Do we need God?

23 augusti 2009

Thesis

In Sweden today not many people care about religion. People think it is something that belongs to history, but we still need it as an inspiration in our lives.

Problem

Fewer and fewer people in the Western society believe in God. He is considered to be outdated and Christians are often seen as backwards people. Christians say that God is loving and gives people a reason to live, but atheists and apatheists seem pretty happy to. This raises the question; do we really need God or should we let him belong to the history?

Investigation

First of all we need to get our terms straight. “We” means all human beings on this earth. “God” refers to the highest being. This God could appear in different shapes to different people and no one is right to say that his or her image of God is better or more correct than anyone else’s, because we can never be totally sure whose image is the most complete. This is one of the advantages of religion; everyone is free to believe in whatever they want to, there is no right or wrong. We also need to some basis for God’s existence, but since belief is called belief for a reason we cannot know for sure, so there will be arguments against atheism.

To answer whether we need God or not we need to know why there is religion. The most common reason is probably that people seek answers. This could be answers to any question, big or small. Why do we exist? Where do we come from? What created the universe? As the centuries have passed we have learned a lot and science has answered some of these questions. We exist because the earth has perfect conditions for life, it is on a perfect distance from the sun, the temperature allows us to live and have access to liquid water and we have an atmosphere that allows us to breathe. We have evolved from the early primates and if you go even longer back from simple bacteria. The universe was created by the Big Bang, an enormous explosion.

Ok, so science can answer our questions, then religion must have played out its role? Not really, science does not really know that all this is really true, and a lot are only theories. Even though it does seem likely and makes some kind of sense it might not be perfect explanations. Atheists often abuse this knowledge to prove religion wrong, and claim that believing in something there is no evidence for is plain stupid, why believe when you can know? But atheists do not know either, sure theists believe but atheists only believe they know. One of these atheists is the evolutionary biologist Richard Dawkins, known for his books The Selfish Gene (1976), The Blind Watchmaker (1986) and The God Delusion (2006); the latter has become some kind of an atheist bible. Dawkins says that the Christian God does not exist since the Big Bang created universe, not God. However the Big Bang is just a theory that has never been proven. It also shows the outdated image of God that he shares with other atheists; the one as the creator who created the earth in six days, following the Book of Genesis to the letter. However, as most other texts in the bible, this is a symbolic text. God did not write the bible, men did. There were not even any scientists by the time the Book of Genesis was written, so how can you expect someone to write a totally correct description of how the universe was created? The message of this text is simply “God created the universe”, God is the Big Bang. There simply has to be a first mover, even a scientist has to agree on that point. There can be no uncaused cause, and saying that there out of nothing, with no reason or cause suddenly appears an infinite, and expanding, universe is not logical and does not follow the laws of nature. And the laws of nature are what atheists use to base their philosophy of life on. In that way atheism proves itself to be wrong, or at least incomplete.

In an effort to prove that God cannot be the first mover Dawkins argues that he is a too complex being. As an evolutionary biologist Dawkins knows that complex structures are preceded by more simple structures in a chain of development. But God is neither biological nor physical. Dawkins’ own description of complexity is something, whose “elements are combined in such a way that chance itself could not be the reason”,[1] but God is a unique spiritual being and has no elements. So God is no improbable complex being. This shows one of Dawkins’ disadvantages; he argues about philosophical questions, but he is no philosopher. He is a biologist who assumes that materialism is true, just because he experiences it, but what if it is not? While the never-ending search for a first cause will continue ad infinitum for atheists, who seek a material explanation, a theist can solve it by saying God, who is immaterial, is the first mover. Atheists can at their best say that it was just chance, but that is not very scientific. As Albert Einstein said, “God does not play dice”.[2]

But at the same time it is important to remember that science and religion do not have to be opposites. Many scientists are religious and scientific discoveries only strengthen their belief. They have often kept their belief secret, but many have come out of the closet recently. This started in the late 20th century when astronomers, physicists and mathematicians saw the complex, yet perfectly designed structures and physical constants that allows the universe and life as we know it to exist, if they had been slightly different from what they are, we would never have been here. [3]

If we cannot know whether there is a God or not, then why should we care about it at all? Why cannot everyone be agnostic? Some people might refer to Pascal’s Wager and say that you could gain a lot by believing, but lose a lot by not believing. The safest bet should therefore be to believe in God.

Believing just because you could gain something from it is not real belief though, and both you yourself and an omniscient God would know that you are only a “gold digger” and you would not gain any of the advantages of belief, so Pascal’s Wager is irrelevant in that aspect. However, the reasoning behind Pascal’s Wager might help people find God. If someone, by using reason decides to look up what religion really is about and finds it nice and helpful for him or her, then Pascal’s Wager is indeed very useful.

However, you could argue that Pascal’s Wager is incomplete, as it only gives you a choice between the Christian God and no higher power at all. What if the Norse God Odin is the highest power? A possible counter argument might be that all the different Gods that people believe are ultimately the same God, but that people experience and interpret him in different ways.

Besides, there does not even have to be a God to make religion help people. So what if there is no God? A religious person could still have gained a lot from his or her belief. Religion gives people a purpose in life, and makes them feel loved; important ingredients in what we call happiness. It is also the reason why Karl Marx claimed religion to be the opium of the people. Marx said that religion offers a false happiness, but how can it be false if you experience it? If religion makes someone’s life better, then what is false about it? And would not it be better with “false” happiness than real unhappiness? The material world offers few things that we have total control over and that we can be certain of, but we can control our spiritual belief (though atheists want to take away that only thing from people too). You can lose your job, your house, your family, your arms and legs, but you will always have your faith and hope.

No person, not even humans are of any importance in nature, as we are nothing in relation to infinity (the universe), but if you believe there is a God and that he loves you and cares about you, then you are important. Of course this is not the only thing that gives people a reason to live; many other things do as well. But what if your partner, friends and family for some reason leave you? What if you suddenly lose everything you have taken for granted? Would not it be nice to have some kind of backup? Someone who might not always like what you do, but who still loves you?

Personal thoughts

I do believe in both God and scientific theories like evolution and the Big Bang. I consider myself a Christian Lutheran pandeist. Being a pandeist means that I believe God is the first mover, who caused the Big Bang and now is omnipresent (present in all living beings and non-living things). In short, I believe that God created the universe, and that the universe – is God. I believe there is a reason behind our existence, the atheist view that the universe was created by chance and that life began was pure luck is not appealing to me. It actually scares me a bit, what would make life worth living if there was no reason for anything? That everything is just the result of chance or luck? So what if someone loves me if it ultimately is only the result of luck? Would life really be as nice as it is if the only purpose in life was to spread your genes? Is true happiness only about maximizing your dopamine levels? I think there is more to it. The atheist philosophy of life seems dull and boring to me, there is so much more that makes life worth living!

It is not like I go around thinking about God all day long, and I very rarely pray. But it helps me appreciate more things in life. The closest thing I have had to a religious experience was when I was watching an astronomy programme on TV. As said earlier, some scientists experience God by looking into science. This was exactly that kind of moment for me. My belief has also helped me understand the meaning of life is. It is to explore and enjoy myself, others and nature. It is meeting other people, having fun with them and loving them for what they are. For me this equals to loving and coming in contact with God, since he is present in everyone and the connections between people.


[1] http://www.credoakademin.nu/index.php/articles/article/dawkins_trasslar_till_begreppen/ (2008-05-14)

[2] http://www.hawking.org.uk/lectures/dice.html (2008-05-14)

[3] http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1194&a=630703 (2008-05-14)

Annonser

Följande text är skriven av Morten Perregaard på Tidsskriftet Sappho. Den svenska översättningen är gjord av Fröken Sverige. Stort tack till er båda!

Våldsamt tumult i rättsalen i Kolding efter att domen var fastställd

13 augusti 2009

Morten Perregaard

Fyra irakier blev igår utvisade på livstid från Danmark av Vestre Landsret i Kolding. Männen är dömda för att ha våldtagit en 14-årig dansk flicka upprepade gånger på Vorbasse Marked i juli förra året.

Saken var överklagad från en tidigare dom i februari i år, då de fyra fick en villkorlig utvisningsdom.

Åklagarmyndigheten överklagade den villkorade utvisningsdomen med krav om ovillkorad livstids utvisning, samt en skärpning av straffen. Efter att domen var avkunnad, så bröt det ut bråk.

Straffen

De fyra irakierna blev dömda till två år och nio månaders fängelse var.

För tre av irakierna, Hussein Maayuf Al-Badri, Abdullaziz Khazar Jebir och Fahud Maziad Massaad, var straffen en stadsfästelse av domen från Byretten.

För den fjärde irakiern, Abdullah Maayuf Al-Badri, innebar domen att straffet sattes ner med sex månader, då han blev frikänt för en av de två våldtäkter som han hade genomfört.

Männen blev dömda för att tillsammans ha våldtagit flickan vaginalt och oralt. Flickan hade fyllt 14 år två veckor innan övergreppet.

Åtalet gällde också analt samlag, men både ”By- och Landsretten” fann att det inte var tillräckligt med bevisning för att detta hade skett.

De rättsmedicinska undersökningarna har inte kunnat genomföras ordentligt på grund av flickans fysiska och psykiska tillstånd, samt hennes unga ålder, under timmarna efter övergreppet.

Alla fyra var åtalade för samlag och och annat könsligt umgänge med en person under 15 år.

De fyra irakierna blev också fällda för detta.

I sitt avslustande anförande, så sa Fahud Maziad Massaads advokat att hans klient trodde att offret var 16 år, ”då hon hade druckit alkohol”. ”Man får ju först köpa öl, när man är 16 år”.

Åklagarens replikerade: ”Alltså så kan den åtalade kanske tro att hon var över 18 år, då Vorbasse Marked är ett offentligt utskänkningsställe. Så logiskt, enligt den åtalades uppfattelse, så måste hon vara över 18 år. Men det sa han inte.”

Likaså nämnde Hussein Maayuf Al-Badri, att flickan var längre än honom, så därför måste hon vara äldre.

Abdullah Maayuf Al-Badri var dessutom åtalad för två tillfällen av våldtäkt och två tillfällen av samlag med en person under 15 år. Landsretten fann det till motsats mot Byretten, inte tillräckligt bevisat, att det första tillfället av våldtäkt var skett under tvång. Därför fick han sitt straff nersatt med sex månader.

Alla fyra stod också åtalade för att ha stulit flickans telefon, samt 50 kronor.

Detta blev alla dömda för.

Motstidiga förklaringar

Generellt kom de fyra dömda med mycket motstridiga förklaringar. Dessutom förekom det direkta osanningar, vilket de heller inte hade några förklaringar på utom som exempel dessa: ”När man ljuger en gång så får man lust att ljuga mer” Eller från rättens anteckningar: ”Ljög under första förhöret”, som det står om en av de åtalade.

Den enda förklaring, som stämde någorlunda med vad de sagt vid första polisförhöret, kom från Abdullaziz Khazar Jebir.

Utvisning

Enligt den danska utlänningslagen, som gäller från 2008, ska en utlänning utvisas om denne blir dömd för våldtäkt. Detta gäller också för samlag med en person som är under 15 år.

Därför sa åklagaren i sitt avslutande anförande att det ”inte ha varit lagskaparnas avsikt, att villkorlig dom skulle användas, när en ovillkorlig utvisning automatisk var gällande”, med en tydlig hänvisning till Byrettens första dom om den villkorliga utvisningen.

Varefter åklagaren preciserade, att poängen nämligen var att folk som inte tidigare skulle blivit utvisade, idag kan bli det villkorligt. Med andra ord är villkorlig utvisning en utvidgad möjlighet för utvisning och inte det motsatta.

Det enda som kan tala avgörande emot en utvisning är en anknytning till Danmark, sjukdom, familjära förhållande etc. Detta ska dock fortfarande jämföras med förbrytelsens grovhet.

Socialt förståndshandikappad

Försvararen för 17-årige Abdullaziz Khazar Jebir nämnde i sitt avslutande anförande en psykologs värdering av sin klients mentala tillstånd.Enligt psykologen befann den åtalade sig på ett ”sjunkande stadie”, var ”socialt förståndshandikappad” och under medicinering.

Landsretten fann att det att vara dåligt begåvad inte diskvalificerar någon för att utvisas.

Abdullaziz Khazar Jebir har varit i Danmark sedan december 2005. Under rättssaken måste han ofta använda sig av tolk. I Irak har han 27-29 halvsyskon, då hans pappa har tre fruar. Innan han kom till Danmark, så bodde han två till tre år i Syrien.

I sitt avslutande avslutande anförande sa Johnny Norup, Fahud Maziad Massaads försvarare, att en utvisning till Irak av hans klient skulle vara detsamma som om att han (advokaten) skulle bli utvisad ”till en avlägsen provins i Kina, utan möjlighet för att återvända, och så skulle han tvingas stanna kvar där”. På det svarade åklagaren att ”om ni Norup kunde språket och hade bott halva sitt liv i en avlägsen del av Kina, så hade nog Norup klarat av det.”

21-årige Fahud Maziad Massaad har uppehållit sig i Danmark sedan år 2000, då han blev familjesammanförd med sin far efter de dåvarande reglerna. Han behövde bara tolk några få gånger under rättssaken. Dessutom var han på gång att söka danskt medborgarskap, men hade inte nått att göra testen, innan han blev anhållen.

Landsretten följde åklagarens linje om livstids utvisning.

20-årige Abdullah och 22-årige Hussein Maayuf Al-Badri, är bröder, och har uppehållit sig i Danmark sen i april 2004. Storebrodern, som under de första dagarna i rätten, satte sin tilltro till en muslimsk bönekrans, tasbih, har diabetes och är sjukskriven. Han pratar i stort sett inte danska alls, och var

beroende av tolk under hela rättssaken. Lillebroderns danska var lite bättre, men han var fortfarande beroende av tolk. Brödernas föräldrar och fem syskon bor i Danmark.

Landsretten dömde båda bröderna till livstids utvisning.

Luderland och en krossad ruta

Då det var jubel och segerstämning i Byretten efter den villkorliga utvisningsdomen, så utbröt det bråk efter att rättens ordförande hade läst upp domen med den ovillkorliga livstidsutvisningen i Landsretten.

Abdullah Maayuf Al-Badri skrek mot åkagarbänken: ”Jag ska döda dig” Och en av papporna reste sig, kastade sin jacka och tog rättning mot domarna som var på väg ut. En av de åtta poliser som var där samt tolken lyckades stoppa honom, varefter han la sig ner på golvet och skrek högt, innan han blev eskorterad ut. Golvet fick också en rejäl dos av spottloskor.

Flera reste sig och uttryckte på en blandning av arabiska och danska deras förakt för landet, som de kallade ”luderland” och ”rasistiska Danmark”.

Abdullah Maayuf Al-Badri kastade en stol efter åklagare och två poliser var därefter tvunga att hålla fast honom. Ett par av de cirka 25 närvarnade anhöriga närmade sig också åklagare, och denna måtte ta en annan utgång än han skulle. Allt detta medan stolar, bord och dörrkarmar fick både knytnävslag, slag med handflator och sparkar, tillsammans med höga rop, skrik och gråt.

En ruta i rätten fick smaka på en irakisk armbåge, och ljudet av krossat glas tillkallade sig ytterliggare tre poliser. De kastade ut de sista anhöriga medan rätten ljöd av eder och förbannelser som sedan fortsatte ut på parkeringsplatsen, där cirka sex poliser blev stående tills bilarna hade kört iväg.

Offret och hennes familj på hemlig adress

Den nu 15-åriga flickan lider idag av posttraumatiskt stressyndrom. Samtidigt har hon fått diagnosen djup depression. Idag ligger räkningen för hennes psykologsamtal på ett femsiffrigt belopp för en ännu inte avslutad psykologbehandling. Därtill kommer ett behov för ytterliggare behandling hos psykiatriker. Hennes familj lever idag på hemlig adress med hemligt telefonnummer och alarmsystem.

Offret var vid tidspunkten för gruppvåldtäkten oskuld.

Under hela rättssaken krävde de nu dömdas vänner och familjer att de närvarande journalisterna inte skulle offentliggöra namnen på de dömda. Svaret till dem var att rättssaken är offentlig, och de åtalades namn stod vid dörren till rättssalen, där vem som helst kunde läsa dem. Och att det endast är rätten som bestämmer om det blir förbud att nämna de åtalades namn.”