Cannabis – inkörsport eller ej?

07 april 2009

Innehållsförteckning

1. Inledning.

1.1 Introduktion65 h

1.2 Syfte och frågeställning.

1.3 Teori och Metod.

1.4 Källor och Källkritik06868 h

1.5 Avgränsning _Toc197706869 h

2. Rapport.

3. Sammanfattning och slutsats.

4. Bilaga till undersökning.

4.1 Om enkätundersökningen.

4.2 Rättelser av svar.

4.3 Resultat.

4.4 Slutsats. PAGEREF _Toc197706876

5. Källförteckning.

Tryckta källor.

Webbsidor.


1. Inledning

1.1 Introduktion

Narkotika är ett kontroversiellt ämne i Sverige och lite av en helig ko. Det bedrivs en hård och restriktiv narkotikapolitisk linje med brett stöd både bland politiker och i samhället.[1] Man vill med alla tillgängliga medel hålla användningen av berusningsmedel så låg som möjligt och drivs av en vision om ett narkotikafritt samhälle. Lätt och tung narkotika görs det ingen skillnad på, de är båda lika förkastliga. Genom att slå lika hårt mot lättare droger tror man sig kunna avvärja missbruk av tyngre droger genom att man slår undan benen för dem tidigt i deras ”narkotikakarriär”. Kortfattat innebär denna restriktiva linje arbete för en utrotning av narkotikaanvändning, nolltolerans mot alla droger förutom alkohol och tobak, hårda straff samt tvångsvård (för såväl unga som vuxna), drogtester i skola och på arbetsplatser och en skarp bevakning av gränserna. Den lägre tillgänglighet detta ger upphov till är tänkt att hålla personer från narkotikabruk och höjer dessutom priserna, vilket man tror avskräcker till en viss del det med. Drogliberalism anses som en fara för samhället och kritiker avfärdas som flumliberala.

I andra länder ser det annorlunda ut. På många håll i världen har man en mer liberal syn, där man visserligen anser att användningen av narkotika är ett problem, men där man tror att lösningen snarare är att verka för skademinskning i samband med användandet av dessa istället för den hårdare politik som bl.a. Sverige står för. I Nederländerna har detta bl.a. resulterat i en avkriminalisering av lätta droger såsom cannabis, eftersom man anser att användningen av dessa snarare är en folkhälsofråga än en juridisk sådan. Skademinskningsförespråkarna står för en tro på att narkotikabruk aldrig kan utrotas, en större acceptans för lättare droger (då man tror att folk då nöjer sig med att använda dessa istället för tyngre narkotika), frivillig vård istället för straff samt ett värdigt liv även för missbrukare, vilket bl.a. kan innebära legalförskrivning av narkotika eller substitutionsdroger, sprututdelning, matbussar etc., istället för att låta polisen jaga dem.

Röster har väckts även i Sverige för att få till stånd en reformation av narkotikapolitiken. Som i de flesta andra länder är det främst den lagliga statusen av cannabis som man vill förändra. Dessa har funnits här tidigare men det är först på senare år som det vuxit tillräckligt stort för att få större uppmärksamhet. I media har diverse protester uppmärksammats och ledare i Expressen har yrkat på en lagförändring och attitydförändring till gagn för skademinskningsförespråkarna, förbudet sägs vara inhumant och beröva folks frihet samtidigt som det skapar onödig kriminalitet.[2] [3]

Det är en viktig fråga, men tyvärr är det alltför sällan någon debatt, kanske just därför att sidorna skiljer sig så mycket från varandra, dock har båda mycket att vinna på att ha en sådan. Om endera av dem skulle vara mot det tyder det bara på att deras argument inte håller. Visserligen är forskningen sällan komplett och resultaten lämnar ofta stort utrymme för egen tolkning. Några exempel på detta rubriken på en artikel i DN angående Socialstyrelsens bok ”Skador av hasch och marijuana” som löd ”Hasch farligare än heroin” (SVT Sefyr, 1998), medan en brittisk regeringsutredning slog fast att alkohol och tobak är farligare än såväl cannabis som ecstasy och LSD.[4]

Det verkar inte heller som att alla förstår att det finns olika grader i hur hård lagstiftningen ska vara. Det finns tre huvudlinjer, totalförbud, avkriminalisering (dvs. fortsatt olagligt, men att man ser mellan fingrarna för personligt bruk) och legalisering. Även inom dessa finns olika grader, så det finns fler alternativ än livstids fängelse och heroin i tobaksaffären.

1.2 Syfte och frågeställning

När det som är sanning i Sverige framställs som myter och lögner i våra grannländer uppstår problem, vem kan man lita på? Kausalsammanhang och inkörsportar ska diskuteras och befintlig litteratur kring cannabiskonsumtion som första steg till tyngre narkotika ska utredas. Vi ska jämföra olika tillvägagångssätt för att minska narkotikaanvändningen i olika länder samt diskutera hur en fungerande narkotikaförebyggande politik skulle kunna se ut, vilka för- respektive nackdelar finns det med de olika synsätten och hur har det påverkat olika staters lagstiftning i deras försök att minska narkotikaanvändningen?

1.3 Teori och Metod

För att nå fram till mina mål med rapporten skall jag ta del av den befintliga forskning som finns för att se, tolka och utvärdera dem ur ett kritiskt och ifrågasättande perspektiv. Forskningen som används får jag från böcker som sammanställt forskning i ämnet, dokumentärfilmer samt forskningsrapporter.

Jag kommer genomföra en undersökning om alkohol bland andra ungdomar i min skola för att se huruvida min tes om statistiskt oberoende håller. Att genomföra en om kronologin i deras narkotikabruk kommer jag däremot inte göra, då underlaget med största sannolikhet vore alltför litet. Det finns större undersökningar som är bättre och säkrare att använda.

För att få en så korrekt bild som möjligt skall jag i största mån undvika forskning där resultatet redan i förväg bestämts och på så sätt påverkat hela undersökningen. Exempelvis säger en rapport om ”skadorna av cannabis” eller ”nyttan med cannabis” snarare mer om författaren än om drogen i sig.


1.4 Källor och Källkritik

Då jag inte har möjlighet att gå igenom all forskning som finns har jag valt ut ett par böcker som sammanställt delar av den redan befintliga forskning som finns. Dessutom kommer även vissa forskningsrapporter studeras.

Då det är ett känsligt ämne så kan det vara svårt att hitta bra objektiv information i Sverige, därför fick jag söka mig till Amazon (http://www.amazon.com) och beställa böcker samt ett par dokumentärer därifrån, men inte ens där fanns allt jag sökte efter. Forskningsrapporterna är lättare att hitta då många ligger utlagda på internet. Dessa är även lättare att söka igenom och är väldigt detaljerade, medan böcker har en större bredd. För statistik gjordes en egen undersökning, eftersom jag inte fann någon liknande statistik hos CAN om just detta, däremot fanns andra användbara undersökningar där.

Boken Understanding Marijuana skiljer vetenskap och opinion åt och följer den medicinska och politiska debatten. Författaren Mitch Earleywine, docent i klinisk psykologi vid University of Southern California, har flera gånger mottagit pris för sina kurser om droger och mänskligt beteende och är en ledande forskare inom psykologi och beroenden. Boken går grundligt igenom de flesta områden rörande cannabis och har belönats med A Choice Outstanding Academic Title for 2004.

Cannabis: Our position for a Canadian public policy från den kanadensiska senatens kommitté för illegala droger (Senate Special Committee On Illegal Drugs) går igenom cannabis och lagstiftningens effekt på individer och det kanadensiska samhället. I inledningen nämner man att kommitténs ledamöter, liksom alla andra har fördomar och förutsagda meningar om droger, åt det ena eller andra hållet, men att man skall bortse från detta och att ett av målen med rapporten är att vara så objektiv som möjligt. Efter rapportens genomförande gav man förslag på hur lagstiftningen kan se ut för att på så sätt få till en informativ debatt.

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning (CAN) är en över hundra år gammal organisation som arbetar med att informera om olika droger. Organisationen tar inte ställning till politiska frågor men uppmuntrar till drogförebyggande arbete. CAN driver tidningar och genomför årligen nationella undersökningar där bl.a. statistik om hur vanliga olika droger är i olika samhällsgrupper och hur utvecklingen sett ut under årens lopp.

I tidningar går det ofta att hitta bra information, tyvärr är det ofta alltför kortfattat och viktiga detaljer kan ha uteslutits, men ett par sådana kommer ändå användas. Såväl svenska som utländska medier kommer användas. Till detta kommer även texter och artiklar från diverse hemsidor, dock endast från organisationer. Att använda en privatpersons hemsida eller blogg som källa vore inte tillräckligt tillförlitligt bl.a. för den stora risken för att de är subjektiva. Sammantaget kan man säga att endast källor med tillräcklig vetenskaplig basis och objektivitet har använts.

1.5 Avgränsning

Rapporten var tänkt att behandla flera frågor som rör cannabisförbudet, men kommer endast behandla en liten, men ändock väldigt viktig, fråga, nämligen de s.k. inkörsports- samt trappstegsteorierna. Dessa är en mycket viktig del i hur utformningen av olika staters lagstiftning ser ut. Då den historiska tillgången till olika droger har varit låg kommer rapporten endast röra efterkrigstiden fram till nutid i Västvärlden. Det är även då den mesta forskningen är gjord samt användningen förekommit i en större skala i Västvärlden.

2. Rapport

När en förälder får reda på att dess barn provat cannabis är den största farhågan ofta att det kommer leda till tyngre narkotika såsom heroin och kokain. Även om skadorna från cannabis diskuteras (dock inte i denna rapport) så hävdar många att cannabisanvändning främjar användning av tyngre droger. Alltså är den kanske främsta faran med cannabis, även om drogen i sig inte skulle vara särskilt skadlig, alla de skador som kan komma att orsakas av den tyngre narkotikan. Liknande argument finns även för de lagliga drogerna alkohol och tobak.[5] Inkörsportsteorin och trappstegsteorin har diskuterats länge och legat till grund till en stor mängd forskning. För att förstå det hela krävs att man till fullo förstår innebörden av kausalsammanhang (samband mellan orsak och effekt) och att man kan tolka det riktigt. Detta verkar inte vara riktigt fallet i många rapporter, där bakomliggande orsaker förväxlas med effekter av cannabis. För att få fram relevanta resultat krävs mer långsiktig och omfattande forskning. Förvirringen kring de faktiska orsakerna till narkotikaanvändning försvårar därför arbetet mot dess missbruk och de problem och skador detta kan orsaka.

Trappstegsteorin går ut på att konsumtionen av cannabis påstås skapa en biologisk förändring i hjärnan som skapar ett sug efter andra starkare droger, vilket kan leda till okontrollerad konsumtion av dessa. Att det skapar ett sug efter mat och sötsaker är välkänt,[6] men att det skulle skapa ett behov av ytterligare drogkonsumtion är något man endast antagit. Amerikanska National Institute on Drug Abuse har, trots att man varit medveten om att belägg saknas, påstått att cannabis orsakar förändringar i hjärnan som ökar mottagligheten för andra droger (Canada, 2002). Dessa idéer har även till viss mån understrukits av populärkulturen och har funnits i åtminstone ett halvsekel, men saknar dock stöd i forskning (Earleywine, 2002). THC, den mest betydande av cannabinoiderna (de unika rusgivande ämnen som endast finns i hampaplantan, Cannabis Sativa), liknar visserligen andra droger i det att den påverkar utsöndringen av signalsubstansen dopamin (Earleywine, 2002), vilken brukar beskrivas som ett belöningshormon[7] och är det hormon som ger starkast ”kickar” och ger personen en känsla av upprymdhet och ro.[8] Det är inte bara droger som påverkar dopaminnivån, vardagligare saker som datorspelande gör det med.[9] Cannabinoiderna har dock egna receptorer som varken påverkar eller påverkas utav de receptorer som andra droger reagerar med, och någon biologisk påverkan hos människor har man inte kunnat upptäcka (Canada, 2002).

Det finns endast en studie som visat på att cannabisbruk under tonåren eller fosterstadiet skulle orsaka neurokemiska förändringar i hjärnan som skulle leda till en biologisk större benägenhet till bruk av opiater hos råttor. Dock var kontrollgruppen som fått koksalt under första delen av experimentet till en början mer benägna att använda heroin än de som fått THC. Experiment i samma studie visar dock att råttor som utsatts för THC är mindre benägna att konsumera amfetamin är kontrollgruppen (Ellgren, 2007). Detsamma visar annan forskning kring cannabis och kokain (Earleywine, 2002). Trots detta har fler cannabisanvändare använt centralstimulantia än opiater (SAMHSA, 2000), vilket tyder på att försök med djur inte nödvändigtvis är representativa för människor och även om denna vore det så har andra orsaker större verkan.

Inkörsportar och orsakssamband

I brist på tydliga bevis för trappstegsteorin så har man istället hänvisat till det faktum att tunga missbrukare oftast använt cannabis innan de gått över till tyngre narkotika. Den svenska regeringens f.d. narkotikasamordnare Björn Fries är en av de som hävdar just detta, fastän han erkänner att bevis saknas.[10] Det är detta som kallas inkörsportsteorin. En inkörsport är något som fungerar som en väg från en sak till någon annan, i det här fallet från cannabis till tyngre narkotika. Men att på den grunden påstå att cannabis i sig leder till tyngre narkotika håller inte, hur man än vrider och vänder på det, då det är en s.k. falsk orsak. En falsk orsak innebär att man ser en koppling mellan A och B och hävdar att A orsakar B, men bortser från att det kanske är C och/eller D som är orsaken. Att argumentera på ett sådant sätt är ungefär som att argumentera för att solen går ner för att gatlyktorna tänds. Bara för att A följs av B betyder det inte att A leder till B. Framstående forskare har ofta konstaterat att tyngre narkotika ofta föregåtts av cannabisanvändning, men de har inte kunnat konstatera att cannabisanvändningen är orsaken bakom det. Dock har somliga ändå valt att tolka det på sitt eget sätt och därefter dragit den ytterst tveksamma slutsatsen att cannabis leder till användning av annan narkotika.[11] Andra, som den kanadensiska senatens kommitté för illegala droger konstaterar å sin sida att inkörsports- och trappstegsteorierna helt saknar vetenskapligt stöd och bör betraktas som föråldrade (Canada, 2002). Men för att riktigt få förståelse för det hela krävs att man har kunskap om kausalitet (orsakssamband).

Att en drog skulle leda till användning av en annan är ytterst svårt att bevisa då variablerna är närmast oändliga. För att göra det finns dock tre kriterier som ska uppfyllas. Dessa kriterier lades fram av David Hume, en skotsk filosof som levde under 1700-talet. Enligt Hume kunde en orsak endast skapa en effekt när alla dessa tre uppfylls. Först och främst krävs ett samband mellan orsaken och effekten. Sedan krävs det att orsaken föregår effekten. Det sista kravet är isolering, vilket betyder att alla alternativa orsaker kan uteslutas (Hume, 1739).

Det bästa sättet att bevisa ett kausalsammanhang är genom att simulera en falsk orsak, genom användning av exempelvis placebo. Den riktiga orsaken bör då i ett test leda till en effekt, medan avsaknaden av det inte får någon effekt alternativt en annan effekt. Exempelvis skulle detta kunna bevisa att cannabis orsakar berusning. Först får en stor grupp människor bedöma sin berusningsnivå innan testet, antagligen skulle de flesta svara att de är nyktra, dvs. noll. Därefter delar man slumpmässigt (för att undvika stora skillnader) upp gruppen i två delar där den ena får röka cannabis och den andra en trovärdig placebo, varefter de båda grupperna får göra en andra berusningsbedömning. De som rökt cannabis lär svara att de känner sig mer berusade än vad kontrollgruppen gör.

De data man får fram från detta experiment skulle uppfylla de kriterier som Hume satt upp. Cannabisgruppens högre berusningsgrad avslöjar att cannabisröken och effekten har ett samband. Eftersom grupperna inte skiljde sig innan experimentet, bara efter, så vet vi att cannabisrökningen föregick berusningen. Slutligen isoleras alla andra möjliga orsaker genom att det enda som skiljer grupperna åt är att den ena fick röka cannabis och den andra en placebo.

Dessvärre skulle det vara svårt att genomföra ett sådant test för att se vilka som börjar trippa på svamp, snorta amfetamin, knapra Rohypnol eller injicera heroin, då det vore mycket svårt att försvara etiskt sett, samt ytterst komplicerat att genomföra rent praktiskt. Därför har försök på djur genomförts, men endast en undersökning har visat på en ökad användning av heroin hos råttor (Ellgren, 2007), andra studier har inte lett till ökad användning av vare sig cannabis eller andra droger (Earleywine, 2002).

Brister i orsaksresonemangen

I brist på andra bevis brukar man därför hänvisa till det oemotsägliga faktum att för de flesta som använder annan narkotika så var cannabis oftast den första olagliga drogen de använde. Det är lätt att se på denna statistik och därefter dra slutsatsen att cannabis verkligen är en inkörsport utan att tänka på varför det kan vara så. Här finns flera möjliga förklaringar, förslagsvis att cannabis helt enkelt är den vanligaste och populäraste olagliga drogen[12] och därför lättast att komma i kontakt med. Att säga att cannabiskonsumtion leder till amfetaminanvändning bara för att det oftast inträffar först är en s.k. falsk orsak. För att visa hur missvisande sådana förklaringar kan vara ges här ett par exempel på fler felaktiga orsaker; eftersom hårväxt föregår tandväxt hos spädbarn så måste hårväxt orsaka tandväxt. Visserligen finns här ett samband, men orsaken till att tänderna växer är snarare orsakat av en tredje faktor, nämligen att barnet växer och blir äldre. Dessutom finns det säkerligen spädbarn som inte har något hår och som ändå får tänder. Data lär även kunna peka på att grundskoleelever med större fötter generellt sett har ett större ordförråd än de med små fötter, varefter en slutsats om att ordförrådet lagras i fötterna skulle kunna dras. Även här är snarare så att både ordförråd och fotstorlek ökar i takt med en tredje orsakande faktor, nämligen ålder. Också i detta exempel finns säkerligen undantag där vissa med små fötter har större ordförråd än vissa med större fötter.

Så bara för att de flesta använder cannabis innan de använder någon annan narkotika, betyder det att vi säkert kan säga att det är det som är orsaken? Nej, det vore lika absurt som att dra de slutsatser som angavs i exemplen ovan. Det finns inga som helst belägg för att det skulle vara så, och en majoritet av de som använder cannabis använder ingen annan narkotika.[13] Det är heller inte så att alla användare av tyngre narkotika började med cannabis, en fjärdedel av de svenska[14] och fyra tiondelar[15] av de amerikanska missbrukarna använde någon annan narkotika innan cannabis, och sannolikt så har i stort sett alla använt tobak och/eller alkohol innan de provade på narkotika. Den amerikanska beatpoeten Allen Ginsberg använde heroin, vilket allmänt anses som det absolut tyngsta i drogväg, innan han provade på att röka marijuana,[16] så det finns andra orsaker till att man provar tung narkotika än att man rökt cannabis.

Samband och sannolikhet

Vi återgår till David Humes kriterier. När man med statistik vill bevisa ett samband mellan två fenomen brukar man använda något som kallas korrelationskoefficient. Korrelationen anges i ett tal mellan -1 och 1. 1 anger ett stark positiv samband, 0 inget samband alls och -1 ett stark negativ samband. Låt oss säga att vi vill se sambandet mellan hög levnadsstandard och hög livskvalité, 0.8 skulle då tyda på att människor med hög levnadsstandard upplever högre livskvalité än andra. -0.8 å sin sida skulle visa att folk med låg levnadsstandard har högre livskvalité än de med högre levnadsstandard. 0 innebär att låg eller hög levnadsstandard inte spelar någon roll, då båda kan uppleva lika hög eller låg livskvalité. Dock anger korrelationen ingen orsak, så ett positivt samband avslöjar alltså varken om man upplever hög livskvalité för att man har hög levnadsstandard eller om man har hög levnadsstandard därför att man upplever hög livskvalité, det enda det visar är att det finns ett samband mellan dessa.[17]

Siffror från en hushållsundersökning i USA visar att av landets totala befolkning så har 76.5 miljoner någon gång provat cannabis, 25.5 miljoner har provat kokain, sex miljoner har provat crack (fribasen av kokain) och tre miljoner har testat på heroin (SAMHSA, 2000). Korrelationskoefficienten mellan cannabisanvändning och annat narkotikabruk är dock ytterst liten, exempelvis är korrelationen mellan cannabis- och crackbruk endast 0.02 (om alla crackanvändare använt cannabis innan de provade crack, vilket vi visserligen redan konstaterat inte behöver vara fallet), för heroin är det ännu mindre. För att en korrelation ska vara statistiskt intressant bör korrelationen åtminstone vara 0.3, vilket alltså är 15 gånger mer än den faktiska siffran (Earleywine, 2002).

För att få en tydligare länk mellan cannabisbruk och användning av andra narkotiska preparat används därför ibland något som kallas betingad sannolikhet. En stor fördel med att använda det är dels att det är enklare att räkna ut, men kanske främst att det är mer förståeligt för allmänheten, eftersom sannolikhet är något man i Sverige lär sig redan i grundskolans senare del (högstadiet). Om vi återigen utgår ifrån att alla som använt kokain, crack och heroin använde cannabis först så får vi mer alarmerande siffror än genom att räkna ut korrelationskoefficienten. En enkel regel för att räkna ut sannolikheten lyder ”dela delen med det hela”, så för att få fram sannolikheten för att folk som provat cannabis även provar kokain så delar vi delen som provat på kokain (25.5 miljoner) med det hela, dvs. de 76.5 miljoner som provat på cannabis. Vi får fram att drygt en tredjedel av dem som provar cannabis även testar kokain. Just denna höga andel är visserligen ovanlig och är lägre i de allra flesta länder, exempelvis i Kanada där motsvarande endast är hälften (Canada, 2002), men liknande statistik har ändå lett till olika åtgärder i olika länder, i USA och Sverige har de lett till krav på åtgärder för att minska cannabisbruket genom strängare lagstiftning, medan centraleuropeiska länder, främst Nederländerna, istället lättat på lagstiftningen kring cannabis för att på så sätt skilja mer på cannabis och tyngre droger (Earleywine, 2002). Det är onekligen problematiskt att en tredjedel av de amerikaner som provat cannabis provar kokain, men andelen som fortsätter använda kokain är nämnvärt mindre, mindre än en tjugondel av dem som provat cannabis har använt kokain det senaste året och mindre än var femtionde har gjort det den senaste månaden. Andelen för crack och heroin är självklart ännu mindre, endast en av knappt 400 som provat cannabis har använt heroin den senaste månaden (SAMHSA, 1999). Sambandet mellan cannabisanvändning och konsumtion av andra droger är alltså liten, men även om den vore större så är det inte tillräckligt för att utesluta andra faktorer. Orsakssamband kräver även att cannabisbruk föregår annan narkotikaanvändning samt isolering.

Orsak före verkan

Om det var så att cannabis är den utlösande orsaken till tungt narkotikabruk så måste cannabisanvändningen ske innan användningen av tyngre narkotika. Visserligen pekar de flesta undersökningar på att cannabis var det första narkotikum som användare av tyngre narkotika använde. Dock har de flesta konsumerat andra lagliga droger innan dess. Redan under tidig barndom kommer många i kontakt med drogen koffein i läsk som Coca-Cola och Pepsi (som dessutom innehåller socker, ett beroendeframkallande ämne som påverkar såväl dopamin- som opioidutsöndringen i kroppen, huruvida man bör kalla det för en drog är dock omtvistat[18]) (Avena, Rada & Hoebel, 2008). Under tonåren stöter sedan en majoritet på alkohol och/eller tobak. I Sverige år 2007 hade över 60 % av eleverna i årskurs nio konsumerat alkohol, medan en fjärdedel rökt eller snusat tobak, i gymnasiets andra årskurs är motsvarande siffror ca 85 % för alkohol och drygt 40 % för tobak (CAN, 2008). Sedan använder en liten del av dessa cannabis, varav en ännu mindre grupp även provar någon annan narkotika. Den typiska drogkedjan (undantaget koffein) för någon som använder annan narkotika än cannabis är som följer: alkohol vid 14 års ålder, ett år senare tobak, ytterligare två år senare cannabis och sedan nästa drog någon gång mellan 20 och 25 års ålder (Canada, 2002). Cannabis är alltså knappast först i drogkedjan, däremot ofta i narkotikakedjan. Endast en minoritet av de som använt cannabis har provat något annat narkotikum. Vi kan som exempel säga att de flesta tunga heroinmissbrukare med största sannolikhet andats luft, ätit pasta och gått i skolan, men bara för att någon ätit pasta betyder det inte att den personen börjar injicera heroin. Alla som använt heroin har, som vi konstaterade innan, inte använt cannabis innan heroin. Vi kan konstatera att ordningsföljden är korrekt i många fall, men inte i alla, men inte ens om den vore det så går det inte att bekräfta inkörsportsteorin utan att genom isolering utesluta andra möjliga orsaker.

Isolering: Oberoende processer eller problembeteenden?

Det sista kriteriet som Hume la fram gäller isolering. För att konstatera att cannabis är en inkörsport så krävs det att andra förklaringar kan elimineras. Två förklaringar är hypotesen om statistiskt oberoende samt problembeteendeteorin. Hypotesen om statistiskt oberoende bygger på att all droganvändning är resultatet av enskilda processer. Faktorer som kan vara orsakande är tillgång, förväntningar och motivation. Hur processerna ser ut är alltså olika för varje drog, den för tobak liknar inte den för cannabis och den i sin tur liknar inte den för amfetamin, LSD eller heroin. Det finns en klar logik i denna hypotes; de som deltar i en ovanlig aktivitet har förmodligen deltagit i mer populära aktiviteter innan. Som exempel är det vanligare att resa utomlands än att åka till månen. Vi kan därför rimligen anta att de flesta som vistats på månen även har besökt ett annat land än sitt hemland. Därmed inte sagt att utlandsresor leder till expeditioner till månen. De två händelserna är resultatet av två olika och oberoende processer. Den enda orsaken till att utlandsbesöken förekommer först är helt enkelt för att de är vanligare och mer lättillgängliga än månresorna. Samma logik kan överföras till drogkonsumtion. Alkoholkonsumtion sker innan cannabisrökning eftersom det är vanligare och mer tillgängligt, och detsamma gäller även cannabisanvändning, som är vanligare än den av alla andra illegala droger sammanlagda (SAMHSA, 1999). Använder man någon annan narkotika är det alltså troligt att man även använt cannabis eftersom det är vanligast och mest tillgängligt, men cannabisbruket i sig är inte orsaken till att man testat annan narkotika. En egen undersökning genomförd bland elever i alla årskurser på [min gymnasieskola i Stockholm] ger stöd åt denna teori, eftersom ungefär tre fjärdedelar (73.5%) svarade att de vid sin första fylla drack den alkohol som var enklast för dem att få tag på[19]. Det står helt klart att oberoende processer har en betydande roll för vilket narkotikum som kommer först i narkotikabrukskedjan.

En annan förklaring är problembeteendeteorin. Enligt den finns det en grupp människor som utsätter sig för en rad aktiviteter som kan få negativa konsekvenser för dem. Detta kan exempelvis vara narkotikabruk, hög alkoholkonsumtion, stölder, skolk, trots mot auktoriteter och oskyddad sex. Enligt denna teori är cannabis alltså ingen orsak till annat narkotikabruk, men det kan tillsammans med andra berusningsmedel vara en del av ett riskfyllt problembeteende hos en liten grupp människor (de s.k. strulkillarna/-tjejerna) (Canada, 2002). Denna teori har stöd i statistik, barn med beteendeproblem har en ökad risk att hamna i missbruk och kriminalitet,[20] och personer med låga betyg som börjar använda cannabis under de tidiga tonåren löper större risk att börja använda annan narkotika (Hall, Solowij, 1998). Siffror från exempelvis Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning visar även att alkoholanvändningen bland narkotikaanvändare är högre än hos andra (CAN, 2007) (CAN, 2008). Det är även troligt att de som är villiga att använda det farligare heroinet även kan tänka sig att använda den mindre skadliga cannabisen, varför i stort sett alla heroinister troligen har provat cannabis. Kort sagt kan man säga att cannabis inte leder till andra droger, men en liten grupp personer med problembeteende gillar droger och andra riskfyllda aktiviteter i allmänhet, för att det skänker spänning åt deras liv.

Cannabis som bidragande faktor istället för orsak

Återigen misslyckas vi alltså att bevisa att cannabis är en inkörsport, eftersom andra faktorer spelar en stor roll. Det finns heller inget klart samband mellan cannabisanvändning och annat narkotikabruk, alla som provar narkotika börjar inte ens med cannabis. Men det finns fortfarande en möjlighet att cannabis är en bidragande faktor till fortsatt narkotikaanvändande, fastän det inte är grundorsaken, för som med många andra saker så är droganvändning troligen inte resultatet av en enda process, utan flera olika. Denna påverkan skulle kunna fungera på många olika sätt. Exempelvis skulle en tids cannabisanvändning kunna leda till att vissa stegvis identifierar sig mer och mer som droganvändare, vilket skulle kunna leda till en större benägenhet att prova på en större variation av droger. Här spelar lagstiftningen en stor roll, för inte ser sig folk som dricker alkohol eller kaffe som droganvändare, trots att de faktiskt är det? Chansen att någon efter morgonkaffet skulle få för sig att prova amfetamin ter sig rätt otrolig, trots att det är samma typ av drog (centralstimulerande). När man väl provat cannabis däremot, så är man i samhällets ögon en förbrytare och knarkare och det är möjligt att man då är mer öppen för andra illegala droger, enligt svensk lagstiftning är ju cannabisbruk lika allvarligt som kokainbruk så varför inte prova på det när man ändå är i farten? Ofta känner även användare av cannabis andra användare och bland dessa kan det finnas somliga som även använder annan narkotika, denna kontakt skulle kunna påverka folk till att vara mer mottagliga för att testa på fler droger genom det grupptryck som kan uppstå (Hall, Solowij, 1998). En tidigare debutålder gör att användaren förmodligen har ett större socialt nätverk av andra användare, varför risken ökar för att personen provar fler droger, det skulle kunna förklara varför sannolikheten för att de som provar cannabis tidigt även testar annan narkotika är högre än för andra (Canada, 2002).

Dessutom tvingas man gå genom den svarta marknaden för att få tag på cannabis om man inte odlar det själv (vilket de flesta inte gör[21]) och de som tillhandahåller drogen tillhandahåller i många fall även andra tyngre och dyrare droger som de tjänar mer på att sälja (Canada, 2002). Cannabisbruket öppnar på så sätt upp en helt ny marknad för de personer som brukar drogen i fråga (Hall, Solowij, 1998). Det är även troligt att langarna använder marknadsföringsknep såsom starkt intygande om deras goda kvalité eller falska utsagor om hur säkra de är att använda etc. för att locka till köp av dessa. Varje cannabisförskaffande skulle därför leda till att köparna utsätts för mer och mer reklam och påverkan och därför ökar möjligtvis chansen för att de så småningom faktiskt skulle göra slag i saken och köpa lite bara för att testa. En ung användare är troligen mer lättpåverkad av denna påtryckning , vilket även det kan förklara varför de är mer sannolika att prova på annan narkotika (Canada, 2002). Även här spelar lagstiftningen en stor roll, för hade cannabis inte varit olagligt så hade man inte behövt vända sig till kriminella för att få tag på det. I Sverige är ju ett av argumenten för Systembolagets monopol att de inte uppmuntrar till merförsäljning, vilket då antas hålla konsumtionen nere. På samma sätt som Systembolaget inte föreslår att du ska köpa en extra flaska vodka eller lite kokain när man bara tänkt köpa en flaska vin till lördagens middag så skulle en reglering av cannabis mycket väl kunna resultera i lägre användning av tyngre narkotika, då ett välreglerat system med cannabisförsäljning på coffeeshops eller Systembolagsliknande butiker skulle ta bort den kriminella kontakten för köparen och minska tillgången på annan narkotika. Det är på detta sätt man tänkt i Nederländerna, och mycket riktigt så är sannolikheten för att en cannabisanvändare i San Francisco provar annan narkotika större än för en cannabisanvändare i Amsterdam gör det.[22] Sett till USA och Nederländerna i helhet så är det fyra gånger vanligare att man testar kokain i USA än i Nederländerna. Jämfört med Sverige så är det visserligen vanligare att man någon gång provat cannabis i Nederländerna, men Sverige å sin sida har en större andel tunga missbrukare, vilket är helt mot vad inkörsportsteoretiker hävdar (Dolin, 2001).

Att motverka missbruk

Ur en teoretisk synpunkt borde en prohibitionistisk hållning till droger vara den effektivaste för att motverka missbruk. Dessvärre funkar det sällan riktigt bra i praktiken och kan i många fall skada både individer och samhället i stort. Så om man vill föra en human linje, men där man bortser från argument om såväl folks individuella frihet att göra vad de vill med sin kropp samt de moraliska regler som finns kring droganvändning, och endast försöka minska användningen av narkotika, hur bör man då rimligen gå tillväga? Hade cannabis varit en inkörsport hade den svenska linjen varit exemplarisk eftersom både andelen som provat och som använder cannabis regelbundet är jämförelsevis mycket låg, men som vi nyligen konstaterat så verkar den inte vara det. Orsakerna till droganvändning är flera och mångfacetterade, och har alltså ingen enkel lösning. Relativt klart är dock att det främst är ungdomarna man måste undhålla från drogerna, då det är där bruket är som störst och som grunden för ett eventuellt missbruk läggs. Skrämseltaktik har ofta visat sig vara verkningslös, det har i vissa fall till och med resulterat i ett större intresse för narkotika bland vissa ungdomar. I Sverige används det så kallade VÅGA-programmet, ett program som ursprungligen kommer från USA och som där kallas DARE. Programmet består av 17 lektioner utspridda över lika många veckor, i USA leds dessa enbart av poliser medan polisen i Sverige enbart leder åtta lektioner, lärarna sju och därtill två med medverkan av kända profiler såsom idrottsstjärnor. Dessutom ingår det i båda länder deltagande från föräldrarnas sida. En ytterligare skillnad är att man i Sverige vänder man sig till elever i sjunde klass, medan amerikanerna vänder sig till elever som är ett till två år yngre. Detta projekt anses av rikspolisstyrelsen vara en av de viktigaste preventiva åtgärder man kan genomföra och själva namnet kommer utav programmets mål; att få ungdomar att våga säga nej till droger (Lindström, Pauloff, Svensson). I USA är programmet högt värderat och tillskrivs hög legitimitet hos allmänheten eftersom skola och polis samverkar. Utvärderingar visar att såväl lärare, elever och föräldrar tycker att programmet funkar (Canada, 2002). Men dessa utvärderingar mäter bara de deltagandes åsikter om programmet, inte hur det påverkar deras verkliga beteende och förhållande till droger. Resultaten uteblir tyvärr och varken på kort eller på lång sikt har man kunnat se en positiv effekt på narkotikabruket (Canada, 2002). Även i Sverige är programmet omtyckt, men det har inte fått samma spridning som i USA. De utvärderingar som gjorts pekar inte på några större skillnader förutom att de som deltagit i VÅGA-projektet i större grad varit berusade än kontrollgruppen, en helt motsatt effekt från den önskade alltså (Lindström, Pauloff, Svensson). Dessutom ökade intresset för narkotika hos vissa elever, enligt Peter Lindström, professor i kriminologi (SVT Sefyr, 1998).

Drogprevention är med stor sannolikhet nästan lika gammalt som droganvändningen själv, och genom historien har man gått till väga på alla möjliga sätt. Som exempel så var det recepttvång på tobak i Frankrike under 1600-talet, och den ryska tsaren Aleksej bestraffade tobaksrökare med piskrapp, uppslitna näsborrar och deportering till Sibirien för förstagångsförbrytare. Lärde man sig inte läxan då så dömdes man till döden.[23] Nutida straff är inte lika grova, men bestraffning används fortfarande som avskräckande metod. Men inga straff i världen kan faktiskt förhindra något drogbruk och således har man som vi tidigare diskuterat valt att även satsa på informationsvägen. Denna information är dock sällan objektiv, i synnerhet i Sverige. Den svenska linjen är otvetydig, målet är ett narkotikafritt Sverige, kosta vad det kosta vill. Men denna linje är även hårt kritiserad, kanske inte från svenskt håll men från internationellt håll. De statliga utredningar som görs inhämtar bara studier som stödjer den svenska linjen, annat avfärdas som drogliberalism och sedan är det inte mer med det. Leif Lenke, professor i kriminologi vid Stockholms Universitet menar att man på detta sätt skapar ett anti-intellektuellt klimat, vilket knappast är något eftersträvansvärt.[24]

Ibland används ren skrämselpropaganda, vilken tog fart i den explosion av droganvändning som uppstod i USA under 60- och 70-talet. Vissa ser inget problem i att man går ut med klara överdrifter och rena falskheter i utbildning och droginformation, det är ju trots allt för ett gott syfte som gör det. Är det inte bra om man genom en vit lögn kan förhindra att någon testar på narkotika? Nej, för ändamålet helgar inte alltid medlen, det är inte acceptabelt att från myndighetshåll ljuga för medborgarna. Dessutom så kommer sanningen till slut fram och om då myndigheter har ljugit om cannabis och dess skadeverkningar, varför ska man då tro på vad de säger om heroin och dess effekter? Dessutom kan desinformationen få andra oväntade effekter, som att ungdomar efter att ha lärt sig att cannabis leder till heroin och tungt missbruk därför väljer att ”bara” sniffa lim eller liknande, något som är många gånger farligare med bieffekter som grova hjärnskador och plötslig död på grund av kvävning eller hjärtsvikt.[25]

Man har därför försökt att använda mer objektiv information istället, men även dessa misslyckas med att stävja droganvändningen. De enda märkbara effekterna det fått är att deltagarna lär sig mer om effekter och bieffekter av droganvändningen och att vissa blev mer nyfikna. Man har även försökt med program som går ut på att stärka självförtroendet eftersom studier visat att detta kan ha en bra förebyggande verkan. Dock finns det även andra studier som pekar på att starkt självförtroende kan vara kopplat till högre droganvändning, möjligen av att man tror sig kunna använda det utan att det riskerar att ge en problem, så resultaten av dessa program är svåra att förutspå. Mer framgångsrika är de program där deltagarna, efter att ha lärt som om de positiva och negativa effekterna av droger, får lära sig att på ett bra sätt tacka nej till dem om de skulle bli erbjudna att prova dessa och sedan träna sig på det i rollspel. Avslutningsvis får de en och en ställa sig framför de andra deltagarna och förklara varför de skulle avböja att testa. Denna typ av program involverar social träning så att ungdomar kan motstå grupptryck för att på så sätt våga tacka nej till droger. Det är det hittills effektivaste programmet men ger endast en kortsiktig förbättring, det ska trots allt rätt mycket till för att ett par lektioner i skolan ska ge resultat som håller i sig flera år framåt (Earleywine, 2002). Dessa program är mer komplicerade än Nancy Reageans ”Just say no”-kampanj som bedrevs i USA under 80-talet, med fler lösningar och strategier än bara en klämmig slogan till hjälp, och har således mycket större potential än denna och är definitivt effektivare än att skrämmas med att man kommer sluta som heroinist om man provar cannabis.

3. Sammanfattning och slutsats

Trappstegsteorin saknar i dagsläget helt stöd och saknar all legitimitet som argument. Resultaten som Ellgren (2007) fick fram är visserligen knappast fördelaktiga, men då opiatanvändningen är lägre än den av centralstimulantia så tyder det på att orsaken till varför vissa provar andra droger är andra än rent biologiska. Vi har gått igenom de kriterier som måste uppfyllas för att kunna styrka inkörsportsteorin men misslyckats uppfylla någon av dem. De flesta som använder tunga droger började visserligen med cannabis som första narkotikum, men inte alla. I de allra flesta fall har de även både druckit alkohol och använt tobak flera år innan de provat på cannabis. Dessutom är det endast en minoritet av cannabisanvändarna som testar annan narkotika. Sambandet mellan cannabis och övrig narkotika är låg, men den betingade sannolikheten kan vara hög på sina håll vilket är bekymrande. Men eftersom vi misslyckas att isolera cannabis som orsaken så är det ändå troligen andra orsaker som ligger bakom denna sannolikhet. En mycket rimlig orsak till att cannabis oftast är först i narkotikakedjan förklaras av det statistiska oberoendet, nämligen att cannabiskonsumtion sker först av den enkla anledningen att det är det vanligaste narkotikumet och det som är mest lättillgängligt. Människor med problembeteenden är troliga att använda narkotika, vissa av dem kan tänka sig att använda såväl heroin som cannabis, och eftersom cannabis då är det som är enklast att få tag på så sker den användningen innan heroinet.

Nuvarande lagstiftning skulle kunna leda till att cannabisanvändare identifierar sig som knarkare och på så vis är mer mottagliga för andra droger. Umgänge med andra användare och möten med langare kan öka såväl nyfikenheten som pressen att prova annan narkotika, mest troligt är detta för de som börjar i ung ålder. En reglerad och kontrollerad marknad tycks hålla användarna borta från annan narkotika. En förbudslinje kan låta bra i teorin, och i Sverige har vi faktiskt en låg andel som provat cannabis, däremot är det tunga missbruket mer utbrett här än i exempelvis Nederländerna, varför den svenska linjen inte kan kallas annat än misslyckad.

Något annat som låter bra i teorin är många av de drogpreventiva program som används ute i skolor runt om i världen. De flesta har dock, trots att de är uppskattade, ingen effekt och är således bara ett slöseri av undervisningstid och skattepengar. Det finns dock program som involverar social träning och strategier för att undvika att hamna i, eller för att ta sig ur, situationer där press på att prova på narkotika kan uppkomma. Information kring droger är ofta vinklad just för att skrämma lite extra. Skrämseltaktik fungerar dock dåligt och kan ge helt fel resultat. Den försvårar även chansen till att få till stånd en informativ och saklig debatt för att minska de drogrelaterade problemen i samhället.


4. Bilaga till undersökning

4.1 Om enkätundersökningen

En enkätundersökning angående den alkoholdebuten genomfördes bland elever på [min gymnaiseskola i Stockholm]. Ett meddelande med en länk till en undersökning på hemsidan SurveyMonkey (http://www.surveymonkey.com) skickades ut till samtliga klasser i skolan och 51 personer svarade, dock togs två svar bort då bägge saknade erfarenhet av alkohol och inte var av intresse för undersökningen. Undersökningen pågick mellan 23:e april och tredje maj.

Den första frågan löd ”1. Första gången du var berusad, vad drack du då?” och den andra ”2. Vid tidpunkten för din första fylla, vilken alkohol var enklast att få tag på?”. Till dessa fanns sju svarsalternativ: Folköl; Starköl/starkcider/alkoläsk från Systembolaget; Vin eller sprit från Systembolaget; Smugglad/privatimporterad sprit, vin eller öl; Hembryggt vin eller mäsk; Hembränd sprit; Annat (specificera). Svaranden kunde kryssa för flera alternativ på bägge frågor.

4.2 Rättelser av svar

Tre svar under ”Annat” platsade in i andra kategorier och ändrades till det. Följande svar ändrades (siffran står för fråga ett, respektive två):

”1. Sprit köpt utomlands 2. Sprit köpt i mataffären i Spanien” – ändrades till ”1. Smugglad/privatimporterad sprit, vin eller öl 2. Smugglad/privatimporterad sprit, vin eller öl”

”1. Starköl/starkcider/alkoläsk från Systembolaget 2. Folköl; Starköl/starkcider/alkoläsk från Systembolaget; Vin eller sprit från Systembolaget; Smugglad/privatimporterad sprit, vin eller öl; Annat (absint)” – Annat (absint) kan ingå i både Vin eller sprit från Systembolaget samt Smugglad/privatimporterad sprit, vin eller öl, som redan var valda. Svaret Annat (absint) togs därför bort.

”1. Hembränd sprit 2. Annat (champagne)” – Ändrades till ”1. Hembränd sprit 2. Vin eller sprit från Systembolaget”

4.3 Resultat


Av de 49 svar som togs med svarade 36 personer att de när de gjorde alkoholdebut (fråga ett) drack av minst en av de kategorier som de kryssat för som mest lättillgänglig (fråga två). Totalt sett såg svaren ut som följer.

1. Första gången du var berusad, vad drack du då?

Folköl – 4 st (8.2%)

Starköl/starkcider/alkoläsk från Systembolaget – 16 st (32.7%)

Vin eller sprit från Systembolaget – 19 st (38.8%)

Smugglad/privatimporterad sprit, vin eller öl – 12 st (24.5%)
Hembryggt vin eller mäsk – 1 st (2.0%)
Hembränd sprit – 1 st (2.0%)
Annat (specificera) – 2 st (4.1%)


Specifikation av ”annat”:
1. Häxa från polarens föräldrar
2. Sprit på krogen

2. Vid tidpunkten för din första fylla, vilken alkohol var enklast att få tag på?

Folköl – 15 st (30.6%)
Starköl/starkcider/alkoläsk från Systembolaget – 21 st (42.9%)
Vin eller sprit från Systembolaget – 15 st (30.6%)
Smugglad/privatimporterad sprit, vin eller öl – 14 st (28.6%)
Hembryggt vin eller mäsk – 3 st (6.1%)
Hembränd sprit – 0 st (0.0%)
Annat (specificera) – 1 st (2.0%)

Specifikation av ”annat”:
1. Sprit på krogen

4.4 Slutsats


De allra flesta, närmare tre fjärdedelar dricker vid sin första fylla det som är enklast för dem att få tag på. Folköl är visserligen lätt för en knapp tredjedel, men starköl och -cider samt alkoläsk från Systembolaget är ännu enklare, vin och/eller sprit från Systembolaget är lika lätt och smugglad eller importerad alkohol är nästan lika lätt. Alla dessa är starkare drycker, vilket kan förklara varför de är populärare vid alkoholdebuten än folkölen. Att de flesta väljer det som är enklast att få tag på stödjer teorin om statistiskt oberoende, eftersom de som kan tänka sig att prova tung narkotika säkerligen kan tänka sig att prova cannabis. Cannabisdebuten sker då oftast först eftersom det är den mest använda narkotikan och den som är lättast att få tag på.


5. Källförteckning

Tryckta källor

Earleywine, M. (2002). Understanding Marijuana: A new look at the scientific evidence. New York: Oxford University. ISBN10: 0-19-518295-2.

Webbsidor

Aftonbladet. ”Alkohol farligare än LSD”. 22 Jan 2008
<http://www.aftonbladet.se/nyheter/article398505.ab&gt;

Apropå. Kvinnors missbruks är inte som mäns. 5 Mar 2008
<http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=473&module_instance=12&gt;

Apropå. Mycket att vinna på tidiga insatser. 19 Mar 2008
<http://www.bra.se/extra/pod/?action=pod_show&id=874&module_instance=12&apropa=true&apropa=true&gt;

Avena, NM; Rada, P; Hoebel BG. (2008) Evidence for sugar addiction: behavioral and neurochemical effects of intermittent, excessive sugar intake. 18 Mar 2008
<http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/17617461?ordinalpos=18&itool=EntrezSystem2.PEntrez.Pubmed.Pubmed_ResultsPanel.Pubmed_RVDocSum&gt;

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. Cannabis. 12 Feb 2008
<http://www.can.se/sa/node.asp?node=1501&gt;

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. (2007) Drogutvecklingen i Sverige. 19 Mar 2008
<http://www.can.se/documents/CAN/Rapporter/rapportserie/CAN-rapportserie-107-drogutvecklingen-i-sverige-2007.pdf&gt;

Centralförbundet för alkohol- och narkotikaupplysning. (2008) Skolelevers drogvanor. 18 Mar 2008
<http://www.can.se/documents/CAN/Rapporter/rapportserie/CAN-rapportserie-108-skolelevers-drogvanor-2007.pdf&gt;

Dolin, B. (2001) National Drug Policy: The Netherlands. 24 Mar 2008
<http://www.parl.gc.ca/37/1/parlbus/commbus/senate/Com-e/ille-e/library-e/dolin1-e.htm#C.%20%20%93Continuity%20and%20Change%94%20Report%20%96%201995&gt;

Drugnews. Här odlas cannabis för hela Europa. 24 Mar 2008
<http://www.drugnews.nu/article.asp?id=116&gt;

Drug Policy Alliance. Gateway Beliefs Wreck Drug Abuse Prevention. 5 Mar 2008
<
http://www.drugpolicy.org/library/earleywine1.cfm&gt;

Ellgren, M. (2007) Neurobiological effects of early life cannabis exposure in relation to the gateway hypothesis. 12 Feb 2008
<http://diss.kib.ki.se/2007/978-91-7357-064-0/thesis.pdf&gt;

Encyclopedia of Public Health. Correlation Coefficient. 14 Mar 2008
<http://www.enotes.com/public-health-encyclopedia/correlation-coefficient&gt;

Franck, J (2005). Skilj på ätstörning och beroende – även om biologiska mekanismer är lika! 18 Mar 2008
<http://www.lakartidningen.se/store/articlepdf/1/1186/1633_1635.pdf&gt;

Guide4Living. The Effects of Inhalants. 23 Apr 2008
<
http://www.guide4living.com/drugabuse/inhalants-effects.htm&gt;

Hadley-Kamptz, I. Sprit värre än hasch. 22 Jan 2008
<http://www.expressen.se/1.397933&gt;

Hall, W; Solowij, N. (1998) Adverse effects of cannabis. 19 Mar 2008
<http://www.erowid.org/plants/cannabis/references/journal/1998_hall_lancet_1/1998_hall_lancet_1.pdf&gt;

Home office. Cannabis reclassification FAQ. 5 Mar 2008
<http://drugs.homeoffice.gov.uk/drugs-laws/cannabis-reclassifications/faq/&gt;

Hume, D. (1739) A Treatise of Human Nature. 20 Feb 2008
<http://ebooks.adelaide.edu
.au/h/hume/david/h92t>

Hälsosidorna. Hormoner. 12 Feb 2008
<http://www.halsosidorna.se/Hormoner.htm&gt;

Israelson, A. Chilla med reggaen. 22 Jan 2008
<http://www.expressen.se/ledare/1.796478/aaron-israelson-chilla-med-reggaen&gt;

Kretz, J. (2002) Svenska linjen räddar inga liv. 23 Apr 2008
< http://www.vlt.se/artikelmall.asp?version=22866&gt;

Labbe, C. I Know!  Let’s Burn it and Inhale the Smoke! 18 Apr 2008
<http://www.asu.edu/studentaffairs/health/pharmacy/thepharside/pharside22.html&gt;

Lindström, P; Pauloff, A; Svensson R. (1998) Ungdomar, droger och polisens insatser. 17 Apr 2008
<http://www.bra.se/extra/measurepoint/?module_instance=4&name=00053028300.pdf&url=/dynamaster/file_archive/050126/6f502b552b7ec3b6a756c027813b7ab5/00053028300.pdf&gt;

Netdoktor. Spel och spelberoende. 12 Feb 2008
<http://netdoktor.passagen.se/default.ns?lngItemID=5379&gt;

News-Medical. Study suggest that decriminalization of marijuana does not lead to increased drug use. 24 Mar 2008
<http://www.news-medical.net/?id=1164&gt;

Regeringskansliet, Socialdepartementet. Kommentar till Årsrapport från EU:s narkotikacentrum. 5 Mar 2008
<http://www.regeringen.se/sb/d/7927/a/73019&gt;

Riksförbundet för hjälp åt narkotika- och läkemedelsberoende. Narkotika. 5 Mar 2008
<http://www.rfhl.se/index.php?option=com_content&task=view&id=20&Itemid=42&gt;

Senate Special Committee on Illegal Drugs, The. (2002) Cannabis – our position for a Canadian public policy. 29 Apr 2008
<http://www.parl.gc.ca/37/1/parlbus/commbus/senate/com-e/ille-e/rep-e/repfinalvol1-e.pdf&gt;
<http://www.parl.gc.ca/37/1/parlbus/commbus/senate/com-e/ille-e/rep-e/repfinalvol2-e.pdf >

Substance Abuse and Mental Health Services Administration (SAMHSA), Office of Applied Studies. (1999) National Household Survey on Drug Abuse, Appendix G. 14 Mar 2008
<http://ncadi.samhsa.gov/govstudy/bkd376/Appendixg.aspx&gt;

SVT. Faktum. 2 Maj 2008
<http://svt.se/svt/jsp/Crosslink.jsp?d=52440&a=685776&lid=puff_683761&lpos=extra_3&gt;

SVT. (1998) Sefyr. 18 Apr 2008
<http://video.google.com/videoplay?docid=9097753575308492724&q=sefyr&ei=8LQISMvSC4HaiAKNx8GlAQ&gt;

Systembolaget. Sex & alkohol. 12 Feb 2008
<http://www.systembolaget.se/AlkoholHalsa/Alkoholsamhalle/sexoalkoholBolaget.htm&gt;

Tobaksfakta. Nikotinberoende en inkörsport till alkoholism. 15 Mar 2008
<http://www.tobaksfakta.org/default.aspx?id=3383&gt;


[19] Se bilaga

Annonser

8 svar to “Cannabis – inkörsport eller ej?”

  1. Tao said

    God kväll!! Varför heter du, Pandeism?

    • pandeism said

      Av den enkla anledningen att jag ser mig själv som kristen pandeist.

      Saxat från wikipedia:
      ”Pandeism (av grekiska pan ”allt” och latin deus ”gud”), är inom religionsfilosofi en kombination av panteism (uppfattningen att hela naturen, världen eller universum är besjälat av ett gudomligt väsen, som inte är något mer än detta) och deism (Gud, som skapat världen, men inte längre ingriper i världens gång).”

  2. Tao said

    Tack, jag förstår perfekt!

  3. Mattias said

    Hej Alex,

    Du har absolut många goda argument varför en kriminalisering av cannabis är en dålig idé, det håller jag med om. Men jag skulle vilja säga att vi skiljer oss åt i får utgångspunkt – jag tycker att man borde ha som mål att minimera cannabisbruket, medan du tycker att det är en personlig frihet att bruka drogen. I den fundamentala ståndpunkten skiljer vi oss åt. Så vår diskussion därutöver bör ju ses i perspektiv av det.
    Hur ser ditt ideala samhälle ut, ur ”cannabissynvinkel”?

    Mattias M på Ungsvensk

    • pandeism said

      Tjena!

      Jag anser att går at kämpa för minimering av cannabisbruk, samtidigt som man inte inskränker folks frihet att bestämma över sin egen kropp. Dock är det viktigare att minska skadorna än att minska själva användningen. Man kan ju lätt tro att skadorna minskar om användningen gör det, men så enkelt är det inte. En marknad där försäljningen är kontrollerad och åldersgränser upprätthålls, där inkomsterna skattas (och går till sjukvård etc.) och där användarna inte uppmuntras att köpa andra tyngre droger samtidigt är bättre än en där man skiter i hur gamla kunderna är, där inkomsterna går till den organiserade brottsligheten och där man gärna marknadsför tyngre (och mer inkomstbringande droger).

      I det ideala samhället har folk rätt att bestämma över sin egen kropp och vilka ämnen man för in i kroppen, oavsett om det gäller droger eller t.ex. ohälsosam mat. Man bör däremot uppmuntra till avhållsamhet från dessa, så om folk valde att inte bruka cannabis (eller att äta pommes frites) vore det ju jättebra. Men om någon väljer att göra något ohälsosamt så ska inte polisen skickas på denne. Polisen ska inte syssla med hälsofrågor.

      Jag ser gärna att man gör som med Vägverkets nollvision. Istället för att förbjuda bilism så anpassar man vägarna efter hur folk kör. Om folk ändå kör på ett sätt som riskerar att skada andra så kan man skicka polisen på dem, annars låter man dem vara. Det narkotikafria samhälle är ett omöjligt mål. Det krävs ett totalitärt samhälle för att ens komma i närheten av det, och det är det verkligen inte värt.

  4. Mattias said

    Jag måste nog hålla med dig om att det narkotikafria samhället är en utopi. I alla fall att uppnå det med polisiär makt (å andra sidan är ju ett samhälle fritt från brottslighet öht en utopi, men vi låter ändå polisen jaga brottslingar). Dock tror jag att man genom moraliska och kulturella värderingar i princip kan eliminera ett bruk av vissa droger. Men det gör man inte med polisen.

    Man måste ju säga att ett ökat användande leder till en ökad risk att skada sig. Det är kanske i och för sig logiskt att ett måttligt bruk av många leder till mindre skador än vad ett stort missbruk av ett fåtal gör. Men jag har ingen aning om det egentligen.
    I övrigt bör det ju vara som du säger – att en avkriminalisering leder till ökade statliga inkomster, minskade inkomster för den organiserade brottsligheten samt att man kan kontrollera vem som köper. Det bör ju

    Jämförelsen med ohälsosam mat haltar tycker jag. Att äta ohälsosamt ett par gånger i veckan kan man nog göra i princip hela livet, förutsatt att man motionerar och äter sunt övriga dagar, samt inte röker osv. Jag kan inte tänka mig att man kan röka på ett par gånger i veckan hela livet utan att det ger någon form av skador. Så man måste ”mäta” hur ohälsosamt något är och jämföra det med något som är likvärdigt. Alkoholen är väl det svåraste att komma runt av någon som förespråkar dagens lagstiftning.

    Hur skulle man uppmuntra till avhållsamhet?

    Jag förstår inte riktigt analogin med Vägverkets nollvision. Hur innebär det att ”köra för fort så att det skadar andra” när det kommer till cannabisbruk? Kriminalisera langning eller?

    • pandeism said

      Nu lyckades Firefox krascha när jag hade skrivit allt, men jag får väl försöka pränta ner det igen lite snabbt.

      Ökad användning av cannabis behöver inte nödvändigtvis orsaka mer skada. Sverige har t.ex. dubbelt så många tunga missbrukare per capita som Nederländerna, trots en lägre andel som provat cannabis. Sen kan man förånga istället för att förbränna cannabis, vilket gör att skadorna från själv röken helt försvinner.

      Det där med onyttig mat är ett exempel på hur svensk lagstiftning ser ut i övrigt. Det skall enligt svensk rättstradition inte vara olagligt att skada sig själv. Sånt som endast skadar individen själv skall ej vara straffbart. Man får skära sig, äta och dricka onyttigt, ja till och med begå självmord eller försöka begå självmord helt lagligt. Men skulle man, Gud förbjude, röka lite gräs så är man kriminell.

      Avhållsamhet skall förordas genom information (saklig sådan, inte skrämselpropaganda som idag), där positiva och negativa aspekter av drogbruk tas upp. Detta bör följas upp med social träning i hur man hanterar press att prova på. Detta för skolbarn alltså. För vuxna ser jag gärna att man gör ungefär samma sorters kampanjer som man har mot alkohol.

      Sedan har föräldrar och skola ett ansvar också. Åldersgränser bör man hålla hårt på.

      Vägverksgrejen har med skademinskning (harm reduction) att gör och gäller alla droger. Sprutbyte, legalförskrivning av heroin etc. I England gick myndigheterna ut med en varning när det visade sig att en del marijuana var förorenat med små glaspartiklar (antagligen för att få upp vikten och få det att se bättre ut = mer pengar). Att andas in glaspartiklar säger sig själv är skadligt. I Sverige brydde man sig däremot inte. För det är inte att minska skadorna som den svenska politiken går ut på. Den går ut på att utrota bruket, oavsett om det är skadligt eller ej.

  5. Mattias said

    Blev lite fel i min post. ”Det bör ju…” i sluteta av andra stycket ska inte vara med.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: