemlig adress med hemligt telefonnummer och alarmsystem.

Offret var vid tidspunkten för gruppvåldtäkten oskuld.

Under hela rättssaken krävde de nu dömdas vänner och familjer att de närvarande journalisterna inte skulle offentliggöra namnen på de dömda. Svaret till dem var att rättssaken är offentlig, och de åtalades namn stod vid dörren till rättssalen, där vem som helst kunde läsa dem. Och att det endast är rätten som bestämmer om det blir förbud att nämna de åtalades namn.”

Annonser

Har ej tid att skriva något utförligt ännu, men lägger upp detta så att folk kan ta del av och sprida vidare.

Tre av övervakningsfilmerna från misshandeln avMartin Kinnunens sambo är upplagda på youtube. Fler filmer kommer senare, även förundersökningsprotokollet.

Får bli ett kort inlägg, eftersom jag inte har tid att skriva en längre text.

Expressen debattsida idag skriver Martin Kinnunen om misshandeln och politiskt våld.

Svenska Dagbladets ledarsida frågar man sig om det hade varit lika tyst om det vore en moderat pressekreterare som blev misshandlad. Intressant, med tanke på att SvD om några har knipit käft ordentligt om händelsen. Exempelvis lade man upp notisen om misshandel först på valdagens eftermiddag, och det efter att läsare hört av sig och frågat varför de inte hade skrivit något. De enda som skrivit någorlunda om händelsen är Dagen Nyheter.

TV4s Nyhetsmorgon tog upp händelsen och intervjuade Anna-Lena Lodenius

TV4-Nyheterna visade igår ett inslag med bilber från flera olika övervakningskameror.

Gårdagens inlägg.

Idag avkunnades domen mot de tre kvinnor som natten mot den sjunde juli misshandlade Sverigedemokraternas pressekreterare Martin Kinnunen och hans sambo.  Samtliga dömdes till fängelse, dock i min mening alltför korta straff. De döms endast för misshandeln av sambon. Att det generellt sett är för korta straff vid våldsbrott är en sak, men politiskt motiverade och ur demokratisynpunkt mycket farliga brott bör bestraffas hårdare. Troligtvis har ett av vittnena dessutom hotats, och därmed ”glömt” sitt tidigare vittnesmål.

Enligt tingsrätten råder det inga tvivel om att det rörde sig om en ”planlagd misshandel med politiska motiv”.

De dömda är:

Rebecka Roos, 20 år. Döms tills  10 månaders fängelse. Hon är även misstänkt för förberedelse till grov misshandel eftersom hon befann sig i den vapengömma som upptäcktes efter att en man misshandlades i Alvik efter att ha visat civilkurage och sagt åt ett par män att sluta klottra.

Hanna Susan Brown, 21 år. Döms till ett år och två månaders fängelse.

Nathalie Nikadon, 25 år. Döms till ett år och åtta månaders fängelse.

De ska även betala drygt 23 000 kronor i skadestånd till Kinnunens sambo. Kinnunen själv, som pga. attacken vill lämna sina politiska uppdrag, får däremot inget skadestånd eftersom rätten inte anser att det är bevisat att det var de tre kvinnorna som utförde misshandeln mot honom och därför frias för misshandeln mot honom.

Nu återstår väl bara att se om det går vidare till hovrätten, samt vilka påföljder som väntar för Alviksmisshandeln och vapengömman. Det krävs att man kan bevisa att vapnen tänkts användas mot någon, och med tanke på att man redan har knivhuggit en man för att han visat civilkurage och planerat och genomfört en misshandel av Kinnunen och hans sambo med tillhyggen så borde det inte vara alltför svårt att tänka sig vilka de skulle kunna tänkas attackera.

Tidigare inlägg om ämnet:

Är det mindre brottsligt att misshandla vissa personer?
Extremism – inte ett hot mot demokratin?
Vänstern visar återigen sitt fula tryne

Andra bloggar:

Politiskt Inkorrekt
I mitt Sverige
SpikHarry avslöjar

Tidningsartiklar om ämnet:

Fängelse efter attack mot SD-sekreterare (Aftonbladet)
Vänsterextremister planerade attentat (DN)
Fängelse för SD-attack (DN)
Vapengömma kopplad till SD-misshandel (DN)
Häktade utreds för extremistkoppling (DN)
Knivmän fastnade på film (DN)
Vapengömma upptäckt vid gripande (DN)
Fängelse för SD-misshandel (SvD)

På grund av tidsbrist hinner jag inte skriva något utförligt på ett par veckor. Jag tänkte dock länka till Jan Guillous kolumn i Aftonbladet. Där tar han bland annat upp misshandeln av Sverigedemokraternas pressekreterare Martin Kinnunen och den tigande mediekåren. Detta har jag tagit upp i tidigare inlägg (1, 2)

Nyligen åtalades tre unga kvinnor med anknytning till ”Revolutionära fronten” för en rå och grov misshandel mot Sverigedemokraternas pressekreterare och hans flickvän i Stockholms tunnelbana. Saken har väckt förvånansvärt lite uppmärksamhet. Gör bara tankeexperimentet att samma brottslighet riktar sig mot moderaternas presssekreterare.

/…/. Det är ett bakomliggande tankefel, att det är mindre brottsligt att misshandla en sverigedemokratisk än en moderat politiker, som förklarar bristen på upprörda reaktioner. Och så har det nu sett ut i flera år.

Här handlar det alltså om ytterst allvarlig brottslighet som riktar sig mot demokratins hjärtpunkt, rätten att fritt framföra sin politiska uppfattning och att utan hinder eller sabotage delta i fria val.

Även i Expressen har detta tagits upp:

Att SD inte kan demonstrera och hålla torgmöten utan risk för attacker, nästan någonstans i Sverige, och att partiets politiker och tjänstemän lever i ständig skräck för ett knytnävsslag, ett knivhugg, en brandbomb – det är inte bara ett problem för Sverigedemokraterna själva.
Det är ett första klassens demokratiproblem.

Facebook stäms

11 juli 2009

TT rapporterar att den sociala nätverkssajten Facebook stäms av internetportalen Power. Utgången är mycket viktig, då den avgör vem som äger informationen på sidan – användaren eller Facebook. Det har tidigare stormat kring Facebooks användarvillkor, som ger sajten bl.a. en evig och oåterkallelig rätt att fritt använda och sälja allt som användarna lägger upp eller skriver på sajten.

Kommer man fram till att det faktiskt är användarna som äger informationen så är det en enorm seger för de över 200 miljoner användarnas integritet. Visst kan man argumentera för att folk inte behöver lägga upp saker om de inte vill ge bort sin upphovsrätt till Facebook, men sajten har en så dominerande ställning på marknaden att det faktiskt, hur löjligt det än kan låta, är i stort sett otänkbart att inte lägga upp bilder för många unga. I stort sett alla mina vänner använder Facebook. Gör man det inte så ses man som lite udda. Därför måste användarvillkoren utformas på ett hederligt sätt. Nu gäller det bara att hålla tummarna för att Powers stämning leder till något.

I dagarna har det rapporterats i media om den undersökning som SÄPÅ och BRÅ, på uppdrag av demokratiminister Nyamko Sabuni (fp),  har gjort om det politiska våldet i Sverige. Jag kan inte säga att det är glädjande att se resultatet, men det är ändå nyttigt att man tar upp problemet och även belyser problematiken med de vänsterextrema.  Utan att gå in på detta alltför djup vill jag dock ge min reaktion på en formulering i DN.

”Rapporten visar att grupperna inte utgör något realistiskt hot mot demokratin i Sverige. Inte heller hotar de grundläggande funktioner som politiskt beslutsfattande eller den fria debatten.”

Jag har inte läst själva rapporten, så jag vet inte om det är DN som gjort denna slutsats eller om det står i rapporten. Dock är det ju uppenbart att såväl höger- som vänsterextremism är ett allvarligt hot mot vår svenska demokrati och frihet. Att man riskerar att bli misshandlad eller mördad pga. etnicitet, sexualitet eller politisk åsikt är väl ett enormt hot mot demokratin?

Bara tre dagar senare rapporterar DN, som enda tidning, att Sverigedemokraternas pressekreterare Martin Kinnunen funderar på att sluta med sitt politiska arbete efter den misshandel som han och hans sambo utsattes för under nationaldagsnatten.

Själv vågar jag inte gå ut offentligt ens med mina sympatier eller ungdomsförbundsmedlemskap och jag har haft tvivel om jag gör rätt som flyttar till annan ort för att plugga just för att jag vet att det finns risk för att utsättas för våld. Jag har ett politiskt intresse som jag skulle vilja överföra till handling, men jag vet inte om jag vågar. Även det faktum att jag bara timmar innan misshandeln såg på fotboll med tillsammans med bl.a. Kinnunen är ju lite skrämmande. Hade jag synts tillsammans med dem på stan kanske jag också hade blivit misshandlad? Jag vet redan att jag antagligen blivit fotograferad i samband med ett SDU-möte. Frågan är om de lyckats få reda på min identitet. Jag hoppas verkligen inte det.

Förhoppningsvis blir det väl bättre i framtiden dock, men man kan inte vara säker. Tur i oturen är att många borgerliga har insett problemet med extremistvåld efter att även de har utsatts. SDU, eller snarare personer i SDU, har redan fört samtal med företrädare för borgerliga ungdomsförbund om gemensamma kampanjer mot extremistvåldet. Tyvärr lär detta knappast bli verklighet, då jag antar att borgarna inte vågar ställa upp tillsammans med Sverigedemokraterna eller SDU. Möjligtvis om Sd blir regeringsparti eller stödparti till en Alliansregering efter nästa års riksdagsval. Den som lever får se…

Hade det varit så att de höger- och vänsterextrema bara hade slagits med varandra så hade det väl varit förståeligt om man inte hade brytt sig så mycket, men så ser det inte ut. Ibland gör man t.o.m. gemensam sak och vädrar sin antisemitism (exempelvis vid Davis Cup-matchen mot Israel).

Nåja, man får hoppas att folk öppnar ögonen och ser att även vänstern brukar våld mot oskyldiga. Tyvärr är det som Nyamko Sabuni säger i Rapport att man ofta förmildrar vänstervåldet. Bara en sån sak som att man kallar dem antifascister, trots att de i mångt och mycket är fascister själva talar ju för sig självt.

“Vi har länge tagit avstånd från vit makt-rörelsens aktiviteter och våldsamheter med tanke på historiska erfarenheter, men lika länge har vi romantiserat, ibland bagetelliserat, det våld som vänsterextremister utför.”

Jag får be om ursäkt om inlägget blev lite rörigt, men det är fredagskväll och jag har lite bråttom. Andra intressanta inlägg om det politiska våldet: Niklas Hallenfur, Politiskt Inkorrekt.

Uppdatering: Ett nyhetsinslag med bl.a. bilder från en övervakningskamera finns upplagt på Youtube.

Detta är  en gammal debattartikel som jag skrev för över ett år sen.

Karin Nödgaard (DF)

"Det finns en grupp medborgare i det danska samhället som lever en så eländig tillvaro, och som har så lite värdighet i livet. Det är vår plikt som politiker att se vad vi kan göra för att förbättra deras villkor." - Karin Nödgaard, talesperson i missbruksfrågor för Dansk Folkeparti.

Det danska Folketinget har nyligen beslutat att man på försök skall ge gratis heroin till sprutnarkomaner.  Detta efter att Dansk Folkeparti, som tidigare var mot idén, gjorde en helomvändning i frågan och nu stödjer förslaget. Danmark ansluter sig därmed till en allt större skara av europeiska länder som öppnat ögonen och insett att man måste börja bedriva en humanare narkotikapolitik som sätter narkomanerna och skademinskning i centrum, istället för det strikt moraliska och verkningslösa förbud som svenska politiker förespråkar.

Förslaget är gammalt och har tidigare mötts av hård kritik men har nu alltså stöd av en klar majoritet och endast vänsterpartiet Enhedslisten motsäger sig genomförandet av försöket[1]. Förslaget går ut på att tunga heroinmissbrukare ska kunna gå till ett sjukhus 2-3 gånger i veckan för att under säkra former få en gratis dos av sin drog för att successivt kunna trappa ner.[2] Målet är att ge de allra tyngsta missbrukarna en chans till ett värdigt liv, men det finns även stora vinster för samhället i stort.

De rent hälsomässiga resultaten är bl.a. att det sker i en säker miljö med känd renhet på heroinet vilket eliminerar riskerna för överdoser samt att det är rena sprutor som används, vilket förhindrar spridning av sjukdomar som HIV och Hepatit C, inte bara bland sprutnarkomanerna men även bland andra som kan smittas vid exempelvis sex.

Myndigheterna får kontakt med en annars ytterst marginaliserad och ljusskygg grupp som helst vill hålla sitt missbruk hemligt och kan då kartlägga missbruket och missbrukarnas hälsa ordentligt. Självklart sätts även andra insatser in samtidigt, allt för att ge missbrukarna en ny chans till ett värdigt liv, med fast boende och jobb istället för att tvingas ägna dagarna i ända åt småstölder eller prostitution för att få pengar till nästa fix.

Även här gör samhället en stor besparing. Normalt sett är samhällets kostnad för en tung heroinmissbrukare ca två miljoner[3] om året. Det danska försöket som ska pågå under två år beräknas kosta strax under 90 miljoner för 500 missbrukare, en besparing på över 1.9 miljarder.[4] Den illegala handeln minskar då dess största köpare försvinner, och nyrekryteringen till drogen minskar då färre måste sälja vidare för att finansiera sitt egna missbruk, vilket på sikt är nödvändigt för att minska framtida kostnader och antal förstörda människoliv.[5]

Men kan vi verkligen vara säkra på att resultatet blir det önskade? Nej, men tidigare försök i länder som Nederländerna, Schweiz och Tyskland ger oss en tydlig fingervisning åt det hållet. I dessa länder har missbruk och kriminalitet minskat betydligt.[6][7][8]

Vissa hävdar att man snarare gör missbrukarna en björntjänst, och istället borde satsa på alternativa behandlingar. Vad man dock inte tänker på då är att andra behandlingar med exempelvis metadon eller subutex inte hjälper alla patienter, som gång på gång faller tillbaka i missbruk efter avslutad behandling.[9] Dessutom visar studier att heroinbehandlingen är effektivare och bättre för missbrukarnas hälsa.[10]

Andra anser att de som blir heroinmissbrukare helt enkelt har sig själva att skylla och att man inte bör ge dem någon hjälp alls och att man istället skall förebygga missbruket genom hårdare straff. Men vill vi verkligen stå för en politik som straffar människor istället för att hjälpa dem? Inga förbud i världen kan förhindra att folk använder narkotika och därför bör man se till att minska riskerna för de som gör det istället. Missbrukarna bör stå i centrum, inte samhällets moraliska regler. Om man kan rädda liv genom att tillåta läkare att ge de tyngsta missbrukarna heroin, så bör man givetvis ta den chansen!

I det idealiska samhället skulle ingen missbruka några droger alls, men tyvärr är inte verkligheten så och då bör man vara pragmatisk och se till att minska deras skador istället. Men nej, i Sverige ska vi inte hjälpa missbrukarna, de ska straffas!

Då får man fråga sig, vad är det inom oss som vill straffa narkomanerna så hårt? Är det för att de tar en genväg till lyckan som vi inte står ut med? Vi måste försöka förstå att när en läkare vill skriva ut heroin till någon så är det för att rädda livet på en människa. I Danmark räknar man med att man skulle kunna rädda 200 sådana liv om året. För det är inte heroinet de dör av, det är livet de lever och vår jakt på dem.


[1] http://hd.se/utrikes/2008/02/26/gratis-heroin-i-danmark/

[2] http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_250697.svd

[3] http://www.sr.se/cgi-bin/p3/nyhetssidor/artikel.asp?ProgramID=1646&artikel=1917931

[4] http://hd.se/utrikes/2008/02/26/gratis-heroin-i-danmark/

[5] http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=697596

[6] http://www.dagensmedicin.se/nyheter/2008/02/26/danskar-kan-fa-heroin-pa-r/index.xml

[7] http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_209203.svd

[8] http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_250697.svd

[9] http://www.sr.se/cgi-bin/p3/nyhetssidor/artikel.asp?ProgramID=1646&artikel=1917931

[10] http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=8838

Zanna Nordqvist

Zanna Nordqvist

I söndags inleddes årets upplaga av Almedalsveckan. Första dagen var Vänsterpartiets, och Ung Vänsters Ida Gabrielsson, uttalad och stolt kommunist, och partiledare Lars Ohly stod på scenen och talade. En mindre incident inträffade ett trettiotal meter bort från scenen, vilket bl.a. Politikerbloggen rapporterat om. Dock är rapporteringen medvetet vinklad vilket gör att jag känner mig tvungen att kommentera händelsen eftersom jag såg allt med egna ögon.

25-30 personer (en del höll sig på avstånd för att slippa råka illa ut om något skulle hända, vilket förklarar Politikerbloggens uppgivna antal)  från Sverigedemokratisk Ungdom var på plats för en tyst och fredlig demonstration. Man diskuterade i förväg med polisen hur man kunde protestera mot Ohly utan att på något sätt störa åhörarna eller talarna. Man fick därefter en angiven plats runt trettio meter bredvid scenen och direktiv om hur högt man fick hålla upp de plakat man hade (”Inga kommunister till riksdagen 2010! Rösta Sverigevänligt!” och ”Hjälp Ohly att hitta ett nytt jobb!” samt ett par EP-valsaffischer). Detta följde man givetvis.

Dock är det inte alla vänstersympatisörer som tycker om yttrandefrihet och som anklagade SDUarna för att protesten var odemokratisk. Någon anledning till varför den skulle vara det framgick inte, och man undrar vilken skev demokratiuppfattning vissa har. Det är tydligen ok att kasta föremål och vissla, skrika och på annat sätt störa ett möte, men att stå tyst är alltså  inte ok?

En av dessa antidemokrater gick därefter till attack och försökte riva sönder ett av plakaten, vilket till viss del lyckades innan hon stoppades av Erik Almqvist och poliserna som var i närheten. Efter detta tog polisen beslutet att man skulle skydda SDUs medlemmar och ställde sig därför i en ring runt dem. Zanna Nordqvist, som var den som attackerade SDU, ställde sig en bit bort med sina kommunistvänner och beklagade att hon inte lyckades riva ner hela plakatet och klagade på ett rivsår på armen som hon sade sig ha fått av ”Almqvists judiska klor”.

Efter ytterliggare ett antal hetsiga, men fridsamma diskussioner med bl.a.vänsterpartisten och Attac-grundaren America Vera-Zavala tog Ohlys tal slut och det var dags att bege sig. SDU fick instruktioner av polisen hur man skulle ta sig från platsen och man fick eskort en bit på vägen för att undvika att bli attackerade igen. Ett par personer försökte följa efter, men man lyckades skaka av sig dessa.

Senare på kvällen rusade ett gäng på mellan 15 och 20 personer från våldsvänstern mot ett gäng SDUare som var på väg till krogen. De skrek hotfulla saker, men som tur är uppstod inget handgemäng utan SDUarna vände bara om och gick tillbaka

Dagen därpå befann sig Zanna och hennes lilla gäng på debatten mellan Erik Almqvist (SDU) och Niklas Wykman (MUF) där de skrek glåpord och idiotiska kommentarer åt båda debattörerna.

Såväl attacken i Almedalsparken som den senare på kvällen är polisanmälda.

Zanna ”Lingonpaj” Nordqvist är på f.ö. ett fan av de somaliska piraterna, massmördaren Tommy Zethraeus och Anna Lindh-mördaren Mijailo Mijailović på sin Facebook.

Piraterna har fått sin första ledamot i ett nationellt parlament. Det är den tyske socialdemokraten Jörg Tauss som beslutat att gå över till Piratenpartei, det tyska piratpartiet. Tauss är, likt de svenska piraterna, mot internetcensur, vilket han bl.a. visat genom sitt motstånd mot nedstängning av barnporrsajter. Precis som  svenska piratpartiet så påstår han att internetcensur är en fara för demokratin, när det i själva verket verkar vara så att han mest är rädd för att inte kunna ladda ned fritt utan att riskera att åka fast. Tauss är nämligen själv misstänkt för barnporrbrott.

Svenska Piratpartiets ordförande Rick Falkvinge säger i en kommentar att det är ”jättekul att parlamentariker väljer att flytta över till piratpartiet”. När han konfronteras med barnporrmisstanken säger han att det är ”ett imageproblem” men tillägger att han fortfarande är glad över att det dykt upp en pirat i den tyska förbundsdagen.

På frågan om vilka som är välkomna i det svenska piratpartiet svarar han att alla som delar deras ideal, förutom ”främlingsfientliga” är välkomna. Ska man tolka detta som att pedofiler som försvarar barnporr är välkomna, men inte en person som ifrågar migrationspolitiken (vad nu det har med upphovsrätt och frihet på internet att göra)?