För mig är drömmar det viktigaste som finns. De ger mig en anledningl att leva, för vad skulle göra livet värt att leva om man inte kunde drömma, om man inte hade ett hopp? För ett par år sen var jag i Etiopien och jag tänkte: Vad har man för drömmar här? Vi hade en vakt som bodde i en liten skrubb utanför det hus vi hyrde och han var nog bara ett par år äldre än mig. Både jag och min äldre bror tänkte att det inte kunde vara särskilt roligt att behöva sitta där och vakta 24 timmar om dygnet, sju dagar i veckan. Vad fick honom att hålla livslågan uppe? Jag tror det var ett hopp om att få försörja sig och en framtida familj på ett annat sätt. Han hade redan kommit en liten bit på vägen, han hade en liten familj, en kattfamilj, som han skötte om. Det var nog viktigt för honom, att han hade den där lilla familjen, för man måste kunna märka att hoppet inte är förgäves och att ens drömmar verkligen kan förverkligas ibland, även om det bara är delvis.

Men det får inte ske för ofta, uppfylls alla ens önskningar och förhoppningar så förloras livets mening, och det ända man kan göra är att försöka komma på annat att önska sig. Det skulle inte gå att leva så, man måste även ha en tid ibland då man inte får så mycket uppfyllt, för om man ska kunna uppleva och uppskatta äkta glädje så måste man veta hur det känns utan den. Den italienska filosofen, matematikern och författaren Anicius Manlius Severinus Boëthius symboliserade lyckan i form av ett rullande hjul, med jämna mellanrum befinner sig människan på botten av hjulet, då har man väldiga motgångar, men sedan kommer man till toppen av hjulet, med glädje och lycka. Han menade att om man hela tiden varit på toppen så skulle man inte uppskatta det, det skulle vara något man tog för givet och inte kunde glädjas åt.

Det är drömmarna som styr vad vi gör i livet. De motiverar oss att få dem uppfyllda, och för att få dem uppfyllda krävs oftast en viss ansträngning från vår sida. För det är så vi människor fungerar, vi vill inte gärna göra saker som vi inte tjänar något på eller som får oss att känna oss nyttiga på något sätt. Vi strävar hela tiden efter nya saker och nya drömmar och glömmer ofta att uppskatta det vi fått. Den serbiske poeten Jovan Ducic sa en gång att ”drömmen om lycka är större än själva lyckan”, och jag tror det ligger mycket i det. Vi vill inte nöja oss med det vi har, utan ständigt söka efter nya, bättre saker och upplevelser. Det här tror jag är både bra och dåligt. Bra på så sätt att om alla hade nöjt sig med hur de hade det så hade vi fortfarande befunnit oss på stenåldern eftersom ingen hade haft någon anledning att försöka förbättra levnadsstandarden. Men jag tror även att det är av ondo, eftersom många glömmer hur bra de har det och istället endast fokuserar på det de inte har. Ingen människa har ett perfekt liv, alla har det lite eländigt. Men många har det faktiskt bra, och det ska man inte kasta bort genom att gräma sig för andra saker. För livet är inte eländigt om man inte gör det till det.

Do we need God?

23 augusti 2009


In Sweden today not many people care about religion. People think it is something that belongs to history, but we still need it as an inspiration in our lives.


Fewer and fewer people in the Western society believe in God. He is considered to be outdated and Christians are often seen as backwards people. Christians say that God is loving and gives people a reason to live, but atheists and apatheists seem pretty happy to. This raises the question; do we really need God or should we let him belong to the history?


First of all we need to get our terms straight. “We” means all human beings on this earth. “God” refers to the highest being. This God could appear in different shapes to different people and no one is right to say that his or her image of God is better or more correct than anyone else’s, because we can never be totally sure whose image is the most complete. This is one of the advantages of religion; everyone is free to believe in whatever they want to, there is no right or wrong. We also need to some basis for God’s existence, but since belief is called belief for a reason we cannot know for sure, so there will be arguments against atheism.

To answer whether we need God or not we need to know why there is religion. The most common reason is probably that people seek answers. This could be answers to any question, big or small. Why do we exist? Where do we come from? What created the universe? As the centuries have passed we have learned a lot and science has answered some of these questions. We exist because the earth has perfect conditions for life, it is on a perfect distance from the sun, the temperature allows us to live and have access to liquid water and we have an atmosphere that allows us to breathe. We have evolved from the early primates and if you go even longer back from simple bacteria. The universe was created by the Big Bang, an enormous explosion.

Ok, so science can answer our questions, then religion must have played out its role? Not really, science does not really know that all this is really true, and a lot are only theories. Even though it does seem likely and makes some kind of sense it might not be perfect explanations. Atheists often abuse this knowledge to prove religion wrong, and claim that believing in something there is no evidence for is plain stupid, why believe when you can know? But atheists do not know either, sure theists believe but atheists only believe they know. One of these atheists is the evolutionary biologist Richard Dawkins, known for his books The Selfish Gene (1976), The Blind Watchmaker (1986) and The God Delusion (2006); the latter has become some kind of an atheist bible. Dawkins says that the Christian God does not exist since the Big Bang created universe, not God. However the Big Bang is just a theory that has never been proven. It also shows the outdated image of God that he shares with other atheists; the one as the creator who created the earth in six days, following the Book of Genesis to the letter. However, as most other texts in the bible, this is a symbolic text. God did not write the bible, men did. There were not even any scientists by the time the Book of Genesis was written, so how can you expect someone to write a totally correct description of how the universe was created? The message of this text is simply “God created the universe”, God is the Big Bang. There simply has to be a first mover, even a scientist has to agree on that point. There can be no uncaused cause, and saying that there out of nothing, with no reason or cause suddenly appears an infinite, and expanding, universe is not logical and does not follow the laws of nature. And the laws of nature are what atheists use to base their philosophy of life on. In that way atheism proves itself to be wrong, or at least incomplete.

In an effort to prove that God cannot be the first mover Dawkins argues that he is a too complex being. As an evolutionary biologist Dawkins knows that complex structures are preceded by more simple structures in a chain of development. But God is neither biological nor physical. Dawkins’ own description of complexity is something, whose “elements are combined in such a way that chance itself could not be the reason”,[1] but God is a unique spiritual being and has no elements. So God is no improbable complex being. This shows one of Dawkins’ disadvantages; he argues about philosophical questions, but he is no philosopher. He is a biologist who assumes that materialism is true, just because he experiences it, but what if it is not? While the never-ending search for a first cause will continue ad infinitum for atheists, who seek a material explanation, a theist can solve it by saying God, who is immaterial, is the first mover. Atheists can at their best say that it was just chance, but that is not very scientific. As Albert Einstein said, “God does not play dice”.[2]

But at the same time it is important to remember that science and religion do not have to be opposites. Many scientists are religious and scientific discoveries only strengthen their belief. They have often kept their belief secret, but many have come out of the closet recently. This started in the late 20th century when astronomers, physicists and mathematicians saw the complex, yet perfectly designed structures and physical constants that allows the universe and life as we know it to exist, if they had been slightly different from what they are, we would never have been here. [3]

If we cannot know whether there is a God or not, then why should we care about it at all? Why cannot everyone be agnostic? Some people might refer to Pascal’s Wager and say that you could gain a lot by believing, but lose a lot by not believing. The safest bet should therefore be to believe in God.

Believing just because you could gain something from it is not real belief though, and both you yourself and an omniscient God would know that you are only a “gold digger” and you would not gain any of the advantages of belief, so Pascal’s Wager is irrelevant in that aspect. However, the reasoning behind Pascal’s Wager might help people find God. If someone, by using reason decides to look up what religion really is about and finds it nice and helpful for him or her, then Pascal’s Wager is indeed very useful.

However, you could argue that Pascal’s Wager is incomplete, as it only gives you a choice between the Christian God and no higher power at all. What if the Norse God Odin is the highest power? A possible counter argument might be that all the different Gods that people believe are ultimately the same God, but that people experience and interpret him in different ways.

Besides, there does not even have to be a God to make religion help people. So what if there is no God? A religious person could still have gained a lot from his or her belief. Religion gives people a purpose in life, and makes them feel loved; important ingredients in what we call happiness. It is also the reason why Karl Marx claimed religion to be the opium of the people. Marx said that religion offers a false happiness, but how can it be false if you experience it? If religion makes someone’s life better, then what is false about it? And would not it be better with “false” happiness than real unhappiness? The material world offers few things that we have total control over and that we can be certain of, but we can control our spiritual belief (though atheists want to take away that only thing from people too). You can lose your job, your house, your family, your arms and legs, but you will always have your faith and hope.

No person, not even humans are of any importance in nature, as we are nothing in relation to infinity (the universe), but if you believe there is a God and that he loves you and cares about you, then you are important. Of course this is not the only thing that gives people a reason to live; many other things do as well. But what if your partner, friends and family for some reason leave you? What if you suddenly lose everything you have taken for granted? Would not it be nice to have some kind of backup? Someone who might not always like what you do, but who still loves you?

Personal thoughts

I do believe in both God and scientific theories like evolution and the Big Bang. I consider myself a Christian Lutheran pandeist. Being a pandeist means that I believe God is the first mover, who caused the Big Bang and now is omnipresent (present in all living beings and non-living things). In short, I believe that God created the universe, and that the universe – is God. I believe there is a reason behind our existence, the atheist view that the universe was created by chance and that life began was pure luck is not appealing to me. It actually scares me a bit, what would make life worth living if there was no reason for anything? That everything is just the result of chance or luck? So what if someone loves me if it ultimately is only the result of luck? Would life really be as nice as it is if the only purpose in life was to spread your genes? Is true happiness only about maximizing your dopamine levels? I think there is more to it. The atheist philosophy of life seems dull and boring to me, there is so much more that makes life worth living!

It is not like I go around thinking about God all day long, and I very rarely pray. But it helps me appreciate more things in life. The closest thing I have had to a religious experience was when I was watching an astronomy programme on TV. As said earlier, some scientists experience God by looking into science. This was exactly that kind of moment for me. My belief has also helped me understand the meaning of life is. It is to explore and enjoy myself, others and nature. It is meeting other people, having fun with them and loving them for what they are. For me this equals to loving and coming in contact with God, since he is present in everyone and the connections between people.

[1] http://www.credoakademin.nu/index.php/articles/article/dawkins_trasslar_till_begreppen/ (2008-05-14)

[2] http://www.hawking.org.uk/lectures/dice.html (2008-05-14)

[3] http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1194&a=630703 (2008-05-14)

Detta är  en gammal debattartikel som jag skrev för över ett år sen.

Karin Nödgaard (DF)

"Det finns en grupp medborgare i det danska samhället som lever en så eländig tillvaro, och som har så lite värdighet i livet. Det är vår plikt som politiker att se vad vi kan göra för att förbättra deras villkor." - Karin Nödgaard, talesperson i missbruksfrågor för Dansk Folkeparti.

Det danska Folketinget har nyligen beslutat att man på försök skall ge gratis heroin till sprutnarkomaner.  Detta efter att Dansk Folkeparti, som tidigare var mot idén, gjorde en helomvändning i frågan och nu stödjer förslaget. Danmark ansluter sig därmed till en allt större skara av europeiska länder som öppnat ögonen och insett att man måste börja bedriva en humanare narkotikapolitik som sätter narkomanerna och skademinskning i centrum, istället för det strikt moraliska och verkningslösa förbud som svenska politiker förespråkar.

Förslaget är gammalt och har tidigare mötts av hård kritik men har nu alltså stöd av en klar majoritet och endast vänsterpartiet Enhedslisten motsäger sig genomförandet av försöket[1]. Förslaget går ut på att tunga heroinmissbrukare ska kunna gå till ett sjukhus 2-3 gånger i veckan för att under säkra former få en gratis dos av sin drog för att successivt kunna trappa ner.[2] Målet är att ge de allra tyngsta missbrukarna en chans till ett värdigt liv, men det finns även stora vinster för samhället i stort.

De rent hälsomässiga resultaten är bl.a. att det sker i en säker miljö med känd renhet på heroinet vilket eliminerar riskerna för överdoser samt att det är rena sprutor som används, vilket förhindrar spridning av sjukdomar som HIV och Hepatit C, inte bara bland sprutnarkomanerna men även bland andra som kan smittas vid exempelvis sex.

Myndigheterna får kontakt med en annars ytterst marginaliserad och ljusskygg grupp som helst vill hålla sitt missbruk hemligt och kan då kartlägga missbruket och missbrukarnas hälsa ordentligt. Självklart sätts även andra insatser in samtidigt, allt för att ge missbrukarna en ny chans till ett värdigt liv, med fast boende och jobb istället för att tvingas ägna dagarna i ända åt småstölder eller prostitution för att få pengar till nästa fix.

Även här gör samhället en stor besparing. Normalt sett är samhällets kostnad för en tung heroinmissbrukare ca två miljoner[3] om året. Det danska försöket som ska pågå under två år beräknas kosta strax under 90 miljoner för 500 missbrukare, en besparing på över 1.9 miljarder.[4] Den illegala handeln minskar då dess största köpare försvinner, och nyrekryteringen till drogen minskar då färre måste sälja vidare för att finansiera sitt egna missbruk, vilket på sikt är nödvändigt för att minska framtida kostnader och antal förstörda människoliv.[5]

Men kan vi verkligen vara säkra på att resultatet blir det önskade? Nej, men tidigare försök i länder som Nederländerna, Schweiz och Tyskland ger oss en tydlig fingervisning åt det hållet. I dessa länder har missbruk och kriminalitet minskat betydligt.[6][7][8]

Vissa hävdar att man snarare gör missbrukarna en björntjänst, och istället borde satsa på alternativa behandlingar. Vad man dock inte tänker på då är att andra behandlingar med exempelvis metadon eller subutex inte hjälper alla patienter, som gång på gång faller tillbaka i missbruk efter avslutad behandling.[9] Dessutom visar studier att heroinbehandlingen är effektivare och bättre för missbrukarnas hälsa.[10]

Andra anser att de som blir heroinmissbrukare helt enkelt har sig själva att skylla och att man inte bör ge dem någon hjälp alls och att man istället skall förebygga missbruket genom hårdare straff. Men vill vi verkligen stå för en politik som straffar människor istället för att hjälpa dem? Inga förbud i världen kan förhindra att folk använder narkotika och därför bör man se till att minska riskerna för de som gör det istället. Missbrukarna bör stå i centrum, inte samhällets moraliska regler. Om man kan rädda liv genom att tillåta läkare att ge de tyngsta missbrukarna heroin, så bör man givetvis ta den chansen!

I det idealiska samhället skulle ingen missbruka några droger alls, men tyvärr är inte verkligheten så och då bör man vara pragmatisk och se till att minska deras skador istället. Men nej, i Sverige ska vi inte hjälpa missbrukarna, de ska straffas!

Då får man fråga sig, vad är det inom oss som vill straffa narkomanerna så hårt? Är det för att de tar en genväg till lyckan som vi inte står ut med? Vi måste försöka förstå att när en läkare vill skriva ut heroin till någon så är det för att rädda livet på en människa. I Danmark räknar man med att man skulle kunna rädda 200 sådana liv om året. För det är inte heroinet de dör av, det är livet de lever och vår jakt på dem.

[1] http://hd.se/utrikes/2008/02/26/gratis-heroin-i-danmark/

[2] http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_250697.svd

[3] http://www.sr.se/cgi-bin/p3/nyhetssidor/artikel.asp?ProgramID=1646&artikel=1917931

[4] http://hd.se/utrikes/2008/02/26/gratis-heroin-i-danmark/

[5] http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=148&a=697596

[6] http://www.dagensmedicin.se/nyheter/2008/02/26/danskar-kan-fa-heroin-pa-r/index.xml

[7] http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_209203.svd

[8] http://www.svd.se/nyheter/utrikes/artikel_250697.svd

[9] http://www.sr.se/cgi-bin/p3/nyhetssidor/artikel.asp?ProgramID=1646&artikel=1917931

[10] http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=8838

Note: This was written in October 2007 and might be outdated.

A recent unofficial poll made by SIFO[1] shows that the Sweden Democrats, the biggest nationalist party in Sweden, and the biggest party outside the Riksdag would get 3,6% of the votes if there would be an election today, a notable increase since last year’s election in which the party got 2,9% of the votes in the national election.[2] There is no doubt that the party is getting more and more support. It is already the forth most popular party among Swedish males, with a support of 5,9%, close behind the Liberal People’s Party with a male support of 6,0%. However their female supporters are not as many, SD only get 1,4% of the female votes. This is a comparatively huge difference, but it is not only by mere accident, the sympathies between men and women do differ among all parties due to the social situation in our society.

There are a lot of factors that affect how we vote. Socioeconomic status, education, gender, age, social environment are some examples. People with low socioeconomic status and low level of educational attainment are more likely to vote for a Labour party, whereas more educated people with higher socioeconomic status are more inclined to vote for non-Socialist parties. Young people tend to think that education is an important issue, while older people might prefer a better senior care.[3] It is not too hard to understand why this is, but why does gender affect why voters vote the way they do?

The SIFO poll is not the only example that shows that the Sweden Democrats have more support from men. In 2006’s “Ungt Val” they received almost 20% of the votes from the male youths between 15 and 21 years of age), but only 11.9% when including votes from women in the same age.[4] A huge difference, but it is not specific to them. Statistics show that it is more common that women support the left of the political blocs, while men support the right.[5][6] This rift between the sexes is even bigger among young people.[7] SD are not unique in having differences in support between the genders, but the difference is more obvious.

Some would come to the conclusion that this is because of the same reasons as the difference between the two blocs, and the Sweden Democrats being labelled as “extreme right” would therefore have a more extreme difference. However the term “extreme right” is very misleading, as SD (and many other European nationalist parties) is more of a social conservative party, not really fitting into the traditional left-right spectrum, but still being more of a party in the centre of the spectrum, hence that conclusion is lame. When looking at how their voters voted in the election in 2002 we see that they got an almost equal amount of votes from the left and the right bloc,[8] the majority being from either the Social Democrats or the Moderate Party,[9] however it is more common that they define themselves as right wing rather than left wing (but most of them do not define themselves as any of it).[10]

The trend that women are more left orientated than men is new. The historical difference in Sweden is small, but still notable. Until recently women have generally been more supportive of cultural conservatism and religious ideals, and more inclined to vote for non-Socialist parties. However, by 1976 the difference was close to zero and in the 1980s it had turned over, and as previously stated it is still that way.[11] In the election in 1998 the difference was record high, but by 2002 it had decreased again. There still were some major distinctions in the voting patterns of men and women aged 23-30 years though, the Left Party and the Moderate Party, are the most extreme examples of this. The percentage of these women who voted for the Left Party (15%) were slightly less than  twice as many as the men (8)%, and the men who voted for the Moderate Party (20%) were just over twice as many as the women (9%).

According to two experts in political science, Maria Oskarson and Lena Wängnerud, this historical change is caused by the fact that women began making themselves heard and being more active in politics in the 70s.[12] Having the traditional role of child raisers, they saw the society from a different angle and lay more importance on care matters, something that the working men did not care about. Men thought matters dealing with unemployment, unions and taxes were important, as those things had impact on them. Why would they care about child-care, when the wives could take care of the children?

When the women entered the political scene and began talking about these subjects, they often joined the political left, as they were more inclined to listen to them and began gaining more votes from other women. Earlier, when only men were politicians, they had been no good alternative for these women. There is still an uneven proportion between the sexes in the Riksdag (45% women), the county councils (47%) and the municipal councils (42%) however.[13] Women vote for parties who understand them, who see things from their point of view. One can come to the conclusion that women vote for anyone who deals with issues that concern women and their daily lives. And who would understand women and their needs best, if not other women? The exception from this is the Christian Democrats who have more female voters,[14] but 70% men elected.[15]

This might be where the Sweden Democrats fail. In the party leadership, there are only two women – but 16 men.[16] The same goes for party representatives, it is dominated by men.[17] An explanation to this is that the political oppression many members are subjected to, such as violence from extremist groups, such as Antifascistisk Aktion, [18] and fear of being sacked,[19] or expelled from the union.[20] This does, according to party representative Patrik Ohlsson, result in a huge loss of men, and even more women, who could have represented the party.[21] As there is probably a great loss of potential female voters in this area SD have recently started a network for women, lead by the vice party chairman, Anna Hagwall, who will deal with issues concerning women and try to broaden the party’s perspective. This should contribute to making women’s issues more important in the party, compensating for the low number of female members, and they are hoping that this will lead to more female voters, members and even representatives.[22]

In southern Sweden, the difference between the genders when it comes to supporting the Sweden Democrats is smaller than in the rest of Sweden. Anders Sannerstedt, senior lecturer in political science, says this is because women are less likely to vote for parties that are not yet as well established as others,[23] and statistics from the SOM (Society, Opinion and Media) Institute shows that as a result of this, the differences between men and women living in Scania (which is geographically and culturally close to Denmark where SD’s sister party Danish People’s Party have been successful), where SD has established itself best, are much lower than in the rest of Sweden. There is even a slightly higher support among young women than young men.[24]

There is also a Darwinistic reason why men are more nationalistic. Throughout the history of mankind we have stuck together in our packs. To protect the group and guarantee the spread of their genes, men made sure no alien male could produce offspring with their women, but if lucky they could produce own offspring with alien women themselves. The women never had to fight for their right to produce offspring, and did not have to bother whether the one making her pregnant was from her own pack or another group, as her genes would spread anyway. A modern example of this is when the Soviet Union “liberated” the people in eastern Germany and Europe in World War II, and the Red Army soldiers raped maybe as many as 15 million women, or even more.[25]

In conclusion we can tell that there is a difference between men and women’s political opinions, but it is hard to tell whether this is caused by cultural or biological differences. In the end it is of course depending on the individual what he or she thinks, no matter if it is a man or a woman. But we should be aware of the fact that your sex is part of who you are and affects what you do, how you act and your political opinions. Some things are biologically determined and some culturally. But we cannot deny that there might be biological nor cultural reasons behind, and we will have to guess that it is a combination of both.

Bibliography (in order of appearance)

Dagens Nyheter – Sverigedemokraterna går hem hos män
(published September 22, 2007 – accessed October 15 2007)

Sverigedemokraterna – Valresultat i de allmänna valen 2006
(published October 1, 2006 – accessed October 18, 2007)

Holmberg, Sören & Oscarsson, Henrik – Svenskt väljarbeteende (2002) p.7, 25-27
(accessed October, 16, 2007)

Aftonbladet – Vinnare 2006 – ultrahögern
(published June 7, 2006 – accessed October 16, 2007)

Aftonbladet – Röda tjejer – och blå killar
(published June 7, 2006 – accessed October 16, 2007)

SVT – Valu 2006
(accessed October 17, 2007)

Välfärd 2006:2 p. 7
(published May 30, 2006, accessed October 16, 2007)

Metro – Sverigedemokrater storsatsar i Skåne
(published August 7, 2006 – accessed October 17, 2007)

Samarbeta jämt – Kvinnor i politiken
(accessed October 16, 2007)

Statistics Sweden – Sveriges officiella statistik: Nominerade och valda kandidater vid de allmänna valen 2002 p.12
(published May 26, 2003 – accessed October 17, 2007)

Sverigedemokraterna – Partistyrelsen
(accessed October 16, 2007)

Anders Sannerstedt – Sd ett parti för medelålders
(published August 12, 2007 – accessed October 15, 2007)

Expressen – Säpo: Hot och våld mot sd ökar
(published August 16, 2007 – accessed August 16, 2007)

Sydsvenskan – Sparkad för sina åsikter
(published October 16, 2005 – accessed August 16, 2007)

Sydsvenskan – Ännu en sd-medlem slängs ut ur facket
(published March 15, 2006 – accessed October 16, 2007)

Patrik Ohlsson – Veckobrev 2/10 -07
(published October 2, 2007 – accessed October 15, 2007)

Sverigedemokraterna – Glädjande siffror i ny undersökning
(published September 24, 2007 – accessed October 16, 2007)

Dagens nyheter – Sverigedemokraterna går hem hos män
(published September 22, 2007 – accessed October 11, 2007)

The Daily Telegraph – Red army troops raped even Russian women as they freed them from camps
(published January 25, 2002 – accessed October 18, 2007)

[1] http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=695811

[2] http://www.sverigedemokraterna.net/press_text.php?action=fullnews&id=745

[3] http://www.scb.se/statistik/ME/ME0106/2002A01/ME0106_2002A01_BR_05_ME04SA0401.pdf  p. 25-27

[4] http://www.aftonbladet.se/nyheter/article384041.ab

[5] http://wwwc.aftonbladet.se/vss/telegram/0,1082,67492914_852__,00.html

[6] http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=56758

[7] http://www.scb.se/Grupp/allmant/BE0801_2006K02_TI_04_A05ST0602.pdf

[8] http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=56673

[9] http://www.metro.se/se/article/2006/08/07/07/5032-23/index.xml

[10] http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=57344

[11] http://www.scb.se/statistik/ME/ME0106/2002A01/ME0106_2002A01_BR_05_ME04SA0401.pdf p. 25-26

[12] http://www.samarbeta.org/tibet/page/4002/sv;jsessionid=80CFD2E5E7851917F099C08F0B648CFE

[13] http://www.scb.se/statistik/ME/ME0106/2002A01/ME0106_2002A01_BR_02_ME04SA0401.pdf p. 7

[14] http://www.scb.se/statistik/ME/ME0106/2002A01/ME0106_2002A01_BR_05_ME04SA0401.pdf p.26

[15] http://www.scb.se/statistik/ME/ME0107/2003M00/ME12SM0301.pdf p. 12

[16] http://www.sverigedemokraterna.net/parti_ps.php

[17] http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article258156.ece

[18] http://www.expressen.se/nyheter/1.801031/sapo-hot-och-vald-mot-sd-okar

[19] http://sydsvenskan.se/sverige/article123330.ece

[20] http://sydsvenskan.se/sverige/article147722.ece

[21] http://patrik-i-politiken.blogspot.com/2007/10/veckobrev-210-07.html

[22] http://www.sverigedemokraterna.net/index.php?action=fullnews&id=898

[23] http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=695811

[24] http://sydsvenskan.se/opinion/aktuellafragor/article258156.ece


På begäran av en läsare lägger jag upp en förklaring av uträkningen till  korrelationskoefficienten mellan att ha provat cannabis och crack. Det är från källan jag använde (Earleywine, 2002).


1. Inledning.

1.1 Introduktion65 h

1.2 Syfte och frågeställning.

1.3 Teori och Metod.

1.4 Källor och Källkritik06868 h

1.5 Avgränsning _Toc197706869 h

2. Rapport.

3. Sammanfattning och slutsats.

4. Bilaga till undersökning.

4.1 Om enkätundersökningen.

4.2 Rättelser av svar.

4.3 Resultat.

4.4 Slutsats. PAGEREF _Toc197706876

5. Källförteckning.

Tryckta källor.


1. Inledning

1.1 Introduktion

Narkotika är ett kontroversiellt ämne i Sverige och lite av en helig ko. Det bedrivs en hård och restriktiv narkotikapolitisk linje med brett stöd både bland politiker och i samhället.[1] Man vill med alla tillgängliga medel hålla användningen av berusningsmedel så låg som möjligt och drivs av en vision om ett narkotikafritt samhälle. Lätt och tung narkotika görs det ingen skillnad på, de är båda lika förkastliga. Genom att slå lika hårt mot lättare droger tror man sig kunna avvärja missbruk av tyngre droger genom att man slår undan benen för dem tidigt i deras ”narkotikakarriär”. Kortfattat innebär denna restriktiva linje arbete för en utrotning av narkotikaanvändning, nolltolerans mot alla droger förutom alkohol och tobak, hårda straff samt tvångsvård (för såväl unga som vuxna), drogtester i skola och på arbetsplatser och en skarp bevakning av gränserna. Den lägre tillgänglighet detta ger upphov till är tänkt att hålla personer från narkotikabruk och höjer dessutom priserna, vilket man tror avskräcker till en viss del det med. Drogliberalism anses som en fara för samhället och kritiker avfärdas som flumliberala.

I andra länder ser det annorlunda ut. På många håll i världen har man en mer liberal syn, där man visserligen anser att användningen av narkotika är ett problem, men där man tror att lösningen snarare är att verka för skademinskning i samband med användandet av dessa istället för den hårdare politik som bl.a. Sverige står för. I Nederländerna har detta bl.a. resulterat i en avkriminalisering av lätta droger såsom cannabis, eftersom man anser att användningen av dessa snarare är en folkhälsofråga än en juridisk sådan. Skademinskningsförespråkarna står för en tro på att narkotikabruk aldrig kan utrotas, en större acceptans för lättare droger (då man tror att folk då nöjer sig med att använda dessa istället för tyngre narkotika), frivillig vård istället för straff samt ett värdigt liv även för missbrukare, vilket bl.a. kan innebära legalförskrivning av narkotika eller substitutionsdroger, sprututdelning, matbussar etc., istället för att låta polisen jaga dem.

Röster har väckts även i Sverige för att få till stånd en reformation av narkotikapolitiken. Som i de flesta andra länder är det främst den lagliga statusen av cannabis som man vill förändra. Dessa har funnits här tidigare men det är först på senare år som det vuxit tillräckligt stort för att få större uppmärksamhet. I media har diverse protester uppmärksammats och ledare i Expressen har yrkat på en lagförändring och attitydförändring till gagn för skademinskningsförespråkarna, förbudet sägs vara inhumant och beröva folks frihet samtidigt som det skapar onödig kriminalitet.[2] [3]

Det är en viktig fråga, men tyvärr är det alltför sällan någon debatt, kanske just därför att sidorna skiljer sig så mycket från varandra, dock har båda mycket att vinna på att ha en sådan. Om endera av dem skulle vara mot det tyder det bara på att deras argument inte håller. Visserligen är forskningen sällan komplett och resultaten lämnar ofta stort utrymme för egen tolkning. Några exempel på detta rubriken på en artikel i DN angående Socialstyrelsens bok ”Skador av hasch och marijuana” som löd ”Hasch farligare än heroin” (SVT Sefyr, 1998), medan en brittisk regeringsutredning slog fast att alkohol och tobak är farligare än såväl cannabis som ecstasy och LSD.[4]

Det verkar inte heller som att alla förstår att det finns olika grader i hur hård lagstiftningen ska vara. Det finns tre huvudlinjer, totalförbud, avkriminalisering (dvs. fortsatt olagligt, men att man ser mellan fingrarna för personligt bruk) och legalisering. Även inom dessa finns olika grader, så det finns fler alternativ än livstids fängelse och heroin i tobaksaffären.

1.2 Syfte och frågeställning

När det som är sanning i Sverige framställs som myter och lögner i våra grannländer uppstår problem, vem kan man lita på? Kausalsammanhang och inkörsportar ska diskuteras och befintlig litteratur kring cannabiskonsumtion som första steg till tyngre narkotika ska utredas. Vi ska jämföra olika tillvägagångssätt för att minska narkotikaanvändningen i olika länder samt diskutera hur en fungerande narkotikaförebyggande politik skulle kunna se ut, vilka för- respektive nackdelar finns det med de olika synsätten och hur har det påverkat olika staters lagstiftning i deras försök att minska narkotikaanvändningen?

1.3 Teori och Metod

För att nå fram till mina mål med rapporten skall jag ta del av den befintliga forskning som finns för att se, tolka och utvärdera dem ur ett kritiskt och ifrågasättande perspektiv. Forskningen som används får jag från böcker som sammanställt forskning i ämnet, dokumentärfilmer samt forskningsrapporter.

Jag kommer genomföra en undersökning om alkohol bland andra ungdomar i min skola för att se huruvida min tes om statistiskt oberoende håller. Att genomföra en om kronologin i deras narkotikabruk kommer jag däremot inte göra, då underlaget med största sannolikhet vore alltför litet. Det finns större undersökningar som är bättre och säkrare att använda.

För att få en så korrekt bild som möjligt skall jag i största mån undvika forskning där resultatet redan i förväg bestämts och på så sätt påverkat hela undersökningen. Exempelvis säger en rapport om ”skadorna av cannabis” eller ”nyttan med cannabis” snarare mer om författaren än om drogen i sig.

1.4 Källor och Källkritik

Då jag inte har möjlighet att gå igenom all forskning som finns har jag valt ut ett par böcker som sammanställt delar av den redan befintliga forskning som finns. Dessutom kommer även vissa forskningsrapporter studeras.

Då det är ett känsligt ämne så kan det vara svårt att hitta bra objektiv information i Sverige, därför fick jag söka mig till Amazon (http://www.amazon.com) och beställa böcker samt ett par dokumentärer därifrån, men inte ens där fanns allt jag sökte efter. Forskningsrapporterna är lättare att hitta då många ligger utlagda på internet. Dessa är även lättare att söka igenom och är väldigt detaljerade, medan böcker har en större bredd. För statistik gjordes en egen undersökning, eftersom jag inte fann någon liknande statistik hos CAN om just detta, däremot fanns andra användbara undersökningar där.

Boken Understanding Marijuana skiljer vetenskap och opinion åt och följer den medicinska och politiska debatten. Författaren Mitch Earleywine, docent i klinisk psykologi vid University of Southern California, har flera gånger mottagit pris för sina kurser om droger och mänskligt beteende och är en ledande forskare inom psykologi och beroenden. Boken går grundligt igenom de flesta områden rörande cannabis och har belönats med A Choice Outstanding Academic Title for 2004.

Cannabis: Our position for a Canadian public policy från den kanadensiska senatens kommitté för illegala droger (Senate Special Committee On Illegal Drugs) går igenom cannabis och lagstiftningens effekt på individer och det kanadensiska samhället. I inledningen nämner man att kommitténs ledamöter, liksom alla andra har fördomar och förutsagda meningar om droger, åt det ena eller andra hållet, men att man skall bortse från detta och att ett av målen med rapporten är att vara så objektiv som möjligt. Efter rapportens genomförande gav man förslag på hur lagstiftningen kan se ut för att på så sätt få till en informativ debatt.

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) är en över hundra år gammal organisation som arbetar med att informera om olika droger. Organisationen tar inte ställning till politiska frågor men uppmuntrar till drogförebyggande arbete. CAN driver tidningar och genomför årligen nationella undersökningar där bl.a. statistik om hur vanliga olika droger är i olika samhällsgrupper och hur utvecklingen sett ut under årens lopp.

I tidningar går det ofta att hitta bra information, tyvärr är det ofta alltför kortfattat och viktiga detaljer kan ha uteslutits, men ett par sådana kommer ändå användas. Såväl svenska som utländska medier kommer användas. Till detta kommer även texter och artiklar från diverse hemsidor, dock endast från organisationer. Att använda en privatpersons hemsida eller blogg som källa vore inte tillräckligt tillförlitligt bl.a. för den stora risken för att de är subjektiva. Sammantaget kan man säga att endast källor med tillräcklig vetenskaplig basis och objektivitet har använts.

1.5 Avgränsning

Rapporten var tänkt att behandla flera frågor som rör cannabisförbudet, men kommer endast behandla en liten, men ändock väldigt viktig, fråga, nämligen de s.k. inkörsports- samt trappstegsteorierna. Dessa är en mycket viktig del i hur utformningen av olika staters lagstiftning ser ut. Då den historiska tillgången till olika droger har varit låg kommer rapporten endast röra efterkrigstiden fram till nutid i Västvärlden. Det är även då den mesta forskningen är gjord samt användningen förekommit i en större skala i Västvärlden.

2. Rapport

När en förälder får reda på att dess barn provat cannabis är den största farhågan ofta att det kommer leda till tyngre narkotika såsom heroin och kokain. Även om skadorna från cannabis diskuteras (dock inte i denna rapport) så hävdar många att cannabisanvändning främjar användning av tyngre droger. Alltså är den kanske främsta faran med cannabis, även om drogen i sig inte skulle vara särskilt skadlig, alla de skador som kan komma att orsakas av den tyngre narkotikan. Liknande argument finns även för de lagliga drogerna alkohol och tobak.[5] Inkörsportsteorin och trappstegsteorin har diskuterats länge och legat till grund till en stor mängd forskning. För att förstå det hela krävs att man till fullo förstår innebörden av kausalsammanhang (samband mellan orsak och effekt) och att man kan tolka det riktigt. Detta verkar inte vara riktigt fallet i många rapporter, där bakomliggande orsaker förväxlas med effekter av cannabis. För att få fram relevanta resultat krävs mer långsiktig och omfattande forskning. Förvirringen kring de faktiska orsakerna till narkotikaanvändning försvårar därför arbetet mot dess missbruk och de problem och skador detta kan orsaka.

Trappstegsteorin går ut på att konsumtionen av cannabis påstås skapa en biologisk förändring i hjärnan som skapar ett sug efter andra starkare droger, vilket kan leda till okontrollerad konsumtion av dessa. Att det skapar ett sug efter mat och sötsaker är välkänt,[6] men att det skulle skapa ett behov av ytterligare drogkonsumtion är något man endast antagit. Amerikanska National Institute on Drug Abuse har, trots att man varit medveten om att belägg saknas, påstått att cannabis orsakar förändringar i hjärnan som ökar mottagligheten för andra droger (Canada, 2002). Dessa idéer har även till viss mån understrukits av populärkulturen och har funnits i åtminstone ett halvsekel, men saknar dock stöd i forskning (Earleywine, 2002). THC, den mest betydande av cannabinoiderna (de unika rusgivande ämnen som endast finns i hampaplantan, Cannabis Sativa), liknar visserligen andra droger i det att den påverkar utsöndringen av signalsubstansen dopamin (Earleywine, 2002), vilken brukar beskrivas som ett belöningshormon[7] och är det hormon som ger starkast ”kickar” och ger personen en känsla av upprymdhet och ro.[8] Det är inte bara droger som påverkar dopaminnivån, vardagligare saker som datorspelande gör det med.[9] Cannabinoiderna har dock egna receptorer som varken påverkar eller påverkas utav de receptorer som andra droger reagerar med, och någon biologisk påverkan hos människor har man inte kunnat upptäcka (Canada, 2002).

Det finns endast en studie som visat på att cannabisbruk under tonåren eller fosterstadiet skulle orsaka neurokemiska förändringar i hjärnan som skulle leda till en biologisk större benägenhet till bruk av opiater hos råttor. Dock var kontrollgruppen som fått koksalt under första delen av experimentet till en början mer benägna att använda heroin än de som fått THC. Experiment i samma studie visar dock att råttor som utsatts för THC är mindre benägna att konsumera amfetamin är kontrollgruppen (Ellgren, 2007). Detsamma visar annan forskning kring cannabis och kokain (Earleywine, 2002). Trots detta har fler cannabisanvändare använt centralstimulantia än opiater (SAMHSA, 2000), vilket tyder på att försök med djur inte nödvändigtvis är representativa för människor och även om denna vore det så har andra orsaker större verkan.

Inkörsportar och orsakssamband

I brist på tydliga bevis för trappstegsteorin så har man istället hänvisat till det faktum att tunga missbrukare oftast använt cannabis innan de gått över till tyngre narkotika. Den svenska regeringens f.d. narkotikasamordnare Björn Fries är en av de som hävdar just detta, fastän han erkänner att bevis saknas.[10] Det är detta som kallas inkörsportsteorin. En inkörsport är något som fungerar som en väg från en sak till någon annan, i det här fallet från cannabis till tyngre narkotika. Men att på den grunden påstå att cannabis i sig leder till tyngre narkotika håller inte, hur man än vrider och vänder på det, då det är en s.k. falsk orsak. En falsk orsak innebär att man ser en koppling mellan A och B och hävdar att A orsakar B, men bortser från att det kanske är C och/eller D som är orsaken. Att argumentera på ett sådant sätt är ungefär som att argumentera för att solen går ner för att gatlyktorna tänds. Bara för att A följs av B betyder det inte att A leder till B. Framstående forskare har ofta konstaterat att tyngre narkotika ofta föregåtts av cannabisanvändning, men de har inte kunnat konstatera att cannabisanvändningen är orsaken bakom det. Dock har somliga ändå valt att tolka det på sitt eget sätt och därefter dragit den ytterst tveksamma slutsatsen att cannabis leder till användning av annan narkotika.[11] Andra, som den kanadensiska senatens kommitté för illegala droger konstaterar å sin sida att inkörsports- och trappstegsteorierna helt saknar vetenskapligt stöd och bör betraktas som föråldrade (Canada, 2002). Men för att riktigt få förståelse för det hela krävs att man har kunskap om kausalitet (orsakssamband).

Att en drog skulle leda till användning av en annan är ytterst svårt att bevisa då variablerna är närmast oändliga. För att göra det finns dock tre kriterier som ska uppfyllas. Dessa kriterier lades fram av David Hume, en skotsk filosof som levde under 1700-talet. Enligt Hume kunde en orsak endast skapa en effekt när alla dessa tre uppfylls. Först och främst krävs ett samband mellan orsaken och effekten. Sedan krävs det att orsaken föregår effekten. Det sista kravet är isolering, vilket betyder att alla alternativa orsaker kan uteslutas (Hume, 1739).

Det bästa sättet att bevisa ett kausalsammanhang är genom att simulera en falsk orsak, genom användning av exempelvis placebo. Den riktiga orsaken bör då i ett test leda till en effekt, medan avsaknaden av det inte får någon effekt alternativt en annan effekt. Exempelvis skulle detta kunna bevisa att cannabis orsakar berusning. Först får en stor grupp människor bedöma sin berusningsnivå innan testet, antagligen skulle de flesta svara att de är nyktra, dvs. noll. Därefter delar man slumpmässigt (för att undvika stora skillnader) upp gruppen i två delar där den ena får röka cannabis och den andra en trovärdig placebo, varefter de båda grupperna får göra en andra berusningsbedömning. De som rökt cannabis lär svara att de känner sig mer berusade än vad kontrollgruppen gör.

De data man får fram från detta experiment skulle uppfylla de kriterier som Hume satt upp. Cannabisgruppens högre berusningsgrad avslöjar att cannabisröken och effekten har ett samband. Eftersom grupperna inte skiljde sig innan experimentet, bara efter, så vet vi att cannabisrökningen föregick berusningen. Slutligen isoleras alla andra möjliga orsaker genom att det enda som skiljer grupperna åt är att den ena fick röka cannabis och den andra en placebo.

Dessvärre skulle det vara svårt att genomföra ett sådant test för att se vilka som börjar trippa på svamp, snorta amfetamin, knapra Rohypnol eller injicera heroin, då det vore mycket svårt att försvara etiskt sett, samt ytterst komplicerat att genomföra rent praktiskt. Därför har försök på djur genomförts, men endast en undersökning har visat på en ökad användning av heroin hos råttor (Ellgren, 2007), andra studier har inte lett till ökad användning av vare sig cannabis eller andra droger (Earleywine, 2002).

Brister i orsaksresonemangen

I brist på andra bevis brukar man därför hänvisa till det oemotsägliga faktum att för de flesta som använder annan narkotika så var cannabis oftast den första olagliga drogen de använde. Det är lätt att se på denna statistik och därefter dra slutsatsen att cannabis verkligen är en inkörsport utan att tänka på varför det kan vara så. Här finns flera möjliga förklaringar, förslagsvis att cannabis helt enkelt är den vanligaste och populäraste olagliga drogen[12] och därför lättast att komma i kontakt med. Att säga att cannabiskonsumtion leder till amfetaminanvändning bara för att det oftast inträffar först är en s.k. falsk orsak. För att visa hur missvisande sådana förklaringar kan vara ges här ett par exempel på fler felaktiga orsaker; eftersom hårväxt föregår tandväxt hos spädbarn så måste hårväxt orsaka tandväxt. Visserligen finns här ett samband, men orsaken till att tänderna växer är snarare orsakat av en tredje faktor, nämligen att barnet växer och blir äldre. Dessutom finns det säkerligen spädbarn som inte har något hår och som ändå får tänder. Data lär även kunna peka på att grundskoleelever med större fötter generellt sett har ett större ordförråd än de med små fötter, varefter en slutsats om att ordförrådet lagras i fötterna skulle kunna dras. Även här är snarare så att både ordförråd och fotstorlek ökar i takt med en tredje orsakande faktor, nämligen ålder. Också i detta exempel finns säkerligen undantag där vissa med små fötter har större ordförråd än vissa med större fötter.

Så bara för att de flesta använder cannabis innan de använder någon annan narkotika, betyder det att vi säkert kan säga att det är det som är orsaken? Nej, det vore lika absurt som att dra de slutsatser som angavs i exemplen ovan. Det finns inga som helst belägg för att det skulle vara så, och en majoritet av de som använder cannabis använder ingen annan narkotika.[13] Det är heller inte så att alla användare av tyngre narkotika började med cannabis, en fjärdedel av de svenska[14] och fyra tiondelar[15] av de amerikanska missbrukarna använde någon annan narkotika innan cannabis, och sannolikt så har i stort sett alla använt tobak och/eller alkohol innan de provade på narkotika. Den amerikanska beatpoeten Allen Ginsberg använde heroin, vilket allmänt anses som det absolut tyngsta i drogväg, innan han provade på att röka marijuana,[16] så det finns andra orsaker till att man provar tung narkotika än att man rökt cannabis.

Samband och sannolikhet

Vi återgår till David Humes kriterier. När man med statistik vill bevisa ett samband mellan två fenomen brukar man använda något som kallas korrelationskoefficient. Korrelationen anges i ett tal mellan -1 och 1. 1 anger ett stark positiv samband, 0 inget samband alls och -1 ett stark negativ samband. Låt oss säga att vi vill se sambandet mellan hög levnadsstandard och hög livskvalité, 0.8 skulle då tyda på att människor med hög levnadsstandard upplever högre livskvalité än andra. -0.8 å sin sida skulle visa att folk med låg levnadsstandard har högre livskvalité än de med högre levnadsstandard. 0 innebär att låg eller hög levnadsstandard inte spelar någon roll, då båda kan uppleva lika hög eller låg livskvalité. Dock anger korrelationen ingen orsak, så ett positivt samband avslöjar alltså varken om man upplever hög livskvalité för att man har hög levnadsstandard eller om man har hög levnadsstandard därför att man upplever hög livskvalité, det enda det visar är att det finns ett samband mellan dessa.[17]

Siffror från en hushållsundersökning i USA visar att av landets totala befolkning så har 76.5 miljoner någon gång provat cannabis, 25.5 miljoner har provat kokain, sex miljoner har provat crack (fribasen av kokain) och tre miljoner har testat på heroin (SAMHSA, 2000). Korrelationskoefficienten mellan cannabisanvändning och annat narkotikabruk är dock ytterst liten, exempelvis är korrelationen mellan cannabis- och crackbruk endast 0.02 (om alla crackanvändare använt cannabis innan de provade crack, vilket vi visserligen redan konstaterat inte behöver vara fallet), för heroin är det ännu mindre. För att en korrelation ska vara statistiskt intressant bör korrelationen åtminstone vara 0.3, vilket alltså är 15 gånger mer än den faktiska siffran (Earleywine, 2002).

För att få en tydligare länk mellan cannabisbruk och användning av andra narkotiska preparat används därför ibland något som kallas betingad sannolikhet. En stor fördel med att använda det är dels att det är enklare att räkna ut, men kanske främst att det är mer förståeligt för allmänheten, eftersom sannolikhet är något man i Sverige lär sig redan i grundskolans senare del (högstadiet). Om vi återigen utgår ifrån att alla som använt kokain, crack och heroin använde cannabis först så får vi mer alarmerande siffror än genom att räkna ut korrelationskoefficienten. En enkel regel för att räkna ut sannolikheten lyder ”dela delen med det hela”, så för att få fram sannolikheten för att folk som provat cannabis även provar kokain så delar vi delen som provat på kokain (25.5 miljoner) med det hela, dvs. de 76.5 miljoner som provat på cannabis. Vi får fram att drygt en tredjedel av dem som provar cannabis även testar kokain. Just denna höga andel är visserligen ovanlig och är lägre i de allra flesta länder, exempelvis i Kanada där motsvarande endast är hälften (Canada, 2002), men liknande statistik har ändå lett till olika åtgärder i olika länder, i USA och Sverige har de lett till krav på åtgärder för att minska cannabisbruket genom strängare lagstiftning, medan centraleuropeiska länder, främst Nederländerna, istället lättat på lagstiftningen kring cannabis för att på så sätt skilja mer på cannabis och tyngre droger (Earleywine, 2002). Det är onekligen problematiskt att en tredjedel av de amerikaner som provat cannabis provar kokain, men andelen som fortsätter använda kokain är nämnvärt mindre, mindre än en tjugondel av dem som provat cannabis har använt kokain det senaste året och mindre än var femtionde har gjort det den senaste månaden. Andelen för crack och heroin är självklart ännu mindre, endast en av knappt 400 som provat cannabis har använt heroin den senaste månaden (SAMHSA, 1999). Sambandet mellan cannabisanvändning och konsumtion av andra droger är alltså liten, men även om den vore större så är det inte tillräckligt för att utesluta andra faktorer. Orsakssamband kräver även att cannabisbruk föregår annan narkotikaanvändning samt isolering.

Orsak före verkan

Om det var så att cannabis är den utlösande orsaken till tungt narkotikabruk så måste cannabisanvändningen ske innan användningen av tyngre narkotika. Visserligen pekar de flesta undersökningar på att cannabis var det första narkotikum som användare av tyngre narkotika använde. Dock har de flesta konsumerat andra lagliga droger innan dess. Redan under tidig barndom kommer många i kontakt med drogen koffein i läsk som Coca-Cola och Pepsi (som dessutom innehåller socker, ett beroendeframkallande ämne som påverkar såväl dopamin- som opioidutsöndringen i kroppen, huruvida man bör kalla det för en drog är dock omtvistat[18]) (Avena, Rada & Hoebel, 2008). Under tonåren stöter sedan en majoritet på alkohol och/eller tobak. I Sverige år 2007 hade över 60 % av eleverna i årskurs nio konsumerat alkohol, medan en fjärdedel rökt eller snusat tobak, i gymnasiets andra årskurs är motsvarande siffror ca 85 % för alkohol och drygt 40 % för tobak (CAN, 2008). Sedan använder en liten del av dessa cannabis, varav en ännu mindre grupp även provar någon annan narkotika. Den typiska drogkedjan (undantaget koffein) för någon som använder annan narkotika än cannabis är som följer: alkohol vid 14 års ålder, ett år senare tobak, ytterligare två år senare cannabis och sedan nästa drog någon gång mellan 20 och 25 års ålder (Canada, 2002). Cannabis är alltså knappast först i drogkedjan, däremot ofta i narkotikakedjan. Endast en minoritet av de som använt cannabis har provat något annat narkotikum. Vi kan som exempel säga att de flesta tunga heroinmissbrukare med största sannolikhet andats luft, ätit pasta och gått i skolan, men bara för att någon ätit pasta betyder det inte att den personen börjar injicera heroin. Alla som använt heroin har, som vi konstaterade innan, inte använt cannabis innan heroin. Vi kan konstatera att ordningsföljden är korrekt i många fall, men inte i alla, men inte ens om den vore det så går det inte att bekräfta inkörsportsteorin utan att genom isolering utesluta andra möjliga orsaker.

Isolering: Oberoende processer eller problembeteenden?

Det sista kriteriet som Hume la fram gäller isolering. För att konstatera att cannabis är en inkörsport så krävs det att andra förklaringar kan elimineras. Två förklaringar är hypotesen om statistiskt oberoende samt problembeteendeteorin. Hypotesen om statistiskt oberoende bygger på att all droganvändning är resultatet av enskilda processer. Faktorer som kan vara orsakande är tillgång, förväntningar och motivation. Hur processerna ser ut är alltså olika för varje drog, den för tobak liknar inte den för cannabis och den i sin tur liknar inte den för amfetamin, LSD eller heroin. Det finns en klar logik i denna hypotes; de som deltar i en ovanlig aktivitet har förmodligen deltagit i mer populära aktiviteter innan. Som exempel är det vanligare att resa utomlands än att åka till månen. Vi kan därför rimligen anta att de flesta som vistats på månen även har besökt ett annat land än sitt hemland. Därmed inte sagt att utlandsresor leder till expeditioner till månen. De två händelserna är resultatet av två olika och oberoende processer. Den enda orsaken till att utlandsbesöken förekommer först är helt enkelt för att de är vanligare och mer lättillgängliga än månresorna. Samma logik kan överföras till drogkonsumtion. Alkoholkonsumtion sker innan cannabisrökning eftersom det är vanligare och mer tillgängligt, och detsamma gäller även cannabisanvändning, som är vanligare än den av alla andra illegala droger sammanlagda (SAMHSA, 1999). Använder man någon annan narkotika är det alltså troligt att man även använt cannabis eftersom det är vanligast och mest tillgängligt, men cannabisbruket i sig är inte orsaken till att man testat annan narkotika. En egen undersökning genomförd bland elever i alla årskurser på [min gymnasieskola i Stockholm] ger stöd åt denna teori, eftersom ungefär tre fjärdedelar (73.5%) svarade att de vid sin första fylla drack den alkohol som var enklast för dem att få tag på[19]. Det står helt klart att oberoende processer har en betydande roll för vilket narkotikum som kommer först i narkotikabrukskedjan.

En annan förklaring är problembeteendeteorin. Enligt den finns det en grupp människor som utsätter sig för en rad aktiviteter som kan få negativa konsekvenser för dem. Detta kan exempelvis vara narkotikabruk, hög alkoholkonsumtion, stölder, skolk, trots mot auktoriteter och oskyddad sex. Enligt denna teori är cannabis alltså ingen orsak till annat narkotikabruk, men det kan tillsammans med andra berusningsmedel vara en del av ett riskfyllt problembeteende hos en liten grupp människor (de s.k. strulkillarna/-tjejerna) (Canada, 2002). Denna teori har stöd i statistik, barn med beteendeproblem har en ökad risk att hamna i missbruk och kriminalitet,[20] och personer med låga betyg som börjar använda cannabis under de tidiga tonåren löper större risk att börja använda annan narkotika (Hall, Solowij, 1998). Siffror från exempelvis Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning visar även att alkoholanvändningen bland narkotikaanvändare är högre än hos andra (CAN, 2007) (CAN, 2008). Det är även troligt att de som är villiga att använda det farligare heroinet även kan tänka sig att använda den mindre skadliga cannabisen, varför i stort sett alla heroinister troligen har provat cannabis. Kort sagt kan man säga att cannabis inte leder till andra droger, men en liten grupp personer med problembeteende gillar droger och andra riskfyllda aktiviteter i allmänhet, för att det skänker spänning åt deras liv.

Cannabis som bidragande faktor istället för orsak

Återigen misslyckas vi alltså att bevisa att cannabis är en inkörsport, eftersom andra faktorer spelar en stor roll. Det finns heller inget klart samband mellan cannabisanvändning och annat narkotikabruk, alla som provar narkotika börjar inte ens med cannabis. Men det finns fortfarande en möjlighet att cannabis är en bidragande faktor till fortsatt narkotikaanvändande, fastän det inte är grundorsaken, för som med många andra saker så är droganvändning troligen inte resultatet av en enda process, utan flera olika. Denna påverkan skulle kunna fungera på många olika sätt. Exempelvis skulle en tids cannabisanvändning kunna leda till att vissa stegvis identifierar sig mer och mer som droganvändare, vilket skulle kunna leda till en större benägenhet att prova på en större variation av droger. Här spelar lagstiftningen en stor roll, för inte ser sig folk som dricker alkohol eller kaffe som droganvändare, trots att de faktiskt är det? Chansen att någon efter morgonkaffet skulle få för sig att prova amfetamin ter sig rätt otrolig, trots att det är samma typ av drog (centralstimulerande). När man väl provat cannabis däremot, så är man i samhällets ögon en förbrytare och knarkare och det är möjligt att man då är mer öppen för andra illegala droger, enligt svensk lagstiftning är ju cannabisbruk lika allvarligt som kokainbruk så varför inte prova på det när man ändå är i farten? Ofta känner även användare av cannabis andra användare och bland dessa kan det finnas somliga som även använder annan narkotika, denna kontakt skulle kunna påverka folk till att vara mer mottagliga för att testa på fler droger genom det grupptryck som kan uppstå (Hall, Solowij, 1998). En tidigare debutålder gör att användaren förmodligen har ett större socialt nätverk av andra användare, varför risken ökar för att personen provar fler droger, det skulle kunna förklara varför sannolikheten för att de som provar cannabis tidigt även testar annan narkotika är högre än för andra (Canada, 2002).

Dessutom tvingas man gå genom den svarta marknaden för att få tag på cannabis om man inte odlar det själv (vilket de flesta inte gör[21]) och de som tillhandahåller drogen tillhandahåller i många fall även andra tyngre och dyrare droger som de tjänar mer på att sälja (Canada, 2002). Cannabisbruket öppnar på så sätt upp en helt ny marknad för de personer som brukar drogen i fråga (Hall, Solowij, 1998). Det är även troligt att langarna använder marknadsföringsknep såsom starkt intygande om deras goda kvalité eller falska utsagor om hur säkra de är att använda etc. för att locka till köp av dessa. Varje cannabisförskaffande skulle därför leda till att köparna utsätts för mer och mer reklam och påverkan och därför ökar möjligtvis chansen för att de så småningom faktiskt skulle göra slag i saken och köpa lite bara för att testa. En ung användare är troligen mer lättpåverkad av denna påtryckning , vilket även det kan förklara varför de är mer sannolika att prova på annan narkotika (Canada, 2002). Även här spelar lagstiftningen en stor roll, för hade cannabis inte varit olagligt så hade man inte behövt vända sig till kriminella för att få tag på det. I Sverige är ju ett av argumenten för Systembolagets monopol att de inte uppmuntrar till merförsäljning, vilket då antas hålla konsumtionen nere. På samma sätt som Systembolaget inte föreslår att du ska köpa en extra flaska vodka eller lite kokain när man bara tänkt köpa en flaska vin till lördagens middag så skulle en reglering av cannabis mycket väl kunna resultera i lägre användning av tyngre narkotika, då ett välreglerat system med cannabisförsäljning på coffeeshops eller Systembolagsliknande butiker skulle ta bort den kriminella kontakten för köparen och minska tillgången på annan narkotika. Det är på detta sätt man tänkt i Nederländerna, och mycket riktigt så är sannolikheten för att en cannabisanvändare i San Francisco provar annan narkotika större än för en cannabisanvändare i Amsterdam gör det.[22] Sett till USA och Nederländerna i helhet så är det fyra gånger vanligare att man testar kokain i USA än i Nederländerna. Jämfört med Sverige så är det visserligen vanligare att man någon gång provat cannabis i Nederländerna, men Sverige å sin sida har en större andel tunga missbrukare, vilket är helt mot vad inkörsportsteoretiker hävdar (Dolin, 2001).

Att motverka missbruk

Ur en teoretisk synpunkt borde en prohibitionistisk hållning till droger vara den effektivaste för att motverka missbruk. Dessvärre funkar det sällan riktigt bra i praktiken och kan i många fall skada både individer och samhället i stort. Så om man vill föra en human linje, men där man bortser från argument om såväl folks individuella frihet att göra vad de vill med sin kropp samt de moraliska regler som finns kring droganvändning, och endast försöka minska användningen av narkotika, hur bör man då rimligen gå tillväga? Hade cannabis varit en inkörsport hade den svenska linjen varit exemplarisk eftersom både andelen som provat och som använder cannabis regelbundet är jämförelsevis mycket låg, men som vi nyligen konstaterat så verkar den inte vara det. Orsakerna till droganvändning är flera och mångfacetterade, och har alltså ingen enkel lösning. Relativt klart är dock att det främst är ungdomarna man måste undhålla från drogerna, då det är där bruket är som störst och som grunden för ett eventuellt missbruk läggs. Skrämseltaktik har ofta visat sig vara verkningslös, det har i vissa fall till och med resulterat i ett större intresse för narkotika bland vissa ungdomar. I Sverige används det så kallade VÅGA-programmet, ett program som ursprungligen kommer från USA och som där kallas DARE. Programmet består av 17 lektioner utspridda över lika många veckor, i USA leds dessa enbart av poliser medan polisen i Sverige enbart leder åtta lektioner, lärarna sju och därtill två med medverkan av kända profiler såsom idrottsstjärnor. Dessutom ingår det i båda länder deltagande från föräldrarnas sida. En ytterligare skillnad är att man i Sverige vänder man sig till elever i sjunde klass, medan amerikanerna vänder sig till elever som är ett till två år yngre. Detta projekt anses av rikspolisstyrelsen vara en av de viktigaste preventiva åtgärder man kan genomföra och själva namnet kommer utav programmets mål; att få ungdomar att våga säga nej till droger (Lindström, Pauloff, Svensson). I USA är programmet högt värderat och tillskrivs hög legitimitet hos allmänheten eftersom skola och polis samverkar. Utvärderingar visar att såväl lärare, elever och föräldrar tycker att programmet funkar (Canada, 2002). Men dessa utvärderingar mäter bara de deltagandes åsikter om programmet, inte hur det påverkar deras verkliga beteende och förhållande till droger. Resultaten uteblir tyvärr och varken på kort eller på lång sikt har man kunnat se en positiv effekt på narkotikabruket (Canada, 2002). Även i Sverige är programmet omtyckt, men det har inte fått samma spridning som i USA. De utvärderingar som gjorts pekar inte på några större skillnader förutom att de som deltagit i VÅGA-projektet i större grad varit berusade än kontrollgruppen, en helt motsatt effekt från den önskade alltså (Lindström, Pauloff, Svensson). Dessutom ökade intresset för narkotika hos vissa elever, enligt Peter Lindström, professor i kriminologi (SVT Sefyr, 1998).

Drogprevention är med stor sannolikhet nästan lika gammalt som droganvändningen själv, och genom historien har man gått till väga på alla möjliga sätt. Som exempel så var det recepttvång på tobak i Frankrike under 1600-talet, och den ryska tsaren Aleksej bestraffade tobaksrökare med piskrapp, uppslitna näsborrar och deportering till Sibirien för förstagångsförbrytare. Lärde man sig inte läxan då så dömdes man till döden.[23] Nutida straff är inte lika grova, men bestraffning används fortfarande som avskräckande metod. Men inga straff i världen kan faktiskt förhindra något drogbruk och således har man som vi tidigare diskuterat valt att även satsa på informationsvägen. Denna information är dock sällan objektiv, i synnerhet i Sverige. Den svenska linjen är otvetydig, målet är ett narkotikafritt Sverige, kosta vad det kosta vill. Men denna linje är även hårt kritiserad, kanske inte från svenskt håll men från internationellt håll. De statliga utredningar som görs inhämtar bara studier som stödjer den svenska linjen, annat avfärdas som drogliberalism och sedan är det inte mer med det. Leif Lenke, professor i kriminologi vid Stockholms Universitet menar att man på detta sätt skapar ett anti-intellektuellt klimat, vilket knappast är något eftersträvansvärt.[24]

Ibland används ren skrämselpropaganda, vilken tog fart i den explosion av droganvändning som uppstod i USA under 60- och 70-talet. Vissa ser inget problem i att man går ut med klara överdrifter och rena falskheter i utbildning och droginformation, det är ju trots allt för ett gott syfte som gör det. Är det inte bra om man genom en vit lögn kan förhindra att någon testar på narkotika? Nej, för ändamålet helgar inte alltid medlen, det är inte acceptabelt att från myndighetshåll ljuga för medborgarna. Dessutom så kommer sanningen till slut fram och om då myndigheter har ljugit om cannabis och dess skadeverkningar, varför ska man då tro på vad de säger om heroin och dess effekter? Dessutom kan desinformationen få andra oväntade effekter, som att ungdomar efter att ha lärt sig att cannabis leder till heroin och tungt missbruk därför väljer att ”bara” sniffa lim eller liknande, något som är många gånger farligare med bieffekter som grova hjärnskador och plötslig död på grund av kvävning eller hjärtsvikt.[25]

Man har därför försökt att använda mer objektiv information istället, men även dessa misslyckas med att stävja droganvändningen. De enda märkbara effekterna det fått är att deltagarna lär sig mer om effekter och bieffekter av droganvändningen och att vissa blev mer nyfikna. Man har även försökt med program som går ut på att stärka självförtroendet eftersom studier visat att detta kan ha en bra förebyggande verkan. Dock finns det även andra studier som pekar på att starkt självförtroende kan vara kopplat till högre droganvändning, möjligen av att man tror sig kunna använda det utan att det riskerar att ge en problem, så resultaten av dessa program är svåra att förutspå. Mer framgångsrika är de program där deltagarna, efter att ha lärt som om de positiva och negativa effekterna av droger, får lära sig att på ett bra sätt tacka nej till dem om de skulle bli erbjudna att prova dessa och sedan träna sig på det i rollspel. Avslutningsvis får de en och en ställa sig framför de andra deltagarna och förklara varför de skulle avböja att testa. Denna typ av program involverar social träning så att ungdomar kan motstå grupptryck för att på så sätt våga tacka nej till droger. Det är det hittills effektivaste programmet men ger endast en kortsiktig förbättring, det ska trots allt rätt mycket till för att ett par lektioner i skolan ska ge resultat som håller i sig flera år framåt (Earleywine, 2002). Dessa program är mer komplicerade än Nancy Reageans ”Just say no”-kampanj som bedrevs i USA under 80-talet, med fler lösningar och strategier än bara en klämmig slogan till hjälp, och har således mycket större potential än denna och är definitivt effektivare än att skrämmas med att man kommer sluta som heroinist om man provar cannabis.

3. Sammanfattning och slutsats

Trappstegsteorin saknar i dagsläget helt stöd och saknar all legitimitet som argument. Resultaten som Ellgren (2007) fick fram är visserligen knappast fördelaktiga, men då opiatanvändningen är lägre än den av centralstimulantia så tyder det på att orsaken till varför vissa provar andra droger är andra än rent biologiska. Vi har gått igenom de kriterier som måste uppfyllas för att kunna styrka inkörsportsteorin men misslyckats uppfylla någon av dem. De flesta som använder tunga droger började visserligen med cannabis som första narkotikum, men inte alla. I de allra flesta fall har de även både druckit alkohol och använt tobak flera år innan de provat på cannabis. Dessutom är det endast en minoritet av cannabisanvändarna som testar annan narkotika. Sambandet mellan cannabis och övrig narkotika är låg, men den betingade sannolikheten kan vara hög på sina håll vilket är bekymrande. Men eftersom vi misslyckas att isolera cannabis som orsaken så är det ändå troligen andra orsaker som ligger bakom denna sannolikhet. En mycket rimlig orsak till att cannabis oftast är först i narkotikakedjan förklaras av det statistiska oberoendet, nämligen att cannabiskonsumtion sker först av den enkla anledningen att det är det vanligaste narkotikumet och det som är mest lättillgängligt. Människor med problembeteenden är troliga att använda narkotika, vissa av dem kan tänka sig att använda såväl heroin som cannabis, och eftersom cannabis då är det som är enklast att få tag på så sker den användningen innan heroinet.

Nuvarande lagstiftning skulle kunna leda till att cannabisanvändare identifierar sig som knarkare och på så vis är mer mottagliga för andra droger. Umgänge med andra användare och möten med langare kan öka såväl nyfikenheten som pressen att prova annan narkotika, mest troligt är detta för de som börjar i ung ålder. En reglerad och kontrollerad marknad tycks hålla användarna borta från annan narkotika. En förbudslinje kan låta bra i teorin, och i Sverige har vi faktiskt en låg andel som provat cannabis, däremot är det tunga missbruket mer utbrett här än i exempelvis Nederländerna, varför den svenska linjen inte kan kallas annat än misslyckad.

Något annat som låter bra i teorin är många av de drogpreventiva program som används ute i skolor runt om i världen. De flesta har dock, trots att de är uppskattade, ingen effekt och är således bara ett slöseri av undervisningstid och skattepengar. Det finns dock program som involverar social träning och strategier för att undvika att hamna i, eller för att ta sig ur, situationer där press på att prova på narkotika kan uppkomma. Information kring droger är ofta vinklad just för att skrämma lite extra. Skrämseltaktik fungerar dock dåligt och kan ge helt fel resultat. Den försvårar även chansen till att få till stånd en informativ och saklig debatt för att minska de drogrelaterade problemen i samhället.

4. Bilaga till undersökning

4.1 Om enkätundersökningen

En enkätundersökning angående den alkoholdebuten genomfördes bland elever på [min gymnaiseskola i Stockholm]. Ett meddelande med en länk till en undersökning på hemsidan SurveyMonkey (http://www.surveymonkey.com) skickades ut till samtliga klasser i skolan och 51 personer svarade, dock togs två svar bort då bägge saknade erfarenhet av alkohol och inte var av intresse för undersökningen. Undersökningen pågick mellan 23:e april och tredje maj.

Den första frågan löd ”1. Första gången du var berusad, vad drack du då?” och den andra ”2. Vid tidpunkten för din första fylla, vilken alkohol var enklast att få tag på?”. Till dessa fanns sju svarsalternativ: Folköl; Starköl/starkcider/alkoläsk från Systembolaget; Vin eller sprit från Systembolaget; Smugglad/privatimporterad sprit, vin eller öl; Hembryggt vin eller mäsk; Hembränd sprit; Annat (specificera). Svaranden kunde kryssa för flera alternativ på bägge frågor.

4.2 Rättelser av svar

Tre svar under ”Annat” platsade in i andra kategorier och ändrades till det. Följande svar ändrades (siffran står för fråga ett, respektive två):

”1. Sprit köpt utomlands 2. Sprit köpt i mataffären i Spanien” – ändrades till ”1. Smugglad/privatimporterad sprit, vin eller öl 2. Smugglad/privatimporterad sprit, vin eller öl”

”1. Starköl/starkcider/alkoläsk från Systembolaget 2. Folköl; Starköl/starkcider/alkoläsk från Systembolaget; Vin eller sprit från Systembolaget; Smugglad/privatimporterad sprit, vin eller öl; Annat (absint)” – Annat (absint) kan ingå i både Vin eller sprit från Systembolaget samt Smugglad/privatimporterad sprit, vin eller öl, som redan var valda. Svaret Annat (absint) togs därför bort.

”1. Hembränd sprit 2. Annat (champagne)” – Ändrades till ”1. Hembränd sprit 2. Vin eller sprit från Systembolaget”

4.3 Resultat

Av de 49 svar som togs med svarade 36 personer att de när de gjorde alkoholdebut (fråga ett) drack av minst en av de kategorier som de kryssat för som mest lättillgänglig (fråga två). Totalt sett såg svaren ut som följer.

1. Första gången du var berusad, vad drack du då?

Folköl – 4 st (8.2%)

Starköl/starkcider/alkoläsk från Systembolaget – 16 st (32.7%)

Vin eller sprit från Systembolaget – 19 st (38.8%)

Smugglad/privatimporterad sprit, vin eller öl – 12 st (24.5%)
Hembryggt vin eller mäsk – 1 st (2.0%)
Hembränd sprit – 1 st (2.0%)
Annat (specificera) – 2 st (4.1%)

Specifikation av ”annat”:
1. Häxa från polarens föräldrar
2. Sprit på krogen

2. Vid tidpunkten för din första fylla, vilken alkohol var enklast att få tag på?

Folköl – 15 st (30.6%)
Starköl/starkcider/alkoläsk från Systembolaget – 21 st (42.9%)
Vin eller sprit från Systembolaget – 15 st (30.6%)
Smugglad/privatimporterad sprit, vin eller öl – 14 st (28.6%)
Hembryggt vin eller mäsk – 3 st (6.1%)
Hembränd sprit – 0 st (0.0%)
Annat (specificera) – 1 st (2.0%)

Specifikation av ”annat”:
1. Sprit på krogen

4.4 Slutsats

De allra flesta, närmare tre fjärdedelar dricker vid sin första fylla det som är enklast för dem att få tag på. Folköl är visserligen lätt för en knapp tredjedel, men starköl och -cider samt alkoläsk från Systembolaget är ännu enklare, vin och/eller sprit från Systembolaget är lika lätt och smugglad eller importerad alkohol är nästan lika lätt. Alla dessa är starkare drycker, vilket kan förklara varför de är populärare vid alkoholdebuten än folkölen. Att de flesta väljer det som är enklast att få tag på stödjer teorin om statistiskt oberoende, eftersom de som kan tänka sig att prova tung narkotika säkerligen kan tänka sig att prova cannabis. Cannabisdebuten sker då oftast först eftersom det är den mest använda narkotikan och den som är lättast att få tag på.

5. Källförteckning

Tryckta källor

Earleywine, M. (2002). Understanding Marijuana: A new look at the scientific evidence. New York: Oxford University. ISBN10: 0-19-518295-2.


Aftonbladet. ”Alkohol farligare än LSD”. 22 Jan 2008

Apropå. Kvinnors missbruks är inte som mäns. 5 Mar 2008

Apropå. Mycket att vinna på tidiga insatser. 19 Mar 2008

Avena, NM; Rada, P; Hoebel BG. (2008) Evidence for sugar addiction: behavioral and neurochemical effects of intermittent, excessive sugar intake. 18 Mar 2008

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. Cannabis. 12 Feb 2008

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. (2007) Drogutvecklingen i Sverige. 19 Mar 2008

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. (2008) Skolelevers drogvanor. 18 Mar 2008

Dolin, B. (2001) National Drug Policy: The Netherlands. 24 Mar 2008

Drugnews. Här odlas cannabis för hela Europa. 24 Mar 2008

Drug Policy Alliance. Gateway Beliefs Wreck Drug Abuse Prevention. 5 Mar 2008

Ellgren, M. (2007) Neurobiological effects of early life cannabis exposure in relation to the gateway hypothesis. 12 Feb 2008

Encyclopedia of Public Health. Correlation Coefficient. 14 Mar 2008

Franck, J (2005). Skilj på ätstörning och beroende – även om biologiska mekanismer är lika! 18 Mar 2008

Guide4Living. The Effects of Inhalants. 23 Apr 2008

Hadley-Kamptz, I. Sprit värre än hasch. 22 Jan 2008

Hall, W; Solowij, N. (1998) Adverse effects of cannabis. 19 Mar 2008

Home office. Cannabis reclassification FAQ. 5 Mar 2008

Hume, D. (1739) A Treatise of Human Nature. 20 Feb 2008

Hälsosidorna. Hormoner. 12 Feb 2008

Israelson, A. Chilla med reggaen. 22 Jan 2008

Kretz, J. (2002) Svenska linjen räddar inga liv. 23 Apr 2008
< http://www.vlt.se/artikelmall.asp?version=22866&gt;

Labbe, C. I Know!  Let’s Burn it and Inhale the Smoke! 18 Apr 2008

Lindström, P; Pauloff, A; Svensson R. (1998) Ungdomar, droger och polisens insatser. 17 Apr 2008

Netdoktor. Spel och spelberoende. 12 Feb 2008

News-Medical. Study suggest that decriminalization of marijuana does not lead to increased drug use. 24 Mar 2008

Regeringskansliet, Socialdepartementet. Kommentar till Årsrapport från EU:s narkotikacentrum. 5 Mar 2008

Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoende. Narkotika. 5 Mar 2008

Senate Special Committee on Illegal Drugs, The. (2002) Cannabis – our position for a Canadian public policy. 29 Apr 2008
<http://www.parl.gc.ca/37/1/parlbus/commbus/senate/com-e/ille-e/rep-e/repfinalvol2-e.pdf >

Substance Abuse and Mental Health Services Administration (SAMHSA), Office of Applied Studies. (1999) National Household Survey on Drug Abuse, Appendix G. 14 Mar 2008

SVT. Faktum. 2 Maj 2008

SVT. (1998) Sefyr. 18 Apr 2008

Systembolaget. Sex & alkohol. 12 Feb 2008

Tobaksfakta. Nikotinberoende en inkörsport till alkoholism. 15 Mar 2008

[19] Se bilaga