”En röst på SD är inte i första hand en röst på hundralappen i din plånbok, eller det ytterligare steget i en tvångskvotering av föräldraförsäkringen. En röst på SD är en röst för betydande och nödvändig förändring av samhället.” Det skriver Erik Almqvist, ordförande för Sverigedemokratisk Ungdom, på debattsajten Sourze.se

”I en skoldebatt med SSU och MUF kring ungdomsarbetslöshet igår hävdade jag att Sverigedemokraterna är det enda parti som har en samhällsbärande politik. Resonemanget tycktes nytt för de flesta åhörarna och det finns antagligen ett behov av att utveckla det.

I den klassiska blockpolitiken finns det två alternativ: liberal höger och socialistisk vänster. Den ideologiska utgångspunkten för regeringen och den liberala högern är att gemensamma åtaganden initierade genom politik är av ondo. Utopin är en stat där individens möjlighet till välmående och framgång är helt avhängig på privata kontaktnät och egen förmåga.

För den socialistiska vänstern är istället utgångspunkten att alla enskilt skapade framgångar och fördelar är av ondo. Utopin är en stat där politiken styr och äger även näringslivet. Inget Spotify, IKEA eller kullager utan att en socialistisk minister först trott på idén, med andra ord.

I praktiken har dock båda blocken tvingats inse att deras utopier inte är hållbara. Den nuvarande regeringen måste förhålla sig till det faktum att solidariskt finansierad välfärd skapar de lyckligaste och mest välmående medborgare och samhällen i världen. Vänsteroppositionen måste förhålla sig till det faktum att det fria entreprenörskapet och de enskilda innovatörerna har visat sig överlägsna i att skapa ekonomisk tillväxt och därmed utgöra en motor i samhället som bland annat kan finansiera välfärd.

Men frågan är om en i praktiken icke-fungerande ideologi kan anses samhällsbärande? Trovärdig? Eller ens relevant? Min uppfattning är att ideologin aldrig får bli ett självändamål. Ideologier bör ses som teorier och om de inte visar sig vara kompatibla med verklighetens karta så är det dags att ompröva dem. För min del har detta inneburit två omprövanden i livet: först av socialismen som jag trodde på i min tidiga ungdom och sedan av liberalismen som jag fann senare i tonåren. Varför dessa ideologier inte höll har jag redan förklarat.

Låt oss, innan vi testar nästa ideologi, ta och titta på förutsättningarna. Genom vedertagna statsvetenskapliga sanningar, uppenbara slutsatser genom observationer av vår historia och samtid samt genom en enkel komparativ omvärldsanalys kan vi konstatera följande:

1. Stor politisk styrning av näringsliv och medborgares livsval försämrar ekonomisk tillväxt och strukturell dynamik på arbetsmarknaden
2. Liten politisk styrning av regelverk för näringsliv och medborgares livsval skapar socioekonomiska klyftor och otrygghet
3. Samhällelig heterogenitet ger upphov till de flesta konflikter
4. Samhällelig heterogenitet försvagar och försvårar utövandet av representativ demokrati
5. Samhällelig heterogenitet minskar det sociala kapitalet, det vill säga människors benägenhet att känna tillit till, och solidaritet med, varandra

Så hur, utifrån ovan givna förutsättningar, bör en ideologi vara utformad för att inte bara vara utopisk utan också praktiskt tillämpbar och samhällsbärande? Jag menar att Sverigedemokraterna har svaret. Genom ett pragmatiskt förhållningssätt, med målsättning i varje enskild bedömning att uppnå maximal total samhällsnytta, hanterar SD på ett utilitaristiskt vis frågor kring statlig/privat ägandeform, höga/låga skatter, reglering av näringsliv och så vidare. Ska sjukhus drivas privat? Om det ger bättre vård. Ska skolor drivas privat? Om det ger bättre skolor. Ska skatten sänkas? Om det skapar mervärde i förhållande till vad skattemedlen annars kan åstadkomma. Och så vidare och så vidare.

Nu verkar det kanske som att den sverigedemokratiska ideologin är föränderlig och svår att följa. Så är dock inte alls fallet. När de två etablerade blockens ideologier är ideologiskt låsta i realpolitiska frågor kring skatter och ägandeformer så är de samtidigt mycket otydliga när det kommer till en mer grundläggande syn på hur man bygger ett bra samhälle. Sverigedemokratin skulle man kunna beskriva som en motsats. Om det är svårare att förutse hur SD kommer att hantera en viss skattesats (av logiska skäl: det är aldrig givet på förhand vilket håll som är mest gynnsamt för samhället att justera en skattesats), så är det desto enklare att följa sverigedemokratin i dess vision om hur vi skapar ett gott samhälle.

När riksdagspartierna förnekar att något majoritetsfolk och kulturell gemenskap existerar i Sverige (Vem är svensk? Vad är svensk kultur?) samtidigt som man driver en aktiv segregationspolitik genom massinvandring och mångkulturalism, så blir det praktiskt taget omöjligt att veta vart de vill föra samhället. Det enda vi vet är att vi ska bort från det som Sverige och svenskhet har varit. Till vad vet vi inte men av det samhälle vi successivt ser växa fram kan vi få vissa föraningar när vi ser hur segregationen gradvis urholkar det sociala kapitalet, ekonomin och själva grunden för samhällsrepresentativ demokrati och välfärd.

Sverigedemokraterna är i detta avseende det enda parti i Sverige med en tydlig politisk agenda. Och som jag skrev i inledningen är vår ideologi samhällsbärande. Det är idén om en samhällelig gemenskap som, likt i folkhemmets historia, ligger till grund för solidaritet, engagemang och vilja till gemensamma projekt, satsningar och välfärd. Vi vill stärka gemenskapen genom att värna och framhålla den svenska identiteten, stärka språket och motverka framväxten av segregativa minoritetskulturella enklaver i Sverige.

På så vis är vi också det enda parti om har en lösning på segregationen – vi bryter den och ersätter det utanförskap som invandrare i andra och tredje generationen känner med svenskhet. Vi stänger de etniska friskolorna och daghemmen och drar in skattemedlen till segregerande kulturföreningar. Bromsar nyinflyttningen till segregerade områden och placerar dess barn och ungdomar i svenska sammanhang.

Elakt att motverka ”deras kultur”? Kanske lite mot dessa barns föräldrar som trott att Sverige är ett land där man kan ”leva som hemma” fast med svensk välfärd. Men man ska komma ihåg att kultur är inget man föds med – det är något man formas in i under uppväxten. Och det är vår fasta övertygelse att de allra flesta som växer upp i Sverige också vill växa upp som en del av Sverige hellre än i utanförskap. Om det inte gillas av föräldrarna i de segregerade områdena så står det en såklart fritt att återvandra.

Vi går nu åter in i en valrörelse där de etablerade blocken tjafsar om RUT, ROT och någon hundralapp mer eller mindre i plånboken. Samtidigt ser vi hur samhällsgemenskapen och grunden för framgångssagan Sverige urholkas, utan notis från något av blocken. Men i detta val finns ett alternativ. En röst på Sverigedemokraterna är inte i första hand en röst på hundralappen i din plånbok, eller det ytterligare steget i en tvångskvotering av föräldraförsäkringen. En röst på Sverigedemokraterna är en röst för betydande och nödvändig förändring av samhället. Vårt alternativ är samhällsbärande och vi är beredda att axla ansvaret för nationen. Och vi är villiga att förvalta ditt förtroende.”

Annonser

Expressenkrönikören Lotta Gröning skrev i dagarna ett blogginlägg om medias särbehandling av Sverigedemokraterna. Det känns skönt att det åtminstone finns några meningsmotståndare med lite vett innanför pannan. Annat är det med Jan Helin som jag helst ser kryper tillbaks till sandlådan. Det passar hans nivå bättre än att vara chefreddaktör för Sveriges största kvällstidning.

När vi i media ska bedöma hur vi behandlar Sverigedemokraterna då väger vi överväger v i varje ord de säger. Vi är livrädda för partiet. Vi stämplar dem som främlingsfientliga och högerextremister trots att deras partiprogram har helt andra signaler. De tar väldigt mycket av den socialdemokratiska gamla retoriken.

I Danmark till exempel hävdar forskare att Danskt Folkeparti är ett arbetarklassparti. Jag vet att Jan Helin på Aftonbladet fick frågan om hur han kunde hävda att de var rasister eftersom det inte är något som står i partiprogrammet. Då sa han bara, att det vet han att dom är.

Jan Helin är inte ensam. Vi i media bestämmer oss för vad sverigedemokraterna är och så förmedlar vi den bilden. Vi gör aldrig på samma sätt med de etablerade partierna. Jag frågar mig är det medias roll att stämpla sverigedemokraterna?

Inlägget på Grönings blogg.

Lotta har tidigare skrivit en läsvärd artikel på Newsmill.

Bloggen Politiskt Inkorrekt har även de kommenterat Grönings blogginlägg.

Följande text är tagen från Kent Ekeroths artikel på Newsmill.

Lissabonfördraget, det vill säga EU:s nya grundlag, kommer effektivt göra slut på Sveriges självständighet och suveränitet. När fördraget går igenom kommer EU:s lagar vara överordnade svenska lagar på precis alla områden. Sverige blir en provins i EU-staten.När nu irländarna tvingades rösta ”rätt” forsätter arbetet med att driva igenom denna odemokratiska grundlag som inte har någon förankring hos Europas folk. Men det finns en person som ensamt kan hindra att denna grundlag pådyvlas Sverige och Europa – hans namn är Vaclav Klaus – Tjeckiens president.

Redan 2005 röstade både Holland och Frankrike nej till det som då kallades EU Konstitutionen. Efter att grundlagen blev nerröstad kunde man trott att förslaget skulle fallit, men istället beslutades det att grundlagen skulle döpas om till något mjukare som väcker mindre anstöt hos Europas folk.

Så denna EU-grundlag lanserades igen, men nu under namnet ”Lissabonfördraget”. Symboliskt laddade aspekter som en EU-nationalsång och EU-nationaldag togs bort – dock visar det sig att EU ändå införde sin nationaldag som är den 9 maj och nationalsången spelades dessutom upp när EU:s statschefer skrev under avtalet den 13 december 2007. Titlar som ”utrikesminister” döptes om till krystade benämningar som ”Unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik”. Allt detta och mer därtill gjordes för att föra Europas folk bakom ljuset och på så sätt slippa ställa denna grundlag inför ytterliggare folkomröstningar, där förslaget skulle blivit nerröstat.

Lissabonfördraget är i princip identiskt med den EU grundlag som lanserades 2004 och som blev nerröstad 2005. Annat namn – samma innehåll.

I opinionsundersökningar har det även visat sig att denna grundlag inte åtnjuter något stöd ute i Europa. DN skrev den 9 juli 2007 att en Sifo-undersökning visat att sju av tio svenskar vill rösta om Lissabonfördraget. Enligt svensk lag måste folket tillfrågas för att Sveriges grundlag ska kunna ändras och eftersom Lissabonfördraget gör EU:s grundlag överordnad svensk, innebär det i praktiken att svensk grundlag ändras. Men Reinfeldt har inte frågat svenska folket om detta.

Fransmännens röster ignorerades. Holländarnas röster ignorerades. Irländarnas röster ignorerades (tills de tingades att rösta rätt i fredags). Endast Spanien röstade ”ja” till denna grundlag år 2005. Resten av Europas länder blev inte ens tillfrågade och rörande ”Lissabonfördraget” är det endast Irland som fått chansen att säga sitt.

Frågan alla bör ställa sig är; vad ska vi behöva göra för att denna grundlag inte ska gå igenom?

Anthony Coughlan, professor emeritus vid Trinity College Dublin Irland, menade 2005 att:

– EU-konstitutionen ersätter medlemsländernas egna konstitutioner och blir den juridiska grunden för EU-länderna. EU-konstitutionen blir en del av vår egen konstitution och den kan inte ändras utan godkännande av andra länder. Det är det mest betydande steget någonsin i den europeiska integrationens sextioåriga historia, när det gäller strävan mot en europeisk stat.

– Inte på något område ger konstitutionen permanent undantag för vad som kan ställas under EU-kontroll. Det enda område av betydelse där makten kommer att ligga kvar hos medlemsländerna är rätten att beskatta, men även där öppnar konstitutionen för en förändring.

Alltså en grundlag som gör att EU:s lagar står över svenska lagar. En grundlag som gör att alla politiska områden i Sverige berörs av EU:s makt.

I och med Irlands ”ja” den 2 oktober 2009 står endast en person mellan oss och denna odemokratiska och folkligt oförankrade grundlag – Vaclav Klaus, tjeckiens president.

Han har redan visat prov på stor mod och övertygelse i sin vägran att skriva under Lissabonfördraget, trots intensiva påtryckningar från EU-eliten och dess byråkrater. För detta har herr Klaus min och miljoner europeers tacksamhet.

Om Vaclav Klaus fortsättningsvis inte heller skriver under på Lissabonfördraget kommer han gå till historien som en otroligt modig man som räddade Europa, dess folk och nationer, från att falla i armarna på ett EU som blir allt mer odemokratiskt och totalitärt. För genom att skjuta upp Lissabonfödragets införande ger han tid för det engelska Conservative Party att ta makten i England våren 2010 och utlysa en folkomröstning om Lissabonfödraget, vilket deras partiledare David Cameron lovat. En sådan folkomröstning skulle högst troligen resultera i ytterliggare ett ”nej” och slutligen slänga detta fördrag på soptippen och därmed rädda Europa och dess nationer.

Vaclav Klaus kommer av miljoner och åter miljoner européer betraktas som en hjälte och en av de stora statsmännen i vår tid om han står fast vid sin övertygelse och motstånd mot Lissabonfördraget.

Med anledning av detta har jag startat en kampanj till stöd för Vaclav Klaus och emot Lissabonfördraget. Jag uppmanar alla frihetsälskande europeer att gå med i denna kampanj och att skriva under det upprop som ska presenteras för Klaus när tillräckligt många namn skrivit under.

Med lite tur men framförallt engagemang kan uppropet och den kampanj som är startad bidra till att Vaclav Klaus inte skriver under på Lissabonfördraget!

Kent Ekeroth

”Kampanjsida”

Facebookgrupp

Namninsamling

I dagarna har det rapporterats i media om den undersökning som SÄPÅ och BRÅ, på uppdrag av demokratiminister Nyamko Sabuni (fp),  har gjort om det politiska våldet i Sverige. Jag kan inte säga att det är glädjande att se resultatet, men det är ändå nyttigt att man tar upp problemet och även belyser problematiken med de vänsterextrema.  Utan att gå in på detta alltför djup vill jag dock ge min reaktion på en formulering i DN.

”Rapporten visar att grupperna inte utgör något realistiskt hot mot demokratin i Sverige. Inte heller hotar de grundläggande funktioner som politiskt beslutsfattande eller den fria debatten.”

Jag har inte läst själva rapporten, så jag vet inte om det är DN som gjort denna slutsats eller om det står i rapporten. Dock är det ju uppenbart att såväl höger- som vänsterextremism är ett allvarligt hot mot vår svenska demokrati och frihet. Att man riskerar att bli misshandlad eller mördad pga. etnicitet, sexualitet eller politisk åsikt är väl ett enormt hot mot demokratin?

Bara tre dagar senare rapporterar DN, som enda tidning, att Sverigedemokraternas pressekreterare Martin Kinnunen funderar på att sluta med sitt politiska arbete efter den misshandel som han och hans sambo utsattes för under nationaldagsnatten.

Själv vågar jag inte gå ut offentligt ens med mina sympatier eller ungdomsförbundsmedlemskap och jag har haft tvivel om jag gör rätt som flyttar till annan ort för att plugga just för att jag vet att det finns risk för att utsättas för våld. Jag har ett politiskt intresse som jag skulle vilja överföra till handling, men jag vet inte om jag vågar. Även det faktum att jag bara timmar innan misshandeln såg på fotboll med tillsammans med bl.a. Kinnunen är ju lite skrämmande. Hade jag synts tillsammans med dem på stan kanske jag också hade blivit misshandlad? Jag vet redan att jag antagligen blivit fotograferad i samband med ett SDU-möte. Frågan är om de lyckats få reda på min identitet. Jag hoppas verkligen inte det.

Förhoppningsvis blir det väl bättre i framtiden dock, men man kan inte vara säker. Tur i oturen är att många borgerliga har insett problemet med extremistvåld efter att även de har utsatts. SDU, eller snarare personer i SDU, har redan fört samtal med företrädare för borgerliga ungdomsförbund om gemensamma kampanjer mot extremistvåldet. Tyvärr lär detta knappast bli verklighet, då jag antar att borgarna inte vågar ställa upp tillsammans med Sverigedemokraterna eller SDU. Möjligtvis om Sd blir regeringsparti eller stödparti till en Alliansregering efter nästa års riksdagsval. Den som lever får se…

Hade det varit så att de höger- och vänsterextrema bara hade slagits med varandra så hade det väl varit förståeligt om man inte hade brytt sig så mycket, men så ser det inte ut. Ibland gör man t.o.m. gemensam sak och vädrar sin antisemitism (exempelvis vid Davis Cup-matchen mot Israel).

Nåja, man får hoppas att folk öppnar ögonen och ser att även vänstern brukar våld mot oskyldiga. Tyvärr är det som Nyamko Sabuni säger i Rapport att man ofta förmildrar vänstervåldet. Bara en sån sak som att man kallar dem antifascister, trots att de i mångt och mycket är fascister själva talar ju för sig självt.

“Vi har länge tagit avstånd från vit makt-rörelsens aktiviteter och våldsamheter med tanke på historiska erfarenheter, men lika länge har vi romantiserat, ibland bagetelliserat, det våld som vänsterextremister utför.”

Jag får be om ursäkt om inlägget blev lite rörigt, men det är fredagskväll och jag har lite bråttom. Andra intressanta inlägg om det politiska våldet: Niklas Hallenfur, Politiskt Inkorrekt.

Uppdatering: Ett nyhetsinslag med bl.a. bilder från en övervakningskamera finns upplagt på Youtube.

Zanna Nordqvist

Zanna Nordqvist

I söndags inleddes årets upplaga av Almedalsveckan. Första dagen var Vänsterpartiets, och Ung Vänsters Ida Gabrielsson, uttalad och stolt kommunist, och partiledare Lars Ohly stod på scenen och talade. En mindre incident inträffade ett trettiotal meter bort från scenen, vilket bl.a. Politikerbloggen rapporterat om. Dock är rapporteringen medvetet vinklad vilket gör att jag känner mig tvungen att kommentera händelsen eftersom jag såg allt med egna ögon.

25-30 personer (en del höll sig på avstånd för att slippa råka illa ut om något skulle hända, vilket förklarar Politikerbloggens uppgivna antal)  från Sverigedemokratisk Ungdom var på plats för en tyst och fredlig demonstration. Man diskuterade i förväg med polisen hur man kunde protestera mot Ohly utan att på något sätt störa åhörarna eller talarna. Man fick därefter en angiven plats runt trettio meter bredvid scenen och direktiv om hur högt man fick hålla upp de plakat man hade (”Inga kommunister till riksdagen 2010! Rösta Sverigevänligt!” och ”Hjälp Ohly att hitta ett nytt jobb!” samt ett par EP-valsaffischer). Detta följde man givetvis.

Dock är det inte alla vänstersympatisörer som tycker om yttrandefrihet och som anklagade SDUarna för att protesten var odemokratisk. Någon anledning till varför den skulle vara det framgick inte, och man undrar vilken skev demokratiuppfattning vissa har. Det är tydligen ok att kasta föremål och vissla, skrika och på annat sätt störa ett möte, men att stå tyst är alltså  inte ok?

En av dessa antidemokrater gick därefter till attack och försökte riva sönder ett av plakaten, vilket till viss del lyckades innan hon stoppades av Erik Almqvist och poliserna som var i närheten. Efter detta tog polisen beslutet att man skulle skydda SDUs medlemmar och ställde sig därför i en ring runt dem. Zanna Nordqvist, som var den som attackerade SDU, ställde sig en bit bort med sina kommunistvänner och beklagade att hon inte lyckades riva ner hela plakatet och klagade på ett rivsår på armen som hon sade sig ha fått av ”Almqvists judiska klor”.

Efter ytterliggare ett antal hetsiga, men fridsamma diskussioner med bl.a.vänsterpartisten och Attac-grundaren America Vera-Zavala tog Ohlys tal slut och det var dags att bege sig. SDU fick instruktioner av polisen hur man skulle ta sig från platsen och man fick eskort en bit på vägen för att undvika att bli attackerade igen. Ett par personer försökte följa efter, men man lyckades skaka av sig dessa.

Senare på kvällen rusade ett gäng på mellan 15 och 20 personer från våldsvänstern mot ett gäng SDUare som var på väg till krogen. De skrek hotfulla saker, men som tur är uppstod inget handgemäng utan SDUarna vände bara om och gick tillbaka

Dagen därpå befann sig Zanna och hennes lilla gäng på debatten mellan Erik Almqvist (SDU) och Niklas Wykman (MUF) där de skrek glåpord och idiotiska kommentarer åt båda debattörerna.

Såväl attacken i Almedalsparken som den senare på kvällen är polisanmälda.

Zanna ”Lingonpaj” Nordqvist är på f.ö. ett fan av de somaliska piraterna, massmördaren Tommy Zethraeus och Anna Lindh-mördaren Mijailo Mijailović på sin Facebook.

Piraterna har fått sin första ledamot i ett nationellt parlament. Det är den tyske socialdemokraten Jörg Tauss som beslutat att gå över till Piratenpartei, det tyska piratpartiet. Tauss är, likt de svenska piraterna, mot internetcensur, vilket han bl.a. visat genom sitt motstånd mot nedstängning av barnporrsajter. Precis som  svenska piratpartiet så påstår han att internetcensur är en fara för demokratin, när det i själva verket verkar vara så att han mest är rädd för att inte kunna ladda ned fritt utan att riskera att åka fast. Tauss är nämligen själv misstänkt för barnporrbrott.

Svenska Piratpartiets ordförande Rick Falkvinge säger i en kommentar att det är ”jättekul att parlamentariker väljer att flytta över till piratpartiet”. När han konfronteras med barnporrmisstanken säger han att det är ”ett imageproblem” men tillägger att han fortfarande är glad över att det dykt upp en pirat i den tyska förbundsdagen.

På frågan om vilka som är välkomna i det svenska piratpartiet svarar han att alla som delar deras ideal, förutom ”främlingsfientliga” är välkomna. Ska man tolka detta som att pedofiler som försvarar barnporr är välkomna, men inte en person som ifrågar migrationspolitiken (vad nu det har med upphovsrätt och frihet på internet att göra)?